Jump to content

Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)


Recommended Posts

Jag såg De ofrivilliga igår - vet inte riktigt vad jag tyckte om den faktiskt. Kändes lite som en Roy Andersson film - med genomgående fast kamera och med 99% amatörskådisar (som skötte sig grymt bra). En film som verkligen får en att tänka till - jag slogs flera gånger av "var den här scenen rolig eller var den tragisk?" - sånt gillar jag. Men jag vet inte jag - får nog fundera på vad jag tyckte om själva helheten ett tag till - alternativt se om den. :unsure:

Håller verkligen med om känslan av både tragik och komik i De ofrivilliga. Och jag tycker det är så skickligt att filmen inte bara innehåller fem händelser som skildrar hur människan agerar inför gruppen, utan varje story innehåller flera följdhändelser och varje enskild person som medverkar ställs hela tiden inför små val som de måste göra och som påverkar alla andra och föder nästa händelse - om ni hänger med?

 

Och skådespelarinsatserna i filmen är nåt så unikt och jag kan verkligen inte fatta hur allt kan vara så bra. Det finns inte en enda sekunds ögonblick då illusionen av verklighet spricker för mig. Allting är så klockrent hela tiden.

 

Något som också är värt att nämna är hur flera scener i filmen hade blivit väldigt odramatiska och fel om de hade filmats på ett mer traditionellt sätt - med halvbild, personbild, närbild osv. Som exempelvis scenen på ängen bredvid vägen och scenen i skolkorridoren. Det är lätt att göra kopplingen med Roy Andersson, men denna speciella filmteknik bör användas oftare inom film och eftersom det inte görs ännu så blir Roy Andersson den enda man riktigt kan jämföra med. De ofrivilliga lyckas inte bli lika dramatisk som Sånger från andra våningen (ganska förståeligt om man jämför innehåll), men för mig så är den på samma skicklighetsnivå - och skådespelarmässigt är den snäppet vassare.

 

Och jag tycker att du (alltså Plox) kan se den igen nån gång, för man faller in bättre i berättartekniken efter en andra titt och det fick mig att se den ännu klarare.

 

Min recension på De ofrivilliga

Link to post
Share on other sites
  • Replies 18.1k
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

  • Czechflash

    4860

  • Jojje

    1240

  • Plox

    1056

  • roadwarrior

    911

Top Posters In This Topic

Posted Images

Ja nu när jag har fått gå och smälta den en smula så måste jag nog säg att jag verkligen gillade den. Som du säger Yojimbo, en väldigt realistisk film med ett innehåll man skulle kunna hämta ur sin egen vardag. Jag blev också oerhört imponerad av skådespeleriet. Hur har han lyckats så bra?! Kanske de bästa skådespelarinsatserna jag har sett i en svensk film, någonsin. Makalöst.

 

Kommer utan tvekan sen den igen väldigt snart - men betyget efter första titten blir en klockren 4/5.

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

post-462-1240122154.jpg

 

Titel: The Hurt Locker

Genre: Action/Drama/Krig

Land: USA

År: 2008

Regi: Kathryn Bigelow

I rollerna: Jeremy Renner, Anthony Mackie, Guy Pearce, Ralph Fiennes

 

Handling: I krigets kaos tvingas en bombstyrka på uppdrag i Irak till en farlig katt-och-råtta-lek där alla skulle kunna vara fienden och allt skulle kunna vara en bomb.

 

Omdöme: En film om Irak-kriget låter inte särskilt intressant och blir lätt amerikaniserad med hjältar och med det vanliga upplägget. Men regissören Kathryn Bigelow lyckas berätta historien om en grupp amerikanska soldater vars uppdrag är att desarmera bomber runt om Irak. Man slängs genast in i hetluften och det kommer man att få uppleva ett flertal gånger under filmens gång. Och man lyckas väldigt bra med att hålla nerven och spänningen uppe då den ger en bra inblick i hur en bombstyrka arbetar och vad den går igenom.

 

post-462-1240123255.jpg

 

Alla kommer inte klara sig, tvärtom så får man vara beredd på att det kan flyga i luften när som helst och vem som helst kan stryka med. De olika uppdragen är alla intressanta och gör att man inte saknar karaktärsuppbyggnaden som man brukar ha i början av filmer. Istället får man lära känna gruppen (om tre personer) under uppdragen och där emellan när de har tid till att slappna av lite. Den som har det överhängande ansvaret för desarmeringen (och gruppen) är Will James (Jeremy Renner) som är lite av den galna typen, men som vinner respekten hos sina två kollegor som ska hålla koll på fienden under tiden.

 

post-462-1240123252.jpg

 

Kathryn Bigelow, som var gift med James Cameron, har bl.a. Strange Days bakom sig och precis som där visar hon här att hon är skicklig med kameran och olika tekniker. Det ger både en dokumentär känsla som den där riktiga filmkänslan. Några hissnande actionsekvenser bjuds man på, utan att för den delen lägga ner allt för mycket energi på coola scener. Det är ett gediget hantverk rakt igenom och det är ett intressant val hon gör med Guy Pearce och Ralph Fiennes. Var kanske inte så jätteförtjust i de tre huvudskådespelarna ledda av Jeremy Renner, men de skötte sig ändå helt ok.

 

3 - Skådespelare

4 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

4 - Foto

--------------

19 - Totalt

 

Betyg: 4/5 - 7.5/10

IMDb: 7.4

Link to post
Share on other sites

Twilight

Älskad av tonårstjejer, sågad av kritiker och andra filmvetare. Att se denna kassasuccé har aldrig känts särskilt lockande för min del. Den enda anledningen som fanns till att jag bestämde mig för att ta en titt på filmen var att jag annars känner mig utanför då folk diskuterar den. Jag får alltid sådan lust att skriva om hur kass den är, men har jag inte sett den så har jag ju inget att säga till om. Nu har jag suttit och lidit mig igenom dess längd på två timmar och den var precis som jag förväntat mig, en fjortissmörja som inte kan tas på allvar för fem öre.

 

tw3.png

 

Den tunna handlingen går ut på att en tonårstjej vid namn Bella (Kristen Stewart) flyttar till en regnig och grå småstad där hon träffar på den mystiske killen Edward (Robert Pattinson). Det visar sig att han är en vampyr. En töntig kärlekshistoria dem emellan börjar utvecklas. And that’s it.

 

Skådespelarna är stela och tråkiga, Stewart och Pattinson har noll personkemi. Handlingen är som sagt väldigt tunn och trist. Om man ska anstränga sig och försöka hitta någonting positivt så är det väl den visuella stilen som inte känns helt fel. Annars är allt som görs och sägs larvigt och pinsamt. Jag kom på mig själv att sitta och göra s.k. facepalms väldigt ofta. Man måste verkligen vara en naiv och korkad tonårstjej för att kunna uppskatta den här skiten. Det är tur att man är född till man och har huvudet på spiken så att säga. Missförstå mig inte nu förresten, jag vet att det finns bra många tonårstjejer som är smarta nog att inse hur dålig filmen är. Synd att de inte är fler bara.

 

1/5

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

The Hitch-Hiker (1953)

 

Ida Lupino hade inte bara ett underbart namn och var en framstående skådis på 40- och 50-talen utan var även en av väldigt få kvinnliga regissörer vid den här tiden i Hollywood. The Hitch-Hiker är en väldigt enkel thriller om två män på fiskarsemester som plockar upp en liftare (William Talman). Det visar sig vara ett misstag eftersom liftaren är en fullblodspsykopat och kallblodig mördare på flykt undan polisen. (Filmen anses vara en film noir men jag vet inte riktigt om jag håller med. Jag ser det mer som en vanlig thriller. Två oskyldiga män i händerna på en galning och ingen femme fatale känns inte som en noir-handling.)

 

post-22-1240164649.jpg post-22-1240164658.jpg

 

Som sagt, en väldigt enkel film. Kanske lite för enkel även om man brukar säga att less is more. Men The Hitch-Hiker blir lite tråkig då det är en film från punkt A till punkt B utan att den tar några överraskande omvägar. Talman är bra som skurk. Han är ren elaking utan några som helst försonande drag. Han är inte en smart skurk utan bara elak, dum och hänsynslös (vilket i och för sig var lite annorlunda). Bitvis bra och utsatt stämning för de två fiskarsnubbarna, i bilen i händerna på Talman. Även snygga miljöer i mexikanska öknen. Halvspännande, mysig och kort, men inget att hetsa upp sig över. En svag trea.

 

3-/5

 

PS. Det här var min näst sista film i min lilla noir-retro. Återkommer med recension av den sista, Rififi, om ett tag.

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

Fogden Sansho (Sanshô dayû, 1954)

 

Precis som The Hitch-Hiker så är Fogden Sansho också en väldigt enkel historia. Av regissören Kenji Mizoguchis filmer hade jag sedan tidigare sett filmen med den vackra titeln Sagor om en blek och mystisk måne efter regnet. En film som jag gillade. Därför tog jag chansen att se Fogden Sansho när nu Cinemateket visade den. Filmen är en äkta tragedi om en medeltida japansk familj som splittras då en ståthållare förvisas till en avlägsen provins eftersom han är för snäll mot traktens bönder. Ståthållarens fru och barn får klara sig själva men försöker att ta sig till honom.

 

post-22-1240170805.jpg post-22-1240170811.jpg

Eh, när jag ser de här vackra bilderna är det nästan så att jag ger filmen ett högre betyg.

 

Som sagt, en klockren tragedi. Det finns inte mycket försonande i filmen. Familjen, och framför allt de två barnen, råkar ut för tråkighet efter tråkighet på ett episkt sätt. I filmen förekommer hyckleri bland den styrande klassen. Man kan vara generös men bara till en viss gräns. Om bönder plötsligt tror att de är fria då börjar det bli farligt. Skådespelet i filmen är klassiskt japanskt, dvs enkelt och överdrivet på samma gång. Skådisen som gjorde den vuxne sonen kändes lite tillgjord. Fogden Sansho är vacker, sorglig, långsam, ibland på gränsen till seg. Efter halva filmen nickade jag till några gånger. Det kan inte bli mer än en trea.

 

3/5

 

PS. Längst bak i salongen satt en grupp japaner. När filmen var slut och jag gick förbi satt de kvar, torkade tårarna och plockade ihop sina fuktiga näsdukar.

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

Jojje: Tycker The Hitch-Hiker tillhör bottenträsket av de film-noir jag sett. Tycker den mest är tråkig och har ingen slagkraft. Men kul att se den enda noiren regisserad av en kvinna. Synd att du lägger film-noir på hyllan...

Link to post
Share on other sites

Såg rätt nyligen också De Ofrivilliga och ja, den var väldigt bra. Tycker dock inte att man ska jämföra De ofrivilliga med Roy Anderssons filmer överhuvudtaget faktiskt. Det är två helt skilda stilar helt enkelt. Tycker i så fall att den är mer lik Darling, nåt åt det hållet. Men som sagt, väldigt sevärd film.

Link to post
Share on other sites

Phenomena (1985)

 

phenomena.jpg

 

Dario Argento är en filmskapare som allt mer ofta poppar upp i min omgivning, själv har jag aldrig sett en Argento-rulle, mest då mitt intresse för skräckfilm varit mer eller mindre obefintligt. Men efter att ha sett John Carpenters Halloween (och verkligen gillat den – kors i taket - och bestämt mig för att se lite mer skräck) blev jag tipsad om att ge Argento en chans. Lotten föll slutligen på Phenomena från 1985 – som handlar om den unga amerikanskan Jennifer Corvino (spelad av en väldigt ung Jennifer Connelly) som anländer till en internatskola i Schweiz. En mördare går lös i området och tack vare sin förmåga att kommunicera med insekter dras Jennifer in i jakten på mördaren. Trots sin bisarra handling så klickade verkligen den här filmen hos mig – jag är svag för filmer med mystik och stämningshöjande musik – två ingredienser som denna film verkligen innehåller. Med ett helt fantastiskt soundtrack, med låtar av bl.a. Iron Maiden och Mötorhead, men kanske framför allt Goblins instrumentala låtar, skapar Argento en mycket spännande och otäck historia. En historia som höll mig på nålar ändra fram till slutskedet och även om upplösningen kändes lite hafsig och abrupt så vill jag inte påstå att jag blev särskilt besviken. Skådespelarinsatserna får man nog ta med en nypa salt, då de flesta är dubbade från italienska till engelska, men riktigt kul att se en ung Jennifer Connelly imponera. Jag har utan tvekan fått mersmak på både italiensk b-film och skräckgenren som sådan och kommer med all säkerhet se fler filmer signerade Dario Argento. Två tummar upp!

 

4/5

Link to post
Share on other sites

Galvatron: Skillnaden med Ruben Östlund är att han inte bara väljer helbilder, utan också väljer att visa okonventionella halvbilder och närbilder. Dock med statiska bilder och nästan alltid utan klipp. Så i valet av statiska helbilder utan klipp så vill jag absolut jämföra med Roy Andersson då det är delvis därifrån som Östlund hämtat inspiration. Så stilarna är absolut inte helt skilda. I valet att visa ett mänskligt, autentiskt tempo så är de två regissörer av få inom filmvärlden som verkligen lyckats och även fått en tillfredställd publik. Antonioni och Gus Van Sant (i Elephant) är två andra.

 

Plox: Om du gillade Phenomena och vill se mer Argento så tycker jag att nästa film du ska se är Tenebre (om du vill ha en skicklig, blodig deckare med väldigt bra soundtrack) eller också förstås Suspiria (om du vill ha visuell briljans, blod och väldigt bra soundtrack). Jag gillade båda dessa ännu mer än vad jag gillade Phenomena. Suspiria är ju också väldigt lik Phenomena på ett antal punkter.

 

Jag har en recension på Phenomena!

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

Jarhead (2005)

 

Sam Mendes är en skicklig regissör, inget snack om den saken. Han gör intressanta och varierande filmer. Hans film Jarhead - som faktiskt är baserad på en självbiografi skriven av en marinsoldat som var med i Kuwaitkriget - har en hel del likheter med t ex Full Metal Jacket och Den tunna röda linjen. Jake Gyllenhaal spelar en marinsoldat som sakta men säkert förlorar förståndet i öknen. Gyllenhaal ingår i en styrka som stationeras i Saudiarabien i väntan på att kriget ska börja.

 

post-22-1240250042.jpg

 

En lite annorlunda film då den skildrar krigets väntan. Som det framställs i filmen så är väntan på krigets vansinne ungefär lika jobbigt som kriget självt. Det blir en märklig miljö, som en egen värld med egna regler. Stilmässigt känns det inte som en vanlig krigsfilm; det är vackert, overkligt, drömskt filmat. Schysst musik (

!). Då och då förekommer det även lite svart humor, speciellt i inledningen.

 

post-22-1240250050.jpg

 

Gyllenhaal bra precis som han oftast är. Foxx likaså. Väldigt nära fyran men filmen har ibland inte styrfart eller är inte riktigt på väg nånstans, precis som soldaterna i öknen. Slutpoängen är inte så mycket att hurra för: Om man varit i ett krig, glömmer man det inte (ok?). Men resan dit var snygg och fylld med bra skådespeleri och drömsk stämning. Räckte nästan till fyran men inte riktigt.

 

3+/5

Link to post
Share on other sites

Jarhead är en av mina favoriter som inte når upp till en femma. Jag älskar den, men den är bara inte bra nog för att få full pott. Har säkert sett den 20 gånger i alla fall.

 

Musiken är fantastisk. Something in the Way med Nirvana, Fight the Power och Naughty by Nature - OPP blandat med ett riktigt fint OST.

 

FIIIIIIIEEEEEEEELD FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK!

Link to post
Share on other sites

Jarhead tycker jag nog är Mendes minst bra film, även om det absolut inte är dålig. Men precis som Tjalan säger - plus för musiken. Gav den nog också en solid 3/5, men absolut inte mer.

 

Galvatron: Njä jag står fast vid att jag kände Roy Andersson vibbar under de De ofrivilliga, tycker stilarna är ganska lika och innehållet likaså (precis som Yojimbo skriver nedan).

Link to post
Share on other sites

Yojimbo:

 

Kan iofs hålla med dig om att deras sätt att filma kanske påminner om varandra men när du pratar om hur människorna porträtteras på liknande sätt... Ruben Östlunds porträtterande av människan är enligt mig mycket mer verklighetstroget skildrat jämfört med Roy Anderssons filmer. Människorna i Anderssons filmer känns nästan overkliga till och från tycker jag. Människorna känns väldigt kalla i hans filmer medan i De Ofrivilliga så känns dom mer som just människor. Tycker Roy Anderssons filmer i sin helhet känns väldigt surrealistiska faktiskt.

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Create New...