Puffie Skriven 19 Februari, 2012 Report Share Skriven 19 Februari, 2012 Titel: Hugo Genre: Äventyr/Drama Land: USA År: 2011 Regi: Martin Scorsese Skådespelare: Asa Butterfield, Chloë Grace Moretz, Ben Kingsley, Sacha Baron Cohen IMDb: 8.2 Hugo Cabret är en föräldralös pojke som lever sitt liv i hemlighet inne i väggarna på tågstationen I Paris. Tillsammans med Isabelle försöker han lösa ett mysterium som kretsar kring hans döda pappa, ägaren till en liten leksaksaffär på tågstationen och ett hjärtformat lås som verkar sakna en nyckel. Martin Scorsese är inte direkt den regissör som man i första hand förknippar med familjefilmer, men hans senaste alster Hugo är verkligen en familjefilm. Filmen berättas och är paketerad som en klassisk saga. Och wow vad snygg paketeringen är. Tågstationen i Paris känns som en förtrollad plats där vardagsstress och försenade tåg inte verkar existera. Istället finns det mysiga små affärer och en grupp människor som av olika anledningar spenderar sina dagar på stationen, dessa får vi lära känna främst genom Hugos ögon när han spanar ut över stationen. Det visuella är verkligen en fullträff och filmens mysfaktor blir därför hög. Scorseses passion för filmhistoria får verkligen fritt svängrum i Hugo då mysteriet som Hugo och Isabelle försöker lösa kretsar kring filmens underbara värld. Och då jag är en filmnörd blir historien enkel att ta till sig. Dock tycker jag inte att historien har tillräcklig substans för att motivera en speltid på över två timmar, jag tror det hade gynnat filmen om man kapat speltiden en aning. Filmen blir visserligen aldrig tråkig, men emellanåt känns det som om man tar onödiga omvägar mot målet vilket jag tycker stör filmens rytm. Jag är ingen beundrare av barnskådespelare, man kan till och med sträcka sig så långt och säga att jag hatar dem. Därför var det högst förvånande att filmens två huvudrollsinnehavare, som är barnskådespelare, faktiskt fungerade ganska bra. De två unga aktörerna är flankerade av ett helt gäng kända och rutinerade namn så som Ben Kingsley, Christopher Lee, Jude Law och Emily Mortimer. En av de större birollerna innehar Sacha Baron Cohen och jag tycker att han är filmens svaga länk då jag inte finner honom det minsta underhållande. Hugo har blivit nominerad till hela 11 Oscars, men jag tror inte att den kommer att kamma hem särskilt många statyetter. I alla fall inte några av de tyngre guldgubbarna, så bra är inte filmen. Det är en mysig saga men inte så mycket mer än så. Det är definitivt inte en av Scorseses bästa filmer, hans kvalitéer kommer mer till sin rätt i mörkare och våldsammare filmer så som Shutter Island och Gangs of New York. 3+/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 20 Februari, 2012 Author Filmstar Report Share Skriven 20 Februari, 2012 Puffie: Såg själv Hugo igår och var inte alls nöjd, en besvikelse. Snyggt och välgjort, ja, men innehållet var inget av intresse tyvärr. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Puffie Skriven 20 Februari, 2012 Report Share Skriven 20 Februari, 2012 Czechflash: Känns ändå som vi tyckte ganska lika om filmen, bara att paketeringen föll mig mer i smaken Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 20 Februari, 2012 Author Filmstar Report Share Skriven 20 Februari, 2012 Czechflash: Känns ändå som vi tyckte ganska lika om filmen, bara att paketeringen föll mig mer i smaken Ja, det är sant. Det var innehållet som inte föll mig i smaken Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
SvartNoir Skriven 24 Februari, 2012 Report Share Skriven 24 Februari, 2012 Jag såg precis om Smultronstället. Var 12 år när jag såg den senast och då tyckte jag att den var helt okej. Nu när jag såg den tyckte jag att den var underbar! Helt klart en av, om inte den bästa Bergman filmerna och kanske en av de bästa svenska filmerna någonsin. Victor Sjöström är grym i huvudrollen och birollerskor som Ingrid Thulin och Bibi Andersson går inte av för hackor! Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 24 Februari, 2012 Author Filmstar Report Share Skriven 24 Februari, 2012 Jag såg precis om Smultronstället. Var 12 år när jag såg den senast och då tyckte jag att den var helt okej. Nu när jag såg den tyckte jag att den var underbar! Helt klart en av, om inte den bästa Bergman filmerna och kanske en av de bästa svenska filmerna någonsin. Victor Sjöström är grym i huvudrollen och birollerskor som Ingrid Thulin och Bibi Andersson går inte av för hackor! Har inte sett allt för många Bergman-filmer, men håller med om att det är en av de bättre av de jag sett. Stark trea var det när jag såg den för många år sen. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Puffie Skriven 4 Mars, 2012 Report Share Skriven 4 Mars, 2012 Titel: The Ides of March Genre: Thriller/Drama Land: USA År: 2011 Regi: George Clooney Skådespelare: Ryan Gosling, Philip Seymour Hoffman, George Clooney, Paul Giamatti, Evan Rachel Wood IMDb: 7.3 Stephen arbetar som mediestrateg åt en guvernör i det demokratiska presidentkandidatsvalet. Han sugs ofrivilligt in i det politiska maktspel som äger rum bakom kulisserna, där förrädiska manipulationer och hämnd blir en del av vardagen. Efter att ha sett briljanta tv-serien The West Wing så har jag en helt ny måttstock för filmer med politiskt fokus. Tyvärr resulterar mina nya kriterier oftast i lägre betyg till de politiska filmerna. Detta då den djupa, trovärdiga och engagerande skildringen av amerikansk politik som ges i The West Wing är svår att överträffa. Oftast framstår den politiska skildringen på vita duken som alltför generell och aldrig särskilt trovärdig. Inledningsvis har The Ides of March samma problem, men då filmen sakta skiftar fokus från att vara ett drama till att bli en thriller blir det samtidigt möjligt för filmen att frigöra sig från den stora skugga som The West Wing kastar över genren. Jag tycker att George Clooney återigen lyckas riktigt bra i regissörsstolen. Precis som i hans Good Night, and Good Luck så är det dialogen och karaktärerna som står i fokus i The Ides of March. Jag fann det uppfriskande med en thriller som bygger sin nerv och spänning via dialog istället för via händelser. För att lyckas med detta krävs det, förutom en bra regissör och en välskriven dialog, duktiga skådespelare. Och i den här filmen är duktiga skådespelare ingen bristvara, Ryan Gosling, Philip Seymour Hoffman, George Clooney, Paul Giamatti, Evan Rachel Wood och Marisa Tomei finns alla med på rollistan. Och att det bjuds på gedigna skådespelarinsatser är föga förvånande. Jag tycker även att det var lite befriande att man vågade vara lite ”oamerikansk” i sitt utförande då allt som sker inte förklaras övertydligt för att alla ska förstå. The Ides of March är helt enkelt en välgjord film som man utan tvekan kan spendera två timmar framför utan att ångra sig. Dock ska man kanske leta på annat håll om man är på jakt efter en thriller där spänningen bygger på obehagligheter och våld. 4/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 4 Mars, 2012 Author Filmstar Report Share Skriven 4 Mars, 2012 Puffie: Håller med dig i det mesta du skriver, men trots att jag sett den två gånger ger jag den inte mer än +3/5. Så här tycker jag om The Ides of March. EDIT: Har inte sett "The West Wing", men många pratar gott om den, och har samma "problem" som du nämner när de sedan ser politiska filmer. Så det är nog bäst att jag håller mig undan serien Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Puffie Skriven 4 Mars, 2012 Report Share Skriven 4 Mars, 2012 Haha det är underbart att se att vi fortfarande tycker ungefär likadant om filmer vi ser trots att det gått några år sedan jag var aktiv här Mitt tips till dig är ändå att se The West Wing om du gillar politiska filmer överlag. Visst kommer du inte uppskatta filmerna riktigt lika mycket efteråt, men samtidigt får du beskåda 7 säsonger av ren och skär klass Jag håller The West Wing som den bästa tv-serien som gjorts. Men visst, jag förstår din tvekan - inte kul att behöva fatta ett beslut som eventuellt kan reslutera i flera betygssänkningar Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 5 Mars, 2012 Author Filmstar Report Share Skriven 5 Mars, 2012 Haha det är underbart att se att vi fortfarande tycker ungefär likadant om filmer vi ser trots att det gått några år sedan jag var aktiv här Mitt tips till dig är ändå att se The West Wing om du gillar politiska filmer överlag. Visst kommer du inte uppskatta filmerna riktigt lika mycket efteråt, men samtidigt får du beskåda 7 säsonger av ren och skär klass Jag håller The West Wing som den bästa tv-serien som gjorts. Men visst, jag förstår din tvekan - inte kul att behöva fatta ett beslut som eventuellt kan reslutera i flera betygssänkningar Det är inte omöjligt att jag någon gång i framtiden tar och ser The West Wing, men för tillfället känns det som jag har för mycket film att se Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
NoName Skriven 7 Mars, 2012 Report Share Skriven 7 Mars, 2012 Såg idag Beröringen från 1971 som är en amerikansk produktion och producenterna krävde att alla karaktärer skulle prata engelska, även de svenska när de pratar med varandra. Något som blir väldigt svårt att se förbi och det blir rätt tarvligt, men om man till slut ändå lyckas se förbi det så är det en hyffsad film. Ett gift par (von Sydow och Bibi Andersson) blir bekanta med en amerikansk arkeolog (Elliot Gould) som är på jobb i Sverige och han blir genast förälskad i kvinnan som lever som hemmafru i ett rätt så otillfredställande äktenskap. Hon inleder ett förhållande med amerikanen men det blir inte riktigt som hon hoppats och trott. Snart slits hon mellan valet att stanna med sin något svåra älskare som lider av självförakt eller gå tillbaka till sitt tråkiga liv med sin man och sina barn. Det är en stabil insats av skådespelarna och storyn som är banal går ändå hem tycker jag. Det är inget komplicerat här utan ett drama om en kvinna, hennes man och hennes älskare. Bellmans suveräna "Liksom en herdinna" ljuder några gånger genom filmen och den blir som ett tema för kvinnan och älskaren. Inget av Bergmans främsta verk alls men ändå sevärt. 3/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nit89ram Skriven 21 Mars, 2012 Report Share Skriven 21 Mars, 2012 Play De ofrivilliga kom in "lite snett från sidan" under 2008 och blev som en stor dos positiv injektion för mig när det gällde min egen syn på nutida svensk film. Helt plötsligt kunde svenska filmer berätta mer med sitt bildspråk än genom dialog och framförallt styltades inte dialogen fram (den som var kvar) likt alltför många svenska filmer. Genom regissören och manusförfattaren Ruben Östlunds korthuggna filmsekvenser (YouTube var främsta konkurrenten enligt Östlund själv) och användande av amatörskådespelare lyckades han snabbt sätta sin egen prägel på filmen. Så pass bra att jag rankar De ofrivilliga som en av de bästa svenska filmerna genom tiderna. Allt detta skapade viss förväntan på Ruben Östlunds nästa film, Play. Play utspelar sig i Göteborg och handlar huvudsakligen om en händelse där ett kompisgäng lurar av utvalda personer på stan deras tillhörigheter, och det helt utan använda vare sig våld eller direkta hot. Istället påbörjas ett nervspel från kompisgängets sida som offren när som helst kan undvika och gå ifrån, men som de på något sätt inte gör. Frågor som bland annat ploppar upp under filmens gång (och som Östlund är högst medveten om) är ifall hudfärgen på förövaren/offret spelar någon roll i sammanhanget, vad orsakerna till filmens huvudbrott egentligen är och ifall det även spelar någon roll ifall filmens historia är inspirerad av verkliga händelser eller inte? Man kan utifrån detta snabbt tänkas klaga på att filmen är allt för medvetet gjort för att frälsa de redan frälsta (de mer liberala inom samhället). Men jag uppskattar starkt regissörer som vågar ha en tydlig agenda med sina filmer och, frånsett några ställen i filmen, gör det på ett subtilt sätt. Historien berättas rakt upp och ner, utan krusiduller, och sedan får publiken själva fylla på historien med sina egna tolkningar och funderingar. Det kan möjligtivs tyckas som oinspirerat filmskapande att låta publiken göra halva jobbet, men på så sätt skapas en mer personlig relation och prägel på filmen. Dessutom krävs det stor kunskap från en filmskapares sida att våga släppa ifrån sig materialet till sin publiks olika tolkningsmöjligheter och ändå ha tillräckligt fokus för att bibehålla ett intresse filmen igenom. För filmen både vågar och tar sig tid till att berätta (och bygga upp) sina historia och där finns alltid något intressant under berättelsens gång att få ta del av. Mycket av detta är dels tack vare den intressanta grundhistorien i sig, och de olika tolkningsmöjligheterna detta medför, men även genom de nedtonade skådespelarprestationerna och det vackra fotot. Ännu en gång lyckas Östlund hitta och jobba med skickliga amatörskådespelare som ger liv åt var och en av sina karaktärer. Men fotot är ändå filmens stora stöttepelare efter grundhistorien. Genom sin kantighet och statiska prägel får det som utspelar sig i filmen anpassa sig efter kameran och inte tvärtom. Oftast sker det i kamerans fokus, men ibland sker det snarare utanför kamerans synvinkel och ibland ändras till och med kamerans synvinkel en aning för att skapa ett helt annat perspektiv på historien. Förutom att sätta sin egen personliga prägel på filmen, hjälper fotot även till att få mig som åskådare att verkligen fokusera och försöka ta in det som händer framför mig. Play är långt ifrån en film för alla smaker, men en film som enligt mig sannerligen behövs i det svenska film- och samhällsklimatet. Filmen tar upp och ställer svåra samhällsfrågor, utan att trivialisera dem. Med ett aning mer fokuserat tillvägagångssätt än i De ofrivilliga, visar Ruben Östlund här att han kan och vågar utveckla sin personliga stil. När jag försöker tänka på någon liknande film som Play, svensk eller internationell, är det egentligen bara Justices musikvideo till låten Stress som dyker upp i mina tankar. En musikvideo som är väldigt olik Play i både genomförande och tillvägagångssätt, men som någonstans ändå tar upp en liknande problematik. En problematik som (beroende på vem man frågar) har olika anledningar, grundorsaker och lösningar. Och en film som lyckas skapa en sådan ovisshet och diversitet uppskattar jag starkt. 8/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 22 Mars, 2012 Author Filmstar Report Share Skriven 22 Mars, 2012 Nit89ram: Har inte sett Play, men såg trailern när den gick på Stockholm Filmfestival och den lockade inte nämnvärt. Möjligt att filmen är bättre än den verkar, och uppenbarligen är det många som gillar den, men det verkar inte vara ett ämne som intresserar mig. Nu ser jag väldigt lite svensk film så det är också en av anledningarna till att jag inte är så nyfiken på den. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nit89ram Skriven 22 Mars, 2012 Report Share Skriven 22 Mars, 2012 Nit89ram: Har inte sett Play, men såg trailern när den gick på Stockholm Filmfestival och den lockade inte nämnvärt. Möjligt att filmen är bättre än den verkar, och uppenbarligen är det många som gillar den, men det verkar inte vara ett ämne som intresserar mig. Nu ser jag väldigt lite svensk film så det är också en av anledningarna till att jag inte är så nyfiken på den. Ok! Jag kan säga så här att du om har sett De ofrivilliga och gillade den, lär du nog uppskatta den här också. Annars inte. Men visst kan Sverige göra bra film ibland, men det lite lite väl långt inne emellanåt Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 22 Mars, 2012 Author Filmstar Report Share Skriven 22 Mars, 2012 Nit89ram: Har inte sett Play, men såg trailern när den gick på Stockholm Filmfestival och den lockade inte nämnvärt. Möjligt att filmen är bättre än den verkar, och uppenbarligen är det många som gillar den, men det verkar inte vara ett ämne som intresserar mig. Nu ser jag väldigt lite svensk film så det är också en av anledningarna till att jag inte är så nyfiken på den. Ok! Jag kan säga så här att du om har sett De ofrivilliga och gillade den, lär du nog uppskatta den här också. Annars inte. Men visst kan Sverige göra bra film ibland, men det lite lite väl långt inne emellanåt Jag har inte sett De ofrivilliga så kan inte svara på det. Och det är inte som att Sverige bara gör dålig film. Jag väljer helt enkelt att se en massa annat Då och då dyker det upp filmer som fångar mitt intresse, men denna är tyvärr inte en av dem. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.