Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)

[Reptile]

Czechflash: Jag håller med dig om American Beauty. Jag tycker att det är en helt underbar film, och den känns inte tjatig även ifall det var fjärde gången jag såg den igår. Det är en ganska dyster tolkning av samhället och familjen. I stort sett alla karaktärer i filmen har skapat sig någon form utav yta som inte är vad de egentligen är. Tycker att den förtjänade sina Oscars och ansluter mig inte riktigt till de kritiker som anser att den bara skrapar på ytan av de problem som behandlas.

Ändrad 16 Juli, 2005 av Reptile

[Czechflash]

Såg precis klart på Depeche Mode - 101, en dokumentär om bandets avslutning på deras World Tour. Tänker inte gå in på någon recension, men kan säga så mycket som att jag inte är något Depeche Mode-fan, men brukar gilla deras musik och sound. Det som är imponerande är att de har så många bra låtar och att de håller än idag. Musiken är verkligen genomgående mycket bra här, även om själva dokumentären kunde varit intressantare.

 

4/5 blir det hur som helst. Ligger på 7.9 på IMDb.

[Street]

Jo, American Beauty är ett rätt bra film, och lite annorlunda..Har nog bara sett den en gång. Musik och foto snyggt, bra känsla mellan Spacey och Mena Suvari helt klart..Får försöka se om den snart!! såg den förra gången den gick på tv..

[Reptile]

Jo, American Beauty är ett rätt bra film, och lite annorlunda..Har nog bara sett den en gång. Musik och foto snyggt, bra känsla mellan Spacey och Mena Suvari helt klart..Får försöka se om den snart!! såg den förra gången den gick på tv..

 

Då missade du alltså att den gick i fredags?

[NewDay]

Czechflash: Ja, American Beauty håller verkligen hög klass. Skådespeleriet är verkligen mästerligt. Inte minst från Kevin Spaceys sida. Frågan e om det inte är hans bästa roll någonsin....

 

Jag brukar ju inte gilla skräckfilmer, men såg igår Hide and Seek.

Wow...tänk att det fortfarande görs skräckfilmer i klass med The Shining.

 

En litenliten recension:

 

 

När mina polare hade lurat med mig för att se Hide and Seek fanns det ingen återvändo. Kunde inte göra nått mer än att sätta mig ner och försöka härda ut.

Vad förväntade jag mig?

Ännu en poänglös skräpfilm utan någon handling som ens e värd att spotta på i stil med The Ring (brr...otäcka flicka) Gothika, och de flesta andra skräckfilmer som har kommit ur på den senaste tiden.

Den här filmen var dock bra.....otäck....men bra. För det första, det som förvånade mig mest, den hade en handling! Ni som har sett filmen fattar säkert vad jag menar med filmens vändning, frågar man mig så var den genial.

Möjligtvis lite jobbigt....

 

önskar jhag kunde spolia men jag fattar bara inte hur man gör

 

Skådespelare som Robert DeNiro och den lilla flickan (Vet inte va hon heter men hon som e med i Man on Fire) gav filmen en mycket god stämning som lockade fram många skrik utan att behöva visa massa otäcka bilder. Det är ju så en skräckfilm sk va! Jag tror faktiskt inte att filmen hade fungerat utan dessa stjärnor i huvudrollerna.

 

4 - Skådespelare

4 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

 

Dett är mycket höga betyf från min sida med tanke på att det är en skräck film...

Ändrad 17 Juli, 2005 av NewDay

[Puffie]

NewDay:Flickan du tänker på heter Dakota Fanning. Jag tycker att hon är den bästa barnskådespelaren just nu, mycket begåvad. Hon var bra i både Man on Fire och War of the Worlds. Har inte sett Hide and Seek, men att döma av handling låter det som om hon kan passa bra där oxå.

 

Czechflash: Håller fulständigt med dig om American Beauty. Har oxå sett den flera gånger och den håller. Och det kan mkt väl vara Spaceys bästa roll. Dock tycker jag inte att den förtjänar topbetyg, jag ger den +4/5.

Ändrad 17 Juli, 2005 av Puffie

[Hawa!i]

Gillar inte Dakota Fanning. Gillar inte barnskådisar alls. Hon är precis som alla andra barnskådisar...Irriterande

 

Det finns inte många unda skådisar som är bra men av dom är Jennifer Connelly. Både i Phenomena och Once Upon a Time in America gör hon mycket bra insatser som slår alla andra ungar lätt. Och nu när hon har blivit äldre har hon gått och blivit en av de bästa skådespelerskor just nu. Kolla bara på Requiem for a Dream!

[Czechflash]

Puffie: Jag tycker American Beauty är en sån film som väger mellan +4 och 5. Skrev först +4, men ändrade mig sedan till en femma. Men den kommer väl inte upp i samma klass som t.ex. Mulholland Drive som är en solklar femma i betyg. Men, men...

 

Hawa!i: Håller faktiskt med dig, brukar inte gilla barnskådisar och bara jag ser Dakota Fanning i trailers och liknande får det mig att i princip inte vilja se filmen. Tror inte jag sett någon film med henne än, så jag ska inte säga för mycket, men jag tror att hon är lika jobbig som hon verkar. Och jag håller absolut med dig, Jennifer Connelly är den skådespelerska som klarade sig bäst som ung, även om hon var 14-15 år (barnskådespelare, som Dakota Fanning brukar väl vara yngre runt 10 och då är de inte bra om de har större roller).

 

Bästa barnskådespelaren jag sett (vad jag kan komma ihåg) är annars den lilla flickan i Attack mot polisstation 13. Men hon har ingen stor roll, även om den är oerhört viktig. Då syftar jag på de som är runt 10 år, annars är det Jennifer Connelly som tar priset och som sagt, hon har vuxit upp rejält och blivit en av de allra bästa skådespelerskorna och en av mina favoriter. Hon och Naomi Watts är de bästa kvinnliga.

[NewDay]

Angående barnskådespelare ....

I ett manus där ett barn har en stor roll som i till exempel Hide and Seek och Man on Fire, är det ju lite svårt att ha 20-åringar som spelar barn, eller va säger ni? Vad jag menar e att det e lite konstigt å säga att barnskådespelare e irriterande.

I sådanna filmer måste ju ha barn som skådespelare, sedan tycker inte jag att man kan förvänta sig lika mycket av ett barn som av en vuxen. Man får jämföra barnskådespelare med andra barnskådespelare.

[Street]

Då missade du alltså att den gick i fredags?

 

Jupp, gjorde det..

[Jojje]

Steget efter (2005)

 

Svensk polisdeckare med tungsint kommisarie som utreder mord. Tjoho, här var nåt nytt! Eller inte. Hur som helst, det handlar om en filmatisering av Henning Mankells roman Steget efter. Regissör är dansken Birger Larsen, som tydligen även gjort Mankells Den femte kvinnan för tv. I rollen som Wallander ser vi återigen Rolf Lassgård, som denna gång tillsammans med sina kollegor får reda ut ett makabert fynd av tre döda ungdomar klädda i 1700-talskläder. Strax efter hittas Wallanders kollega Svedberg död i sin lägenhet. Är det självmord eller mord, och hänger det ihop med fyndet av de döda ungdomarna? Wallander upptäcker under utredningen att han inte kände till speciellt mycket om sin kollega sen 20 år.

 

Jag tycker folk i allmänhet klagar lite väl mycket på svensk film. Det är tydligen ett väldigt tacksamt gnällobjekt. Jag tror det bl a har att göra med att man helt enkelt ställer högre krav på filmer från det land man bor i, främst när det gäller dialog på ens eget modersmål. Det är oftast detta som det klagas på, just att dialogen känns orealistisk och teatral i svensk film. Det beror ju på att vi vet hur det ska låta på riktigt, eftersom vi själva pratar just svenska. Och jag håller med; dialog och övrigt skådespeleri kan vara ganska kasst i svenska filmer, men ändå inte så där osannolikt dåligt. Tror också gnället på svenska film hänger samman med den typ av filmer som görs. Det finns ett antal genrer (polisdeckare, landsortskärleksdramer, ungdomsfilm, dramakomedi) som upprepas om och om igen, och det blir tråkigt. Här håller jag också med, men, som sagt, så tycker jag att det generellt klagas lite väl mycket och reflexmässigt.

 

 

Hmm, jaha, det var en parentes, tillbaka till filmen, ha ha. Jag tyckte inledningen och ungefär den första timmen är sevärd och en del intressanta ämnen tas upp. T ex upptäcker Wallander att han inte alls kände sin döde kollega trots att de har jobbat ihop i 20 år. Ja, det är väl så, man kan tro att man känner en person, men i själva verket kanske man inte alls gör det. Alla har sina hemligheter. Fotot var lite annorlunda då man använde sig av en teknik där man inte utnyttjar alla 24 bildrutor för att på så sätt få en hackig känsla. Inget originellt, och kanske lite märkligt grepp. Om man frågade regissören skulle han kanske säga att de valde att göra så för att skapa samma stämning för tittaren som Wallander och hans kollegor känner: en jobbig, orolig, ryckig utredning som man har svårt att få grepp om. Inte vet jag, kanske.

 

Sen har man även använt sig av ganska snygga bildlösningar när man i samma bild ser både Wallander och Svedberg på samma plats men vid olika tidpunkter. Inte heller detta är originellt, det har vi sett i bl a John Sayles Lone Star. Det var ändå ganska snyggt gjort. Just här är filmen som bäst. Lassgård spelar sin frustrerade kommisarie på ett bra sätt med ganska små medel. Han säger inte så mycket, men lyckas få fram känslor med hjälp av ansiktsuttryck och kroppsspråk. Ibland ryter han dock till, och är då ganska rolig. Filmen är fortfarande mystisk och man vet inte vad som har hänt eller varför. Musiken är bra och ger en passande domedagslik stämning. Ja, musiken är bra förutom det ensamt klinkande pianot som ska ge den där lite sorgliga och melankoliska känslan - detta piano har vi hört alldeles för ofta.

 

Så det mesta är rätt ok så långt. Sen dyker mördaren plötsligt upp från ingenstans och vi vet direkt att det är den personen som är mördaren och filmen övergår till den vanliga trista polisdeckarupplösningen. Hela historien med mördaren kändes också ganska konstruerad. Den stämning som man hade byggt upp tidigare i filmen försvinner och det blir tråkigt. Största bristen är att man till att börja med har fokuserat på Wallanders känsloliv och relationer mellan poliserna i utredningsgruppen för att sen droppa detta och övergå till normal mördarjakt. Man måste kanske välja vad man ska fokusera på. Nu blev det liksom varken hackat eller malet. Som helhet kan jag ändå inte ge filmen underkänt. Den duger som underhållning medan den håller på.

 

3/5

 

Förresten, ni bör se Hotell Rwanda om ni inte har sett den.

Ändrad 18 Juli, 2005 av Jojje

[Manetheren]

Bästa barnskådespelaren jag sett (vad jag kan komma ihåg) är annars den lilla flickan i Attack mot polisstation 13. Men hon har ingen stor roll, även om den är oerhört viktig. Då syftar jag på de som är runt 10 år, annars är det Jennifer Connelly som tar priset och som sagt, hon har vuxit upp rejält och blivit en av de allra bästa skådespelerskorna och en av mina favoriter.

Jag minns att jag var oerhört imponerad av Kirsten Dunst i Interview with a vampire när jag såg den för väldigt länge sedan. Hon agerade ut ett temperament som jag inte trodde en barnskådespelare kunde.

[Czechflash]

Jag kom på en annan bra rollprestation av en ung skådespelare och det var Jodie Foster som hade huvudrollen i filmen The Little Girl Who Lives Down the Lane (andra recensionen i inlägget) från 1976. Iofs var hon 13-14 år när den spelades in, men hon imponerar faktiskt. Men som sagt, i den åldern finns det några som klarat av större roller. Däremot är det sällan en yngre skådespelare klarar av att vara naturlig och/eller bra i större roller. Jag tycker helt enkelt inte man ska kräva av ett barn att han/hon ska få så mycket press och tid på duken. Det är helt ok i biroller, men inte i en av de större rollerna. Då pratar jag om barn under/runt 10 års åldern alltså.

[Czechflash]

 

Titel: The Far Country / Farornas land

Genre: Västern

Land: USA

År: 1954

Regi: Anthony Mann

I rollerna: James Stewart, Ruth Toman, Corinne Calvet, Walter Brennan

 

Handling: Ett cowboygäng tvingas kämpa mot vädrets makter och mot laglöshet. De för sin flock till Yukon, i hopp om stora vinster, men tvingas stjäla tillbaka djuren från en skurkaktig sheriff som sen vill hämnas.

 

Omdöme: Detta var min sjätte film av regissören Anthony Mann där två av filmerna varit Film-Noirs och tre västerns. De två bästa filmerna har tidigare varit just de två västerns jag sett, men jag tycker inte denna kommer upp i samma klass som de två (Winchester '73 och Mannen från Laramie som båda fick 4/5 i betyg). I samtliga tre filmer är det James Stewart som har huvudrollen, och han är utmärkta i dem, som vanligt. Här spelar han Jeff Webster som tillsammans med två vänner försöker ta sina kor till en stad där de får bra betalt. Men när de rider igenom staden Skagaway stöter de på problem. Problemet heter Mr. Gannon och är sheriffen i staden, som även äger det mesta och bestämmer allt. När han så beslagtar deras kor, måste de ta tillbaka dem och sen fly mot Kanada och guldgrävarstaden Dawson. Men så lätt blir de inte av med Gannon och hans blodtörstiga mannar.

 

 

James Stewart spelar en ganska kall och tuff hjälte som mest bryr sig om sig själv. Men han förstår till slut att han inte kan klara sig på egen hand. Man kan inte annat än gilla Stewart och jag tror inte jag sett en endaste film med honom där han inte varit bra. Detta var min 14:e film med honom och 10 av dem har jag gett 4 eller mer i betyg, inte dåligt. Tillbaka till filmen, som hade en del intressanta aspekter, men som överlag var ganska medelmåttig om man jämför med andra västernfilmer. Utan James Stewart hade det nog inte varit lika bra, det är en sak som är säker. Landskapet är också fint i filmen, även om fotot inte är lika imponerande som i många av regissörens andra filmer. Sen är musiken för ordinär för att man ska tycka att viktiga scener lyfter sig över mängden. Vissa karaktärer stör också en del, även om det blir bättre mot slutet. Sammanfattningsvis en sevärd västern mycket pga James Stewart, men man ska hellre se de andra två filmerna jag nämnde av Anthony Mann som är klart bättre.

 

4 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

16 - Totalt

 

Betyg: 3/5

IMDb: 7.2

Rekommenderas: Nja, främst sevärd pga James Stewart

Ändrad 17 Juli, 2005 av Czechflash

[roadwarrior]

Hemskt vad det skrivs här på forumet! Har varit upptagen med diverse sommaraktiviteter och mitt slöa internet hemma i Valdshult uppmuntrar inte precis till att sätta sig framför datorn. Har själv bara sett tre filmer på den senaste tiden

 

Meet the fockers - Fungerande uppföljare med bra skådisar...i övrigt ganska trött.

True Romance - Härligt actionfylld kärlekshistoria extremt väl skriven av allas vår Tarantino. Visuellt vacker, stjärnspäckad och cool.

Eraser - Arnoldaction i massor. James Caan är cool som mentor med tvivelaktiga ambitioner och Arnold är....österrikisk!

 

Amerikan beauty är verkligen en amerikansk toppfilm. Cynisk, realistisk och skönt okonventionell. Skådespelarna bidrar också med sitt yttersta. Kan till och med skymta förbi Enterprisekaptenen Jonathan Archer i en biroll som homosexuell joggare.

 

Hide and seek tycker jag var dålig och förutsägbar. Slutet upptäckte både jag och min medhavda biokamrat alldeles för tidigt och inget blev speciellt spännand. Dakota Fanning kan jag däremot inte klaga på. Hon var bäst i hela filmen trots De niros medverkan.