Galvatron Skriven 4 April, 2012 Report Share Skriven 4 April, 2012 Czechflash: De Ofrivilliga är utan tvivel en av de bästa svenska filmer som har gjorts. Den tillhör det övre skiktet såsom Roy Anderssons/Ingmar Bergmans filmer enligt mig. Du bör se den! Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 4 April, 2012 Author Filmstar Report Share Skriven 4 April, 2012 Czechflash: De Ofrivilliga är utan tvivel en av de bästa svenska filmer som har gjorts. Den tillhör det övre skiktet såsom Roy Anderssons/Ingmar Bergmans filmer enligt mig. Du bör se den! Ok, det låter förvisso både positivt och negativt. Men jag vet att många gillar den så jag lovar att jag ska försöka se den. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nit89ram Skriven 1 Maj, 2012 Report Share Skriven 1 Maj, 2012 The Avengers Superhjälteberättelser baserade på serietidningar har ständigt varit ett återkommande inslag i filmrepertoaren under i alla fall de 30 senaste åren och som har nått sin kulmen under de senare åren. Framförallt genom Christopher Nolans framgångar med Batman-serien är det ofta nu för tiden som den mörka, mer realistiska framtoningen i dessa filmatiseringar som ska framhävas. Och som en naturlig fortsättning på allt vad superhjältefilm heter (och med tanke på dess ursprungskälla) är att koka ner flera av dem till en enda historia. Något som Marvel Studios, allt sedan 2008 med succén Iron Man, har filat på och så sakteliga förberett genom att porträttera den ena karaktären från deras digra katalog till den andra. Allt med filmen The Avengers i sikte. Med filmer om Iron Man, Hulken, Thor och Captain America avklarade är det då dags att försöka föra samma dem och allt det med regissören/manusförfattaren Joss Whedon bakom spakarna. Men frågan lyder som följer: Kommer allt för många kockar till att förstöra den eventuellt delikata soppan? The Avengers tar sin början någonstans där alla de tidigare filmerna slutade. Bakgrundshistorierna för varje huvudkaraktär är avklarade i de enskilda filmerna, så nu hoppar man nästan omgående in till handlingarna. Förmodligen kan man fortfarande kunna njuta av den här filmen utan att ha någon förkunskap från de tidigare filmatiseringarna, men man lär sakna en viss förståelse för alla karaktärer utan att först veta hur de är och beter sig. Det som först slår mig när jag ser The Avengers är hur väl Joss Whedon (handlingen tillsammans gjord med Zak Penn) lyckas presentera och utveckla samspelet mellan alla huvudkaraktärer, som nu får samsas med varandra i en och samma film. Alla får sin stund att skina (både på ett positivt och negativt sätt) och dynamiken mellan alla egon är påtaglig. Man vet aldrig riktigt var man har karaktärerna i fråga och det är en fröjd att få se dem spela ut sina olika kort mot varandra. Man lyckas även väl att bygga vidare på känslan från alla karaktärers enskilda filmer och ingen av dem upplevs frångå sin personlighet här jämfört med tidigare. Mark Ruffalo, som är ny i gänget med hans porträtt som Bruce Banner/Hulken, gör bra ifrån sig och trots avsaknad av sin egen tolkning utav sin karaktärs bakgrundshistoria lyckas han snabbt komma in i både rollen och gänget. Till slut verkar även Hulken kunna fungera fullt ut i en filmatisering. En annan sak som också gladde mig var filmens komiska inslag. På sina ställen var filmen riktigt rolig och med relativt små medel lyckades man frångå de klassiska skämten och den typiska sommarfilmshumorn. För trots sina ljuspunkter är filmen inget mer eller djupare än en klassisk sommarfilm, om än en genuint underhållande sådan. Detta beror mycket på filmens grundhistoria. En grundhistoria som mellan alla superhjältar och deras samspel med varandra nästan glöms bort i farten. Man frångår inte mycket från den klassiska "ta-över-världen"-planen och det psykologiska spelet som Nolans Batman-filmer är så bra på infinner sig aldrig riktigt. Förutom åsynen av alla superhjältar i en och samma film (plus alla enskilda bakgrundshistorier) finns här inget extraordinärt i The Avengers att hämta. Men vill man ha en åktur, spektakulär och grundligt underhållande actionfilm att starta sommaren med är The Avengers definitivt det rätta valet. 7/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 1 Maj, 2012 Author Filmstar Report Share Skriven 1 Maj, 2012 Nit89ram: Är inte direkt förtjust i superhjältefilmer. Vissa enstaka hjältar kan funka, men att samla alla i en film, det känns inte som min grej. Möjligt att jag ser den en dag, men inte på bio (om jag inte blir bjuden vill säga). Fast å andra sidan är det just på bio en sån film gör sig bäst... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
SvartNoir Skriven 4 Maj, 2012 Report Share Skriven 4 Maj, 2012 Håller med Czechflash här. De enda jag egentligen har uppskattat är Nolans Batmanfilmer. Visst, det känns som en film man vill se när den har fått så bra betyg på IMDb, men verkligen ingenting som lockar i övrigt. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Spektor Skriven 3 Juni, 2012 Report Share Skriven 3 Juni, 2012 Såg igenom samtliga Alien-filmer inför Prometheus. Bra filmer, även om den fjärde filmen är betydligt sämre än de andra 3. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 4 Juni, 2012 Author Filmstar Report Share Skriven 4 Juni, 2012 Såg igenom samtliga Alien-filmer inför Prometheus. Bra filmer, även om den fjärde filmen är betydligt sämre än de andra 3. Inget kommer i närheten av den första filmen. Den andra är fortfarande bra, men då som actionfilm. Den tredje och fjärde filmen kan man egentligen vara utan i mitt tycke. Alien Aliens Alien³ Alien: Resurrection Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nit89ram Skriven 1 Juli, 2012 Report Share Skriven 1 Juli, 2012 Prometheus Är det en historia med stark koppling de tidigare Alien-filmerna eller något helt nytt som enbart utspelar sig i samma universum? Ska Noomi Rapace dra det tyngsta lasset och bli den nya Ripley? Diskussionerna om Prometheus sattes snabbt igång ju mer (eller snarare mindre) man fick reda på om filmen. Faktumet att regissören Ridley Scott med den här filmen skulle återvända till både Alien-serien och "sci fi"-genren var förmodligen den enskilt största snackisen på förhand och det som skapade störst förväntningar på filmen. Fast som Spindelmannen nästan har lärt oss så: "Med stora förväntningar tillkommer det ett stort ansvar att kunna leverera". Frågan är om Prometheus lyckas göra det. Prometheus tar sin början på jorden där två forskare (spelad av Noomi Rapace och Logan Marshall-Green) utforskar förhistoriska grottor av olika slag och hittar där ett intressant samband kring mänsklighetens ursprung. Snart tar en rymdexpedition vid med målet att utforska och försöka bringa klarhet kring dessa fynd. Och den som känner till sin Alien-filmserie vid det här laget vet att härifrån förändrar sig saker och ting snabbt i historien till det värre. Frågan man själv bör ha besvarat innan man börjar se filmen är hur man ska se den. Ska man se den som en direkt koppling till de tidigare filmerna i serien eller något fristående? Kan man ha överseende med att allt kanske inte riktigt hänger ihop med varandra och istället försöka njuta fullt ut av just den här berättelsen? Själv försökte jag hitta någon form av mellanväg när jag såg filmen. Alltså att fokusera och försöka fångas med av den här enskilda historien och i små detaljer lite här och var under filmens gång hitta gemensamma referenspunkter med de tidigare filmerna. En kompromiss som visar sig fungera helt ok för mig. Förmodligen kan mycket av hur man uppskattar Prometheus ligga i hur man bestämmer sig att återkoppla, och vad man själv har för relation, till de tidigare filmerna. Den främsta anledningen för mig att jag har svårt att fullständigt koppla ihop filmerna med varandra är Prometheus visuella stil. Filmen är vacker och estetiskt tilltalande med sina effektfulla datoreffekter och tekniska prylar inbyggda i historien. Just det tekniskt fulländliga här gör att skillnaden blir påtaglig att det har gått mer än trettio år sedan den första Alien filmen gjordes (som egentligen utspelar sig efter Prometheus). En förklaring i historien till den tekniska skillnaden kan tänkas vara att nyhetens behag kring rymdresor har lagt sig därav mindre investerade pengar (jämför med verklighetens Apollo-resor), men den naturliga kopplingen finns där ändå inte riktigt för mig. En annan sak är karaktärerna i sig på rymdfarkosten Prometheus. Hela ensemblen gör bra ifrån sig där främst Noomi Rapace och Michael Fassbender, som androiden David, utmärker sig extra. Problemet jag har är känslan av att det ytterst handlar om arbetare som enbart gör sitt jobb, som ursprungsfilmen gjorde så bra, infinner sig inte riktigt. Man lär inte känna karaktärerna och deras arbetsuppgifter här på samma djup som i Alien och därför bryr man sig inte lika mycket om ifall det händer dem något under filmens gång. Prometheus har egentligen allt som kännetecknar en bra film. Bra skådespelare, bra regi, vackert foto och stämningsfull atmosfär filmen igenom. Det största problemet som filmen dock har, och det som drar ner den, är dess manus. Manuset presenterar den ena intressanta detaljen efter den andra, men kopplingen dem emellan till en större helhet finns inte. En alltför fragmenterad historia blir det oundvikliga resultatet och det är påtagligt att flera manusförfattare har arbetat på manuset under årens lopp. Det fungerar för en övergripande historia, men så fort man börjar undersöka hur allt hänger ihop lite närmare börjar frågorna hopa sig snabbt ( ). Trots sina brister har Prometheus sina fördelar och en film som uppmanar till diskussion, och en extra titt för att försöka pussla ihop hur allt hänger ihop, uppskattar jag. Det stora problemet är att filmen är kopplad till Alien (till viss mån även Aliens) och de tillhör båda mina absoluta favoritfilmer. Alltså har Prometheus stora hål att fylla och som filmen delvis klarar av. Tyvärr innehåller manuset för många av de kvarvarande hålen för att jag ska vara helt nöjd. 6/10 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 2 Juli, 2012 Author Filmstar Report Share Skriven 2 Juli, 2012 Nit89ram: Jag håller med dig i det mesta och det är lite skönt att du är en av få som inte hyllar filmen. Själv gav jag den också 6/10 (och 3/5). Tyckte filmen funkade bra under 2/3 eller så, men sista biten gillar jag inte när man går ifrån Alien-mysteriet för att fokusera på mänskligheten, trist. Brister i manuset fanns utan tvekan och det faktum att man fokuserade på fel saker under sista tredjedelen. Fassbender tyckte jag var klart bäst förresten. Så här skrev jag om Prometheus som jag inte tycker man ska analysera med de övriga filmerna i serien i tankarna. Då blir det för mycket letande efter kopplingar och liknande och det höll jag mig undan. Sen går det inte att jämföra med original-Alien som är i en klass för sig. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Galvatron Skriven 1 Oktober, 2012 Report Share Skriven 1 Oktober, 2012 Har nu sett 3 filmer av Eric Rohmer; Claire's Knee, The Collector och Four Adventures Of Reinette and Mirabelle. Har fler att se men att döma av de jag sett så har jag mycket bra framför mig. Mycket trevliga och intressanta filmer som jag måste rekommendera. The Collector (La Collectionneuse) - 4+/5 Claire's Knee - 4/5 Four Adventures Of Reinette And Mirabelle - 3+/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Puffie Skriven 17 Juli, 2013 Report Share Skriven 17 Juli, 2013 Titel: World War Z Genre: Action/Thriller Land: USA År: 2013 Regi: Marc Forster Skådespelare: Brad Pitt, Daniella Kertesz, Mireille Enos, David Morse IMDb: 7.3 En pandemi sprider sig över jorden och förvandlar alla som smittas till aggressiva zombier som snabbt får både arméer och länder på fall. Den före detta FN-anställde Gerry Lane tvingas att överge sin familj för att hjälpa sin tidigare arbetsgivare i en kamp mot klockan. Uppdraget är att hitta ett vaccin mot viruset och på så sätt rädda både sin egen familj och mänskligheten. När jag i höstas såg den blev jag direkt fast. Zombies och zombie-apokalypser ligger mig varmt om hjärtat, därför var det svårt att inte bli hänförd av trailerns storslagna scener. Självklart införskaffades boken, Världskrig Z av Max Brooks, och strecklästes. Boken är riktigt bra och rekommenderas varmt. Tyvärr insåg jag när boken var utläst att upplägget inte alls gick hand i hand med en sommar-blockbuster från Hollywood. Och det är lika bra att vara tydlig med att det enda boken och filmen har gemensamt är att mänskligheten står på kanten till utrotning på grund av en zombie-invasion. Inget annat. Som sommar-blockbuster fungerar World War Z bra, och troligen riktigt bra om du inte läst boken. Brad Pitt står i centrum och gör som vanligt det med bravur. Runt sig har han ganska okända men duktiga birollsskådespelare. Filmen fortlöper i ett galet högt tempo där storslagna actionscener varvas med mer intima actionscener. Det lämnas egentligen inte en sekund för tittaren att hämta andan eller reflektera över vad som händer. Det faktum att zombierna är så otroligt snabba och finns i tusentals och åter tusentals gör att Forster och co kunnat skapa riktigt coola scener där zombiernas invasion nästan påminner om insekter som väller fram. Kul med ett nytt inslag i zombie-genren. Något jag snabbt reagerade på var att World War Z egentligen helt saknar blod och splatter, något som är ovanligt när det handlar om zombies. Den avsaknaden är inget som stör i sig. Vad som däremot stör är att det i flera scener är uppenbart att det från början var tänkt det skulle vara blod och splatter med, vilket gör att vissa scener tar abrupt slut då man valt att klippa bort blodet för att få ner åldersgränsen. En annan sak som irriterar mig är att man ibland för handlingen framåt med hjälp av korkade och enkla skeenden. Ett bra exempel är när zombierna invaderar Israel. Landet har byggt en mur och hittat ett säkerhetssystem som gör att de klarat sig bra i inledningen av invasionen. Sen kommer en sjungande kvinna och raserar allt på en halv minut. Lite mer kreativitet i manusförfattandet tack! World War Z är en helt okej film med ett högt underhållningsvärde. Mina vänner som jag var på bio med uppskattade filmen mer än mig. Jag kan tyvärr inte slå bort tanken på hur mycket bättre den kunde varit om den byggt mer på boken. I boken är varje kapitel en ny historia, en intervju med en överlevare som delar med sig av sin berättelse. Och just de här berättelserna, detaljerna kring zombierna samt de politiska och samhälleliga konsekvenserna saknar jag i filmen. För att boken verkligen ska komma till sin rätt tror jag att den hade passat mycket bättre som en HBO-serie än som en sommar-blockbuster. 3/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Moderator Manetheren Skriven 5 Augusti, 2013 Moderator Report Share Skriven 5 Augusti, 2013 Fick samma upplevesle av filmen som du, Puffie. Har också läst någonstans att filmen, som du är inne på, till en början var tänkt att bli en R, men när kostnaderna sköt i höjden valde filmbolaget att sänka ratingen till en PG13, för att få in mer pengar. Tycker också det märks lite för mycket att filmen är "efterkonstruerad". Den tappar sin själ, för att var lite finkulturell. För att en film ska vara spännande är det ett måste att vi som åskådare engagerar oss i karaktärerna. Nu får karaktärerna för lite tid för att vi riktigt ska knyta an till dem, sidohistorien med familjen tappas bort. Filmen blir lite spretig i det att den i ena ögonblicket är en storslagen actionrökare, för att i nästa ögonblick bli en klaustrofobisk spänningshistoria. Nu är det inte helt negativt, då jag föredrar den senare delen före den bombastiska scenerna. Sen gillar jag INTE zombies som springer, jag vill ha mina zombies hasande och blodtörsdiga. Brad Pitt är ok, men han har inte så mycket karaktär att jobba med egentligen. Ska försöka låna boken på bibloiteket, är väldigt sugen på att läsa den. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Moderator Manetheren Skriven 15 Augusti, 2013 Moderator Report Share Skriven 15 Augusti, 2013 Elysium Måste kommentera denna, i mitt tycke mycket lyckade scifi action! Det har kommit ett antal dystopier senaste tiden; World War Z, Oblivion, After Earth och nu Elysium. Har nu inte sett After Earth, men av de övriga får det två förstnämnda godkänt, medan den sista får mer än så. Jag föll helt för Neil Blomkamps District 9, där miljöer och skådespelare endast överträffades av den mycket skickligt berättade historien. I fallet Elysium är storyn mer en traditionell Hollywood-historia, men miljöerna och framför allt birollsinnehavarna är utmärkta. Finns en del hål i historien och karaktärerna får inte speciellt mycket djup, men jag kan förlåta det när jag får träda in i en sån här störtskön värld och får mig en sån rejäl berg-och-dalbane tur! Elysium får mig att minnas varför jag ändå älskar att gå och så film på bio! 4/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 21 Augusti, 2013 Report Share Skriven 21 Augusti, 2013 Rejält sugen på Elysium och ska försöka att se den här i veckan. Av sommarens dystopihysteri har jag endast sett Oblivion, som jag tyckte var helt okej. Btw. Såg Drive Angry idag. Se inte den. Hepp. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Moderator Manetheren Skriven 27 Augusti, 2013 Moderator Report Share Skriven 27 Augusti, 2013 Nä, inga planer på Drive Angry faktiskt. Ta och se Elysium, hoppas du gillar den lika mycket som jag gjorde. Såg Röjar Ralf i veckan med barnen. Var inte så bra som jag hade hoppats på, världen kändes så smart och nyskapande innan, men historien visade sig vara ganska Disney, när allt kom omkring. Helt Ok dock, barnen älskade den. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.