Jump to content

Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)


Recommended Posts

Smultronet: Jag tycker faktiskt tvärtom. Actionscenerna är bara njutningsbara, detaljrika och välkoreograferade, det är inte svårt att hänga med alls.. till skillnad från Bourne. Bournefilmerna gillar jag inte särskilt mycket och jag orkade ofta inte hänga med i de fasligt snabba klippningarna, dessutom verkade kameramannen lida av Parkinson.

 

Jo, jag blev lite åksjuk av skakandet av kameran i Bourne, men tyckte också att stilen bidrog mycket till vad som är så bra med trilogin. Man ser ju nu förtiden massor med actionfilmer som försöker kopiera "bournestilen" och misslyckas grovt, men första och tredje filmerna i trilogin visar hur det ska ske rätt.

 

Jag får kanske ta och se om Transformers igen då, såg den på DVD när den släpptes senast och har inte sett om den. Det är nog värt att se om på Bluray.

Link to post
Share on other sites
  • Replies 18.1k
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

  • Czechflash

    4860

  • Jojje

    1240

  • Plox

    1056

  • roadwarrior

    911

Top Posters In This Topic

Posted Images

  • Filmstar

post-462-1239395984.jpg

 

Titel: What Doesn't Kill You

Genre: Kriminaldrama

Land: USA

År: 2008

Regi: Brian Goodman

I rollerna: Mark Ruffalo, Ethan Hawke, Amanda Peet, Brian Goodman

 

Handling: Två barndomsvänner från södra Boston ger sig in på brottets bana för att ta sig fram i livet - ett val som får svåra konsekvenser för dem.

 

Omdöme: Jag trodde på förhand att detta var ännu en polisfilm om inte helt ärliga poliser. Jag brukar gilla den sortens filmer, så jag hade inget emot att se ytterligare en. Men istället för polisfilm så är det en film om andra sidan lagen då man får följa två barndomsvänner som faller in i den brottsliga banan. De jobbar åt en man som ger dem olika uppdrag, men efter femton år känner de sig fortfarande som springpojkar åt bossen. När han så hamnar i fängelse tar de chansen att jobba åt sig själva. Det innebär större vinst, men även större risker.

 

post-462-1239396872.jpg

 

Talangfulle Mark Ruffalo spelar Brian som har två söner med sin vackra hustru Stacy (Amanda Peet). Hon är relativt ovetande om var han får pengarna ifrån, även om hon inte frågar så mycket så länge allt är lugnt. Men Brian börjar ta droger och dricker allt mer, något som påverkar hans privatliv allt mer. Samtidigt är hans vän Paulie (Ethan Hawke) en ganska hetlevrad person som vill åt de stora pengarna. Det är bara en tidsfråga innan de hamnar i fängelse, frågan är bara vilken väg de tar när de får en andra chans.

 

post-462-1239396875.jpg

 

Filmen baseras på verkliga händelser från regissören och manusförfattaren Brian Goodmans liv. Att det är hans regidebut märks en del då filmen har lite problem med tempot, olika scenval och det stundtals hackiga berättandet. Filmens skådespelarinsatser, främst av Mark Ruffalo, är bra samtidigt som musiken påminner om den stämningsfulla huvudmelodin i Blood Simple. Tycker man kunde utnyttjat denna musik bättre även om den fick allt mer utrymme, men scenerna borde varit starkare när chansen fanns där.

 

4 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

--------------

17 - Totalt

 

Betyg: 3/5 - 7.0/10

IMDb: 7.3

Link to post
Share on other sites

Eden Lake (2008)

 

”Den otäckaste film som gjords i England sedan The Decent” tycker Fredrik Strage och jag kan nog hålla med honom. Jag tycker to.m att Eden Lake är snäppet obehagligare, då det inte är monster av övernaturligt slag som är med här, utan det är illasinnade ungdomar. Jag kan inte låta bli att tänka på filmen Them såklart och tankarna går även till Last House on the left, då den utspelar sig mestadels ute i den fria naturen.

 

eden_lake_xl_04__film_A.jpg

 

Den helt overkligt snygga Kelly Reilly (hon har mitt nummer och vi ska ses nästa helg) och hennes kille spelad av Michael Fassbender beger sig en helg ut till den idylliska sjön i skogen, Eden Lake. I vanlig ordning så börjar allt i harmoni, men sedan bryts det av ett ungdomsgäng som börjar mucka gräl.

När killen vågar bringa kontakt med kidsen trappas våldet upp och alltihop blir en levande nattmara. Ungarna lyckas misshandla mannen rejält och tjejen lyckas fly och försöker först hämta hjälp men inser sedan att hon är tvungen att slås tillbaka mot barnen.

Eden Lake är riktigt bra, jag måste säga det. Kanske inte så originell som den skulle kunna vara, men tackvare stämningen, naturbilderna, duktiga barnskådisar (bl.a. han lillkillen från This is England) så blir resultatet mer än godkänt.

Link to post
Share on other sites

Czech// Ja trevlig rollista om inte annat - helt klart en film som verkar passa mig. Återkommer med mina tankar kring den nr jag sett den.

 

Morten// Eden Lake är en av få nya skräckisar jag är sugen på att se, detta då de flesta i min omgivning tyckt den var riktigt bra. Blir kanske ett DVD-köp på den i framtiden.

 

Krayzie// Gratulerar dig till ditt Blueray-inköp och välkomnar dig till en fantastisk värld! Transformers är en av de filmer jag vill se om, tyckte den var en helt okej bio-upplevelse men har fått för mig att jag kommer att uppskattad en mer hemma i soffan (i bluray-format då givetvis). Har dock inte fått för mig att köpa hem den än - men har den ganska högt på inköpslistan.

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

post-462-1239515490.jpg

 

Titel: Hard Times / Streetfighter

Genre: Drama/Action

Land: USA

År: 1975

Regi: Walter Hill

I rollerna: Charles Bronson, James Coburn, Strother Martin, Jill Ireland

 

Handling: Under depressionen i USA försörjer sig Chaney på att delta i illegala boxningsmatcher. Han når framgång när han får hjälp av promotorn Speed. Speed har dock ett spelberoende och hamnar i knipa, något som en konkurrent inte är sen med att utnyttja...

 

Omdöme: Denna Charles Bronson-rulle har jag velat se ett tag då den efter hans fyra stora (Once Upon a Time in the West, The Great Escape, The Dirty Dozen och The Magnificent Seven) tillhör de mer uppskattade. Han spelar Chaney som är en tystlåten medelåldersman som gillar att ta till knytnävarna mot betalning. Efter att han visat upp sig i en match ser promotorn Speed (James Coburn) sin chans att tjäna en hacka. Men då Speed har ett spelberoende tar det inte lång tid innan han sätter sig själv och Chaney i en svår sits. Då en konkurrent väldigt gärna vill vara med och tjäna lite pengar på Chaney måste de två fatta ett svårt beslut.

 

post-462-1239515493.jpg

 

Filmen är relativt välproducerad, men depressionen blir ofta lite tråkig på film (vilket den tiden nog också var). Men man har iaf samlat tre duktiga skådisar i form av Bronson, Coburn samt Strother Martin (som spelar konkurrerande promotorn Poe) som får hålla upp filmen tillsammans med några svettiga matcher. Själva slagen ser man många gånger att de bara är luftslag, men då det känns som en amerikansk variant på de asiatiska martial arts-filmerna, utan att vara överdrivet, blir det ändå till belåtenhet. Det är nog ljudeffekterna som gör mycket, plus att Chaney är en cool karaktär. Lite kuriosa att regissören Walter Hill var missnöjd med Jill Irelands prestation (inte så konstigt) och tog upp detta med Charles Bronson (som på den tiden var gift med henne). Bronson uppskattade inte detta och vägrade göra fler filmer med Walter Hill som gärna hade velat jobba med Bronson igen.

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

15 - Totalt

 

Betyg: 3/5 - 6.5/10

IMDb: 7.2

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

5 Fingers (1952)

 

I samband med att jag inledde mitt noir-tema i höstas så köpte jag en box med fem James Mason-filmer. Nu var det dags för den fjärde av dessa, nämligen spionthrillern 5 Fingers som även går under det - faktiskt bättre - svenska namnet Affären Cicero. Filmen är baserad på en sann historia om en betjänt på den brittiska ambassaden i Ankara som blir välavlönad tysk spion genom att sälja hemliga dokument till nazisterna i slutet av andra världskriget. Mason spelar givetvis spionen som får kodnamnet Cicero. Till sin hjälp (eller stjälp) har Cicero en polsk ex-grevinna (Danielle Darrieux) i behov av pengar.

 

post-22-1239571796.jpg

 

Åhå, det här var en liten överraskning. Filmen började kanske lite segt. Åtminstone tog det ett tag innan filmen och karaktärerna satte sig för mig. Men även om inledningen kändes aningen intetsägande så var filmen ändå hela tiden småmysig. Bitvis var den även riktigt rolig, speciellt scenerna mellan Mason och en fantastiskt nervös tysk ambassadtjänsteman. 5 Fingers kändes som en väldigt brittisk film, trots att den är amerikansk. Det kan ju bero på att många av karaktärerna är så där härligt brittiska. Mason är t ex härligt arrogant och brittiskt självsäker.

 

post-22-1239571803.jpg

 

Många av karaktärerna är riktigt sköna. Förutom Mason/Cicero och den tyske (och nervöse!) ambassadtjänstemannen (Oskar Karlweis) så gör John Wengraf en klockren insats som den pondusfyllde tyske ambassadören med det självklara (och autentiska) namnet Franz von Papen. Förutom att filmen är rolig och har en James Mason i högform så får vi faktiskt även lite hitchcock-spänning då Mason blir allt mer våghalsig för att komma över de hemliga handlingarna. Mot slutet tar filmen en del sköna vändningar och den absoluta slutscenen är en klassiker, perfekt ackompanjerad av Masons hysteriska skratt. Jag rekommenderar denna spion-noir hyfsat skarpt.

 

4-/5

 

PS. Kul också att Michael Rennie, Klaatu från klassikern The Day the Earth Stood Still, dök upp som brittisk spion.

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

post-462-1239646802.jpg

 

Titel: Swingers

Genre: Komedi/Drama

Land: USA

År: 1996

Regi: Doug Liman

I rollerna: Jon Favreau, Vince Vaughn, Ron Livingston, Heather Graham

 

Handling: Mike har lämnat sitt livs kärlek i New York för att försöka sig på en karriär som skådespelare i Hollywood. Men Mike har svårt att släppa taget, han spenderar nästan all sin tid hemma i väntan på att hon ska ringa. Till slut får hans vänner nog av hans tjurande. Deras plan är mycket enkel - att få ut honom på banan igen. Klubbarna väntar, det är dags för lite hålligång.

 

Omdöme: Denna 90-talare regisseras av Doug Liman (vars nästa film var Go och som lite senare även gjorde The Bourne Identity) med manus och huvudroll av Jon Favreau. Det hela handlar om Mike (Jon Favreau) och hans vänner med Trent (Vince Vaughn) i spetsen som alla försöker bli skådespelare i Hollywood. Det är inte så lätt som de först trodde och måste ta små roller och andra ströjobb. För Mikes del är det ännu tuffare då han ex-flickvän i New York hittat en ny kille och inte hört av sig på ett halvår. Trent och de andra tycker det är dags för Mike att komma över henne och det hela börjar i Las Vegas.

 

post-462-1239647988.jpg

 

Om det finns något som "90-tals känsla" så är det det här. Filmen har en oerhört charmig dialog, en avslappnad atmosfär och klockrena karaktärer. Jon Favreau och Vince Vaughn passar båda alldeles utmärkt och verkar ha haft väldigt kul under inspelningen, nästan som om de känt varandra en längre tid. I själva verket är filmen baserad på Favreaus erfarenheter av när han kom till Hollywood från New York och både Vince Vaughn och Ron Livingston var nära vänner till honom innan filmen gjordes. Och som sagt så märks det. Det är en skön film utan att den har det typiskt Hollywoodska i sig.

 

4 - Skådespelare

4 - Handling

4 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

18 - Totalt

 

Betyg: 4/5 - 7.5/10

IMDb: 7.6

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar

Czech: Du, var är den svenska titeln? På Swingers alltså. :P

 

Japp, kolla in 5 Fingers som är både rolig och spännande - och faktiskt har en bättre svensk titel än originaltitel (enligt mig alltså). Sen är James Mason härlig i 5 Fingers också. Efter att ha sett några Mason-rullar på senaste tiden så har han blivit en liten favorit.

Link to post
Share on other sites
  • Filmstar
Czech: Du, var är den svenska titeln? På Swingers alltså. :P

 

Japp, kolla in 5 Fingers som är både rolig och spännande - och faktiskt har en bättre svensk titel än originaltitel (enligt mig alltså). Sen är James Mason härlig i 5 Fingers också. Efter att ha sett några Mason-rullar på senaste tiden så har han blivit en liten favorit.

 

Haha, den är så usel att jag vägrade ha med den. Pinsamt dålig svensk titel.

 

Jo, James Mason var en bra skådis som man lätt fastnar för efter att ha sett ett par av hans filmer.

Link to post
Share on other sites

Såg Swingers för någon månad sedan och blev verkligen positivt överraskad. Bra tempo, härlig dialog och övertygande skådespel av samtliga inblandade. Gav också den en ganska solid 4/5 och kan tänka mig att se om den vilken dag som helst.

Link to post
Share on other sites
  • Moderator

Vad gäller Transformers så vill jag hålla med om kritiken att slutstiden mellan robotarna var rörig när jag såg den första gången. Men faktum är att det är just det som gör filmen bättre när man ser om den. Har sett den tre gånger och faktiskt blir den bar bättre för varje gång jag ser den.

Och det jag tycker Bay lyckas så bra med är att han tar det faktum att det handlar om leksaker i barns händer och skapar en film utifrån just det. Hela filmen är uppbyggt som ett barns lek, och det synsättet är en befrielse, då det gå går att se filmen för vad den är, ren och skär lekfull underhållning.

 

Själv har jag sett några filmer som egentligen är värda riktiga recensioner, men jag får sällan ur mig sånt numera så det får bli korta omdömen.

 

Såg Watchmen igår på bio. Tidigare hade jag höga förväntningar på filmen, men jag har hört kamrater tala ner den så förväntningarna försvann snabbt. Jag försökte dessutom läsa förlagan tidigare, men jag märkte snabbt skillnaden mellan serietidning och grafisk roman (graphic novel måste väl översättas så?). Watchmen var rätt tung att läsa så jag tog mig bara hälften in i den innan jag gav upp. Det var inte dålig, men för lungläst som sagt.

 

Filmen följer boken/seriens utseende mycket bra, och Zach Snyder har tagit fram det viktiga ur historien och andemeningen. Förlagan är ju väldigt omfattande så att filmen känns lite spretig kan inte hjälpas antar jag.

 

Det som överraskar mig mest är kvalitet på skådespeleriet. Tycker att alla (förutom Malin Åkerman) är mycket bättre än vad man förväntar sig från en "superhjältefilm" (även om Watchmen nu är långt ifrån en sådan).

Jag förväntade mig inte så mycket action och det visade sig inte vara så mycket av den varan heller. Men känslan av Noir infinner snabbt, speciellt så fort Rorschach styr handlingen.

Det är lätt att glömma att handlingen utspelar sig under ett alternativt 80-tal, men musikvalet hjälpter en att minnas.

 

Tyckte aldrig filmen var tråkig, mycket tack vare intressanta karaktärer och ett bra flyt. Historien är bra berättad och säger en del, även om det som sägs har sagts förr.

Med sina 2 tim 40 min är det knappast en film jag ser om snart, vilket drar ner betyget. Men 4-/5 skrapar den nog ihop till.

 

 

Nämnde i annan tråd att jag sett om Into the Wild. Vill bara nämna även här vilken genialisk berättelse det är. "Alex" resa är indelad i kapitel som tydligt beskriver livets olika skeenden, och varje kapitel ger mycket igenkännande.

Budskapet att det först är efter att man levt hela livet som man förstår vad som är viktigt för en är så tydligt, och ger en tvetydig känsla av att jag förstår att det inte är någon mening med att försöka förstå i förtid

.

Skådespelarna är överlag bra, men det är givetvis Sean Penns regi det strålar mest om. Det är oerhört skickligt att kunna hålla ihop en berättelse som är så tidsmässigt olinjär som Into the Wild är och ändå få berättelsen att få flyt och mening.

Endast en gång tappar filmen tempo, men det måste den ju också göra för att beskriva det tradiga skeenden i vuxenlivet. Dock drar det ner ett annars helgjutet intryck.

Ger ändå filmen en 4+/5.

 

EDIT: Har också sett Forrest Gump igen, en film som närmast är en religiös upplevelse för mig. I mina ögon är den felfri och Tom Hands gestaltning är den bästa karaktärstolkningen någonsin. Solklar 5/5!

Link to post
Share on other sites

Härlig mix där Manne! Transformers vill jag, som jag sa tidigare, se om innan jag bestämmer mig för om jag gillar den lite eller mycket. Tror att de kommer att göra sig riktigt fint på bluray (även om jag såg den på bio första gången när det vankades) så tror jag att jag kommer att gilla den mer hemma i soffan.

 

Watchmen hade jag tänkt se på bio - men det har inte blivit av. Har tappat sugen lite på att se den också, detta efter att vänner och bekanta inte gillat den och snackat ner den. Kommer antagligen se den ändå - kanske inte på bio. Har inte bestämt mig än...

 

Into the Wild var en fantastisk filmupplevelse, sett den två gånger nu och bölat lika mycket varje gång. En fantastisk historia - berättad på ett fantastisk sätt av Penn och Emile Hirsch levererar verkligen ett stycke skådespel av högsta klass. Gav den 5/5 efter första titten och hade inte mage att dra ner betyget andra gången jag såg den även om jag tyckte den hade en lite downswing där i mitten någonstans.

 

Forrest Gump är och förblir ett stycke filmmagi även för mig. En film man kan se om och om igen och aldrig tröttna på.

 

För egen del bestod helgen av Ken Loachs Land och Frihet, Carpenters Flykten från New York och slutligen American Psycho. Tre bra filmer - får se om jag har ork att skriva ner några rader om dom bara...

Link to post
Share on other sites
  • Moderator

Plox, Watchmen liknar mer V for Vendetta än någon annan "superhjältefilm", så gillar du den kan du nog uppskatta Watchmen också. Det är alltså inte adrenalinpumpande action som bär filmen utan det finns mycket mer djup och tyngd än så. Ta du och se den på bio om du har möjlighet, den kräver att man är uppmärksam och det är man nog mest på bio.

 

 

Glömde för övrigt nämna att jag också sett Happy-go-Lucky också. Alla som någonsin förväntat sig en klunk läsk och istället upptäckt att det är mjölk i glaset kan förstå vilken upplevelse filmen var för mig. Hade hört bra om filmen och ville verkligen se den, men redan efter tio minuter var jag redo att stänga av, då filmens huvudkaraktärer störde mig nåt ofantligt. Deras sätt att växla repliker på ett hysteriskt hurtigt och ytterst brittiskt sätt fick det att vända sig i magen på mig.

Dock lyckades jag försöka ignorera det så pass att jag tog mig igenom filmen. Den enda ljuspunkten i filmen var Eddie Marsan som hätsk bilskolärare.

 

Normalt sett gillar jag brittisk feelgoodfilm a.la Richard Curtis (ser mycket fram emot The boat that rocked även om den fått svalt mottagande i england], men fellgood i Mike Leigh händer får mig att må dåligt.

Om jag inte missminner mig såg Czechflash den här filmen för en tid sen och var inte heller så överdrivet positiv till den?

-2/5

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Create New...