Lorenzo Lamas Skriven 30 Juni, 2006 Report Share Skriven 30 Juni, 2006 Mmm, det stämmer att Maratonmarschen inte har filmatiserats. Har förresten skrivit lite om just Bachman-böckerna. Maratonmarschens slut har gjort mig riktigt förbannad varenda gång jag har läst den, inte för att det är dåligt utan för att, ja vill inte berätta men... Rage (Raseri), visste inte att den har dragits in. Har för mig att jag har den i hyllan hemma. Förbannelsen, sådär, inte helt kass men absolut inte i klass med... Den flyende mannen, som är så många gånger bättre än filmen! Det är synd och skam att de påstår att filmen är baserad på boken... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Pumbaa Skriven 30 Juni, 2006 Report Share Skriven 30 Juni, 2006 Jojje: Jag vet inte om du känner till det, men det finns faktiskt en sjätte Bachman-bok. Jag råkade nämligen snubbla över den när jag köpte lite King-böcker från en snubbe på internet. Denna bok heter Väktarna. Något du hört talas om? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lorenzo Lamas Skriven 30 Juni, 2006 Report Share Skriven 30 Juni, 2006 Jojje: Jag vet inte om du känner till det, men det finns faktiskt en sjätte Bachman-bok. Jag råkade nämligen snubbla över den när jag köpte lite King-böcker från en snubbe på internet. Denna bok heter Väktarna. Något du hört talas om? Han är bra jäkla skum den där King... Väktarna kom ju (enligt Wikipedia) 1996... hmmm... varför skriva under RB när alla vet att det är SK??? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Pumbaa Skriven 1 Juli, 2006 Report Share Skriven 1 Juli, 2006 LL: Ja du det är faktiskt en mycket bra fråga, men jag skulle kunna tänka mig att detta återigen handlar om en roman som inte är speciellt övernaturlig utan bara en thriller/deckare av något slag, även fast inte framsidan ser ut så. Annars kan jag inte komma på någon annan förklaring, så vida det inte handlar om en annan författare som verkligen heter Richard Bachman på riktigt, men hur höga odds är det på det egentligen? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 1 Juli, 2006 Filmstar Report Share Skriven 1 Juli, 2006 Ja, The Regulators (Väktarna) är en lite lustig bok. King släppte '96 två syskonböcker, nämligen The Regulators och Desperation. De två böckerna innehåller samma karaktärer (både till namn och utseende) men de lever olika liv. Det är liksom två olika historierna som utspelas i parallella världar men där karaktärerna är samma. Båda böckerna är riktigt bra, spännande, ganska ruskiga och våldsamma, och i båda får karaktärerna kämpa mot den ondskefulla varelsen Tak (typ ondskan i ren form). Rekommenderas! Just det där grafiskt våldsamma kanske var nåt av Bachmans kännetecken, Kings mörka sida sägs det. Desperation har King som författare medan The Regulators "skrevs av" Bachman. Det är en sorts lustifikation av King kan jag tänka mig, eftersom det för länge sen var avslöjat att det var King som var Bachman (det hände när Thinner gavs ut '84). Enligt förordet så hittade '94 Bachmans fru Claudia manuskriptet i en låda efter att Bachman dött av cancer '85. I boken finns dessutom en bild på Bachman, men det är bara det att det är en bild på en väldigt ung Stephen King (fotot taget av hans bror David). Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Hartigan Skriven 2 Juli, 2006 Report Share Skriven 2 Juli, 2006 Läste precis ut Hummelhonung av Torgny Lindgren. Det är en mycket bra och välskriven bok av Lindgren. Han har en speciell stil att skriva på, men jag tycker om det. Man flyter lätt in i hans böcker. Nästa bok att ta mig an blir kanske Stalingrad av Anthony Beever eller Pölsan av Lindgren. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rakii Skriven 2 Juli, 2006 Report Share Skriven 2 Juli, 2006 Läste ut Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg i helgen och var åtminstonde en aningen bättre än Den allvarsama leken och Förvillelser. Utspelar sig under tre decenier där läsaren får följa Martin Birck under barndomen, tidig vuxen ålder och till slut 40-årskrisen. Han växer upp under trygga förhållanden i en borglig familj i Stockholm under början av 1900-talet och hans barndom flyter på som för vem som helst. I tonåren upptäcker han passionen för att skriva lyrik men föräldrarna vill strängt att han ska utbilda sig till jurist eller liknande "borgaryrken" som var vanliga på den tiden. Här som i övriga böcker briljerar språket och sättet Söderberg skriver på, en journalistisk touch över det hela. Inte svårt att förstå då han var journalist vid sidan av men hans skildringar av Stockholm, Stureplan, Östermalm och diverse platser runt omkring i huvudstaden är fina, som i hans övriga. Däremot finns det små brister i historien som drar ner på allt, den där speciella känslan som fanns i den genialiska Doktor Glas vill inte infinna sig och man ser mest Martin som en kringströvande yngling med identitetsproblem. Boken ska skildra den tråkighet och instängdhet som borgarna levde i under sekelskiftet men jag känner inte av den delen men utöver små brister var det en godkänd roman och alltid trevligt att följa huvudpersonen genom flera decenier och se hur dom utvecklas under årens lopp. Dessutom är det 82 år sedan imorgon då Franz Kafka gick bort, vila ifred. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Moderator Manetheren Skriven 2 Juli, 2006 Moderator Report Share Skriven 2 Juli, 2006 Jojje: Jag vet inte om du känner till det, men det finns faktiskt en sjätte Bachman-bok. Jag råkade nämligen snubbla över den när jag köpte lite King-böcker från en snubbe på internet. Denna bok heter Väktarna. Något du hört talas om? Han är bra jäkla skum den där King... Väktarna kom ju (enligt Wikipedia) 1996... hmmm... varför skriva under RB när alla vet att det är SK??? Vad jag har hört så var King så produktiv i början att det inte gick att ge ut alla böckerna för risken att han skulle sas konkurrera ut sig själv. Därför hittades Bachman på. Inbitna King-fans vet ju numera att King är Bachman men många kanske inte gör det. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 2 Juli, 2006 Filmstar Report Share Skriven 2 Juli, 2006 Jo, som jag skrev ovan så var det där med att Väktarna var skriven av Bachman nog bara en rolig grej från Kings sida. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
KurosawaLeoneKubrick Skriven 2 Juli, 2006 Report Share Skriven 2 Juli, 2006 Fick Da Vinci Koden igår av morsan, vilket var bra för att jag velat läsa boken innan jag ser filmen. Trodde att det skulle bli jobbigt med mina läsvanor, men har gått bra hittills. Läst lite på 200 sidor sedan igår. Känns riktigt skoj, fast inte så himla förtjust över att jag inte kan sluta tänka på boken när jag inte läser. haha. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rakii Skriven 4 Juli, 2006 Report Share Skriven 4 Juli, 2006 Har nyligen läst Jenny av Jonas Gardell som följer upp två av hans tidigare delar (En komikers uppväxt & Ett ufo gör entré) och slutför berättelsen om Juha och Jennys barndom i Sävbyholm. I och med denna avslutande del har Gardell flyttat fokus från den vanliga huvudkaraktären Juha till hans ensamma och tystlåtne vän Jenny, båda utstötta från resten av klassen i skolan, båda ufon i Gardells mening. Skolan håller på att ta slut, likaså 70-talet och klassen planerar att ha en avskedsfest med grillning, musik och allt vad som kan tänkas göras en kväll. Spriten kommer på plats och flödar, Jenny med sin egengjorda häxblandning hon tagit med men den smakar inte och får i stället i sig för mycket öl och vin som "klasskompisarna" bjuder på. Festen håller på och Jenny blir allt fullare. På väg hem fumlar hon i skogen, faller och har svårt att resa sig till alkoholens verkan i hjärnan. Några killar i klassen samlas runt, sliter av henne kläderna och utför en våldtäkt som tar hennes oskuld och den "trygga" barndomen ifrån henne. Vid sidan av den här handlingen kretsar en del av boken kring efterspelet, 25 år efter våldtäkten söker Juha upp mobbarna i klassen och dom som delvis var ansvariga för Jennys öde. Återträffarna blir dramatiska och mycket känslor väller upp till ytan. För en gångs skull kändes det rätt av Gardell att ändra riktning i både berättarsätt och ha en annan huvudkaraktär som får läsaren som är bekant med föregångarna en djupare bild av Jenny. En annan sak Gardell ändrat på är sättet han skildrar saker som sker, nu utifrån tredjeperson och tankebanor. Dialogerna är mest mellan Juha och dom han träffar då man annars är i Jennys tankebanor och ser hennes smärta som man nästan upplever själv. Jag hade bitvis svårt att fortsätta själv med boken i mitt tillstånd så försvårade det läsningen vilket drog ner en aning på helheten då Gardell kunde mycket väl klämt in lite humor emellan åt men nu är det i stort sett bara nattsvart och jag längtar tillbaks till dom glada dagarna i skolan som Juha, Tomas och Jenny hade före all misär som Tomas och Jenny kom att uppleva. Har ni inte läst föregångarna ännu tycker jag gott och väl man bör ge sig i kast med dom. Väldigt lättlästa, delvis komiska och man skrattar gott för sig själv mellan allvaret. Finns nu utgivna i storpocket med båda böckerna i en och samma. En annan rolig sak att anmärka är att en lärare (i högstadiet) berättade om En komikers uppväxt och att Gardell själv gått i grannskolan till den som jag gick i samt att han bodde bara någon halv kilometer ifrån där jag bor nu. Sävbyholm ska även vara en synonym för Enebyberg som ligger mellan Danderyd (där jag bor) och Täby, grannkommunen. Så läsupplevelsen för min del blir en aning tydligare då man vet hur det ser ut etc... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rakii Skriven 8 Juli, 2006 Report Share Skriven 8 Juli, 2006 Mitt uppe i Ulf Lundells En varg söker sin flock som hittills inte gett så vidare mycket, och nog stämde det som det stod på hemsidan att det är mest kvinnor som tar boken till sig, konstigt nog. Har inte funnit någon som helst charm ännu som det oftast brukar finnas, språket är alldagligt inte hans speciella då boken går på tomgång mestadelen av tiden känns det mest platt. Blir för mycket daltande om barnen, relationen till frugan och kvällspressens glåpord på honom och hans missbruksproblem han hade kring 80-talets slut (skrevs -89) men Lundell är bättre på att skriva då det inte utgår ifrån honom då han har en annan inställning till omgivningen och skapar en egen karaktär som är inviduell utifrån han själv som här. Gåtan består om det är Lundell i titeln som söker tafatt efter sitt författarskap eller vem nu vargen må vara. Tur att Lundell inte gav ner författarskapet efter recensionerna av denna så man kunde njuta av Saknaden och Friheten som är så mycket bättre. Fortfarande ett dilemma om jag kommer orka mig igenom resten eller försöka med Sömnen utav honom. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Ingoman Skriven 8 Juli, 2006 Report Share Skriven 8 Juli, 2006 Gav mej också på En varg söker sin flock för några år sedan men läste aldrig klart den. Hade otroligt svårt för den. Har också för mej att inga personer fick namn utan kallades för en bokstav. Och det irriterade mej. Har i övrigt bara läst Sömnen och Hjärtats ljus men de var mycket bättre. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rakii Skriven 8 Juli, 2006 Report Share Skriven 8 Juli, 2006 Finns väl en anledning till att han aldrig nämner hela namn, vill ju ändå ha med levande personer men behålla anonymiteten. Ska se om jag ska till biblioteket på måndag och då ska jag låna hem Sömnen som jag har bättre förväntningar på. Kul att veta att du gillade den då du sagt att du sällan läser men gillar Uffes musik... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Ingoman Skriven 8 Juli, 2006 Report Share Skriven 8 Juli, 2006 Finns väl en anledning till att han aldrig nämner hela namn, vill ju ändå ha med levande personer men behålla anonymiteten. Ska se om jag ska till biblioteket på måndag och då ska jag låna hem Sömnen som jag har bättre förväntningar på. Kul att veta att du gillade den då du sagt att du sällan läser men gillar Uffes musik... Jo men han har jo oftast levande personer men ger dom andra namn. Nåja hade svårt för det i alla fall Ja det är väl sömnen som har den berömda julmiddagen. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.