Jump to content

Recensera mera


Greenleaf

Rekommenderade inlägg

  • Filmstar

Bra recension, Filmlover.

 

Jag vill hedra Disney på grund av att dem ska sluta med tecknade filmer med en recension på en av deras klassiker.

 

Greenleafs recension på:

 

 

Lejonkungen

 

Som tidigare konstaterats hade Disney en rejäl topp-period mellan 89-94 där de bara producerade mästerverk. Alla dessa filmer var vackert animerade och raktigenom ruskigt välgjorda. Att man på senare tid gått över till en äckligt kantig stil och börjat krysta humorn ett varv för långt är bara sorgligt, jag tänker närmast på Tarzan, Kejsarens nya stil och Herkules.

 

Men som sagt gjordes en del odödliga klassiker innan dess. Det här är enligt mig den bästa av dem alla. Jag såg den på bio i min ungdom och redan då fascinerad, fast kanske inte av samma anledningar som jag är idag.

 

En dag välsignas den omtyckte lejonkungen Mustafa av ett gossebarn som han döper till Simba. Simba växer upp till att bli en nyfiken och skojfrisk lejonunge som gillar att irritera sin omgivning i allmänhet och fågeln Zasu i synnerhet. Med sig på sin upptåg har han allt som oftast sin bästa kompis Nala. Livet leker för den lille lejonungen som drömmer om att en dag gå i sin fars fotspår och bli kung.

 

Mustafas bror Scar är dock inte lika glad åt Simbas tillkomst till familjen då det utesluter honom som tronarving. Maktgalen som Scar är bestämmer han sig för att nå kungatronen med allt annat än rent spel. I en stark och extremt välgjord scen får vi se hur Mustafa omkommer medan han försöker rädda Simba från en skenande hjord och Scar lägger ansvaret på den stackars lille Simba. Scar lyckas få Simba att lämna riket och har således raka vägen fram till tronen.

 

Genom i princip hela filmen är man berörd, vilket sällan brukar vara fallet med tecknade filmer. Disney brukar ju allt som oftast påstå att deras filmer är "för hela familjen" vilket på senare tid innebär torra "vuxen-skämt" och barnsligt dåliga musikalnummer. Jag anser att Lejonkungen är ett typexempel på hur det ska vara för hela familjen. För varenda kotte i familjen kan få ut något av den här filmen, om det så är dramatik, humor eller bra musik man är ute efter. Lär av er själva nästa gång Disney!

 

Sällan är filmer så här vackert tecknade. Allt från bakgrunder till karaktärer är genom hela filmen snyggt återgivna med, för stunden, perfekt stämningssättande färger. Detta är filmens topp-markering i mitt tycke, den är så fruktansvärt snyggt gjord så att man inte kan slita sig. Speciellt scenen med den skenande hjorden förtjänar en klapp på axeln för Disneys animatörer.

 

Om jag ska sammanfatta denna recension skulle jag kunna säga att Lejonkungen är den bästa tecknade film som producerats. Disney träffade mitt i prick med den här filmen och jag drömmer tillbaka mot den där magiska tidpunkten när Disney faktiskt var synonom med kvalite och inte sell-out. En tvåa kom ett par år senare men den var uppenbart skapad i ett enda syfte: pengar. En trea är på väg och jag har inga större förhoppningar. Se den här filmen och minns de gyllende åren 89-94 en gång till.

 

10/10

Link to comment
Share on other sites

  • Svar 144
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Jag ville egentligen skriva en recension om Behind Enemy Lines, men det gick inte, kom inte ihåg alla namnen som jag borde haft med… Väntar tills jag kommer hem igen med det..

 

Kanske skall skriva spoiler varning med… försöker att inte skriva för mycket sånt..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men men, här kommer i alla fall min recension av

 

3000 Miles to Graceland

 

I rollerna ser vi bland annat Kevin Costner, Christian Slater, Kurt Russel, David Arquette o hans fru (??) med flera till…

 

Dom är några medelålders män som skall utföra ett rån mot ett casino, under tiden rånet håller hus så är det en Elvis grej på casinot och dom har alla Elvis kläder på sig.

Rånet är välplanerat och det går vägen, Kevin Costner spelar den ondsinte Murphy. Han hjärnan bakom allt, Kurt Russel spelar Marty (tror det var så). Det blir ett litet bråk och en av dom mördas, de åker då iväg för att begrava honom. Men vad dom inte vet är att grannes (den kvinnliga delen av paret Arquette) son var inne i badrummet och såg allt som hände, han såg också vart pengarna gömdes. På platsen så skjuter Murphy resterande män och han blir ensam kvar med pengarna, tror han….

 

Detta är själva handlingen från denna film som jag anser innehåller väldigt mycket polismord, försökte räkna med tappade bort mig efter ett antal bortkomna poliser.

 

Filmen i säg är en riktig katt och råtta lek, mellan den elaka och den ännu mer elaka.

Kevin Costner gör en tveksam roll som skjutglade Murphy, kanske tycker jag detta eftersom om att han alltid kommer vara den stilige livvakten i Bodyguard för mig.

Jag tycker filmen har lite för lite handling i sig, dom mest använder vapen och svordomar om hur dum denna är och den och den.. Kurt Russel gör däremot en väldigt bra prestation och honom gillar jag mer i denna film..

 

Av mig får filmen en 2/5

Link to comment
Share on other sites

har funderat på det där innan, att disneyfilmerna var bättre förr, men inte kunnat komma fram till om det bara var för att jag var yngre de var bättre. men inga av de senare har lyckats fånga mitt intresse. den lilla sjöjungfrun är en av mina favoriter, den har jag sett hur många gånger som helst. tycker det är superläskigt när ursula tar ariels röst. och hennes små sliskiga hantlangare. brr.

 

var på bio för nåt tag sen, och såg lilo & stitch, den var lite småkul, men den fastnade inte. kommer faktiskt knappt ihåg den. hmm.

djungelboken II är jag inte intresserad av att gå och se, tycker inte disney ska göra uppföljare. har de gjort nån bra tvåa?

 

nej, det är så sant som det är sagt, disney var bättre förr.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Nåja, jag lägger upp en till disneyfilm.

Här följer Greenleafs recension på:

 

Lejonkungen 2: Simbas skatt

 

Efter succén med Lejonkungen 1994 var det uppenbart att Disney skulle göra en uppföjare. Lejonkungen är ju trots allt den mest inkomstbringande Disneyfilmen någonsin.

Jag önskar att de struntade i den idén.

 

Lejonkungen 2 tar vid där ettan slutar; djur som paraderar mot Lejonklippan och presentationen av Simbas och Nalas dotter Kiara. Det hela ackompanjeras av filmens bästa sång. Dessvärre så dröjer det inte innan man upptäcker de första konsekvensbristerna.

 

Storyn går i enkelhet ut på att Simba bannlyste Scars följeslagare från Lejonklippan efter hans maktövertagande. Scars partner, tränar upp lejonungen Kovu för att hämnas Scar. Kiara träffar Kovu, och de blir kära. Tillsammans de återställer de ordningen i Lejonriket med omnejd, och alla blir glada.

 

Lejonkungen II är helt datoranimerad, vilket inte är ett helt smart drag, bl.a. är färgerna är inte som de borde vara och konturerna är oskarpa. Karaktärsdesignen är riktigt usel, bl.a. så är Nuka för ful och motbjudande. Det hela blir bara parodiskt istället för effektfullt. Dessutom så har karaktärerna som är med i ettan (Simba, Nala, Timon, Pumbaa, Zazu, Rafiki) helt annorlunda personligheter i tvåan, t.ex. så har Simba blivit en överbeskyddande våldsgalning, Rafiki en pårökt hippie etc.

De andra karaktärerna är inte direkt övertygande de heller, t.ex. så är Nuka en överdrivet excentrisk pyroman och Kiara en uppblåst bimbo. Vitani är undantaget. Hon är förhållandevis färgstark och övertygande. Det kanske är för att hennes karaktärsutvecklingsscen är den enda som inte blev bortklippt...

 

Sångerna är i en klass för sig, inte för att de är bra, utan tvärt om. De är ordentliga bottennapp, med Upendi som företrädare. He Lives In You (introduktionssången) är den klart bästa. Den är skriven av Lebo M och producerad av Hans Zimmer och Jay Rifikin, så det är inte så konstigt. One of Us är bra den med, men på ett helt annat sätt. Den handlar nämligen om att utvisa, fördriva, om främlingsfientlighet, om hat. Inte på ett sånt där "oj vi måste se bortom nationstillhörlighet, vi är ju trots allt lika i grund och botten"-sätt, utan "nej, vi vet allt vad hans sort är för några, de bara förstör och dödar"-sätt. Ganska skoj, faktiskt.

 

Röstskådespelet i den svenska utgåvan är förfärlig. Nästan värre än dubbningen av Space Jam. Den engelska är däremot ganska bra, och den tyska medelmåttig. Som sammanfattning kan man säga att Lejonkungen 2 är måttligt bra som alternativ till kölhalning, men om man gillade originalet kommer man att rulla sig i exkrementer i ren frustration.

 

3/10

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

28 dagar senare handlar, som väl dem flesta vet, om en smitta som sprids över England pga att en grupp djurrättsaktivister släpper lös några schimpanser från ett forskningslab. Vad dem välmenande aktivisterna inte vet är att schimpanserna är smittade med ett sorts raserivirus. Detta virus verkar ha planterats i aporna på ungefär samma sätt som när Alex får sin "behandling" A Clockwork Orange. Skillnaden är att när Alex efter överdosen av våldsamma filmer inte kunde agera våldsamt på något sätt, så blir Bubbles & Co som förbytta och fullständigt galna. Vari detta virus består av, hur det egentligen uppstått och hur det kan spridas så snabbt, förklaras aldrig. Detta är av mindre betydelse och man accepterar det rätt snabbt, eftersom det handlar om en skräckthriller som inte fokuserar på att forskare arbetar i lab med att hitta botemedlet som i exempelvis den mer realistiska Outbreak (1995). I 28 dagar senare dör ju dessutom inte dem smittade, utan förvandlas i stället till rasande vildar.

 

Historiens huvudperson är cykelbudet Jim som, efter en olycka, ligger i koma på ett sjukhus när smittan bryter ut. När han vaknar, just det! 28 dagar senare, så är sjukhuset helt övergivet och öde. Detta gäller även, ska det visa sig, hela London. Då Jim vandrar på öde gator genom London till musik som ger den rätta stämningen, är det en av höjdpunkterna i filmen. Faktum är att jag natten efter jag såg filmen drömde om just detta; att vakna upp i en helt öde stad, ensam Läskigt! Efter ett tag står det dock klart att London inte är helt öde. Förutom en massa döda människor så finns det även smittade och små grupper med överlevare. Efter en del äventyr slår sig Jim och en tjej, Selena, ihop med Frank och hans dotter Hannah, som bor kvar i sin lägenhet högt upp i ett hyreshus. På taket har dem ställt ut hinkar, förmodligen alla dem kunnat hitta, för att försöka samla regnvatten. Även toaletten är en hink och spolningen består av att man kastar ut dess innehåll från balkongen. Detta fick mig att tänka en del på hur beroende vi är av att el och vatten verkligen funkar. Det är en sak att vandra i fjällen med frystorkad mat för en vecka, stormkök, och vatten från en fjällbäck. Att däremot klara sig en längre tid i en storstad utan el och vatten kräver ju lite mer för att funka i längden, eller?

 

Efter att ha fångat upp en radiosändning beslutar sig våra hjältar att ge sig av mot en plats där det ska finnas flera överlevare och även ett botemedel mot smittan. Dem lyckas ta sig fram till platsen men väl där verkar den övergiven... Vad som händer sen ska jag inte avslöja här men kan väl säga att dem som gjorde radiosändningen inte hade helt rent mjöl i påsen.

 

Det faktum att man använt digital video störde mig inte. Jag tyckte det gav en känsla av att det som hände, hände på riktigt. Riktigt läskigt eller spännande blir det ändå inte rikigt. Jag vet inte varför, men nånting saknades. Nån sorts tyngd kanske. Det är dock genomgående bra skådespelare och musik. I en rätt så lång actionsekvens används samma långsamt stegrande musik som i det öde London. Även i denna sekvens som kommer i slutet av filmen passar musiken bra in. Sen tyckte jag det kändes fräscht med en engelsk film som är en skräckthriller. Jag hade lite samma känsla när jag såg den svenska filmen, Den osynlige. Det känns mer på rikigt med svensk miljö (även om det kan bli töntigt ibland i svenska filmer) eller som i fallet med 28 dagar senare, engelsk miljö. Lite uppfriskande känns det också att man slipper vanliga Hollywood-ingredienser som exempelvis en riktig hjälte som klarar skivan, med en flicka vid sin sida. Jim är visserligen kanske en sorts hjälte, men i början är det Selena som är pådrivande och får ta hand om Jim.

 

OK, dags för betyg. Jag pendlar mellan 3 och 4 (av 5 möjliga) för denna zombiefilm... ja, rent tekniskt är det nog inte en zombiefilm, eftersom "zombierna" inte är återuppstådda stapplande döda, utan det handlar om smittade människor som förvandlas till galningar. Nja, den känns inte tillräckligt tung på nåt sätt, fast ändå... Kan man ge 3+? I såna fall blir det 3+/5.

 

 

 

* * * * * * LITE SPOILERS KOMMER NU * * * * * *

 

 

 

Om man sett Day of the Dead (del 3 i Romeros zombietrilogi) så känner man igen scenen med den smittade Mailer som är fastkedjad för att studeras. I Day of the Dead gör man dock lite mer ingående experiment (bl a får zombien läsa Stephen Kings Det...) och försöker även bota sitt offer. Här så vill man bara få reda på hur lång tid det tar för en smittad att dö av svält. En lustig detalj var att dem smittade verkade spy upp blod i obegränsade mängder. Den smittade Mailer hade varit fastkedjad utan mat och dryck i två dagar men spydde ändå upp blod som om han inte ätit annat än blodpudding i två dagar. :P

 

Sen tror jag att jag förstått vad roadwarrior menade då han sa att filmen hade kunnat sluta lite tidigare. Var inte det när dem skulle fly från slottet och åkte rätt igenom grinden med bilen? Där frystes bilden med Jim och Selena i baksätet på bilen. Först trodde jag filmen var slut där, vilket hade varit helt OK. Nu tyckte jag ändå dem sydde ihop det rätt så bra. Bl a därför att dem sista minuterna (som utspelas ytterligare 28 dagar senare) är filmad med vanlig film (det är jag rätt så säker på). I och med kontrasten, så märkte man att digital video inte är speciellt snyggt, men att det kan ändå vara passande. Tyckte det passade rätt så bra med vanlig snyggare film där i slutet eftersom det slutar som det gör... rätt så lyckligt alltså...

Link to comment
Share on other sites

!"""SPOILER!#=(!#=)

 

Om man sett Day of the Dead (del 3 i Romeros zombietrilogi) så känner man igen scenen med den smittade Mailer som är fastkedjad för att studeras. I Day of the Dead gör man dock lite mer ingående experiment (bl a får zombien läsa Stephen Kings Det...) och försöker även bota sitt offer. Här så vill man bara få reda på hur lång tid det tar för en smittad att dö av svält. En lustig detalj var att dem smittade verkade spy upp blod i obegränsade mängder. Den smittade Mailer hade varit fastkedjad utan mat och dryck i två dagar men spydde ändå upp blod som om han inte ätit annat än blodpudding i två dagar.

 

Sen tror jag att jag förstått vad roadwarrior menade då han sa att filmen hade kunnat sluta lite tidigare. Var inte det när dem skulle fly från slottet och åkte rätt igenom grinden med bilen? Där frystes bilden med Jim och Selena i baksätet på bilen. Först trodde jag filmen var slut där, vilket hade varit helt OK. Nu tyckte jag ändå dem sydde ihop det rätt så bra. Bl a därför att dem sista minuterna (som utspelas ytterligare 28 dagar senare) är filmad med vanlig film (det är jag rätt så säker på). I och med kontrasten, så märkte man att digital video inte är speciellt snyggt, men att det kan ändå vara passande. Tyckte det passade rätt så bra med vanlig snyggare film där i slutet eftersom det slutar som det gör... rätt så lyckligt alltså...

 

Precis rätt jojje det var det slutet jag menade, jag tyckte det kunde slutat vid kraschen för jag har gärna något att tänka på efter filmen, filmen började ju ganska abrupt.

 

Tänkte precis på samma sak när jag såg Mailer, verkar vara taget ur day of the dead, men filmen flörtar ju som sagt lite med andra "zombiefilmer" även om den egentligen inte är en zombiefilm själv som du sa jojje.

Låg själv mellan samma betyg -4/5 eller +3/5, men jag tyckte den var så pass ovanlig att den skulle få en 4 även om den var svag.

 

Musiksekvenserna som växer hela tiden gillade jag verkligen.

 

Bra recension jojje!!! :D

Link to comment
Share on other sites

Såg igår den omtalade filmen Traffic för att undersöka om den vara så bra som både folket och kritikerna sa.

 

För det första skulle jag vilja beskriva traffic som två olika filmer som med en gemensam nämnare binds ihop. Vi har den gulbrunt filmade Mexicofilmen där man följer två poliser som kämpar mot en drogkartell och vi har den stundtals blåaktigtfilmade Amerikafilmen, där man följer bl a en drogdomares kamp både mot sin dotters drogmissbruk och den allt större mängden droger som förs in i landet, två poliser som försöker spräcka en drogorganisation och en ovetande frus kamp om överlevnad då hennes make ställs inför rätta efter att en tjallare pekat ut honom som ledare för en drogorganisation. Vilken är då den gemensamma faktorn.... givetvis knark och sättet som det påverkar människor. Här har vi två vitt skilda nationer: det smutsiga och korrupta landet mexico mot det laglydiga och duktiga landet Amerika. Här skildras inte hur fattiga människor tar knark och säljer knark för sin överlevnad, här skildras det som idag kan klassas som ett av de största I-landsproblem vi har, hur rika, intelligenta och duktiga människor börjar ta droger bara för att de känner att de passar in allt för väl....

 

Själva handlingen berättar som jag nämnt tidigare olika människors öde vars gemensamma nämnare är droger. Michael Douglas spelar någon sorts domare som ska leda en kampanj emot droger där man försöker stoppa två stora karteller i Mexico, hans kamp blir inte bara emot karteller utan även emot sin egen dotter halkat in i knarkträsket. Benicio El toro spelar en polis som tillsammans med sin kollega får nyss om transporter med droger som de stoppar. Mitt under deras tillslag anländer dock militären dit och Benicio inleder ett samarbete med generalen. Chatarine Zeta Jones spelar en gravid fru vars man sätts i häktet efter att han blivit angiven som ledare för en stor organisation som transporterar droger från mexico. Från början har hon ingen aning om organisationen, men allt eftersom hon börjar bli allt mer desperat tvingas hon till drastiska åtgärder. Till sist får man en inblick i två polisers spaningsarbete (ledsen hiner inte kolla deras riktiga namn) då de bl a skuggar zeta jones karaktär och skyddar ett vittne. Blev lite rörigt beskrivet men jag har inte jätte mycket tid (måste ut i skogen och släpa ved, suck!!).

 

Man använder ofta skakig kamera vilket hanteras på ett skickligt sätt och vid ett flertal tillfällen har man använt ljud och musik på ett mycket bra och givande sätt. Mexicodelen påminner om en sjutiotalsfilm, enda skillnaden är väl att skärpan på kameran är mycket bättre än den var då. Michael Douglas är suverän i "huvudrollen", men själv tyckte jag att Benicio El Toro (så hette han va??) glänste allra mest trots att jag oftast inte förstod vad han sa (har ju aldrig lärt mig mexikanska). Killen som spelar Eric forman i 70s show syns även i en biroll Tredje filmen jag sett med steven soderbergh och den klart bästa. Oceans eleven var bra men den engagerade inte och sex, lögner och videoband tyckte jag sög hårt. Överhuvudtaget en skicklig film som är annorlund på många sätt kanske främst i färgerna man använder, tack och lov har man inte alltid använt den blåaktiga färgen, det hade verkligen gjort filmen jobbig att titta på.

 

Kanske lite pretantiös recension, men jag tyckte att den var så pass bra att man kan göra den lite mer ambitiös. en stark 4/5.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar

Bra recension Roadie

Ska ta en recension på en klassiker som alla måste se någon gång i sitt liv.

Här följer Greenleafs recension på Pulp Fiction.

 

Ett antal mindre historier utspelas i denna film, dock inte alltid i "ordning" från start till slut.

Ett Los Angeles som det kan vara idag.

 

Delar av historien om en boxare (Bruce Willis) och hans fästmö, två torpeder (John Travolta och Samuel L Jackson) och deras boss (Ving Rhames), samt två småtjuvar vävs ihop och skapar till en början förvirring och sedan en känsla av att denna film måste ses igen.

 

Jag kommer ihåg första gången jag hyrde Pulp Fiction. Det var ett riktigt nerköp. Förstod inget efter halva filmen och när den var slut var tanken "va?"

Men de flesta filmer är ju värda att ses minst två gånger, så passade på att se även denna en gång till. Då blev jag omedelbart förälskad!

 

John Travolta kan tacka Quentin för sin nystart i karriären efter denna film likaså Bruce Willis. Samuel L. Jackson fick nog sitt stora genombrott inför den breda publiken här han med.

 

Monologerna och dialogerna som utförs är mästerliga och bara tanken på att kallblodiga mördare, gamla boxare och andra använder en blandning av streetslang och ytterst genomtänkta uttalanden gör hela filmen underbar bara det. Soundtracket till filmen är lysande och det har jag skymtat hos många personer i cd-hyllan. Tanken på att inte spela upp filmen från start till slut var nytänkande, jag hade inte sett någon film där handlingen var förlagt så förut. Jag kan dessutom tänka mig att idén till Memento skulle finnas om det inte vore för denna film.

 

Kan inte nog hylla denna film, se den!

 

Dock bör man inse att övervåld existerar i denna film och även blod, knark, alkohol, svordomar med mera. Tycker man inte att våld kan vara något att skratta åt ska man nog undvika denna.

 

Nedan följer en del personliga åsikter som kan vara bra att inte läsa igenom om man aldrig sett denna film men funderar på att göra det. Med andra ord

*varning för spoilers*

 

Men visst är den moraliskt förkastlig denna film! De flesta "bad guys" kommer undan. De enda oskyldiga, eller ärliga, människorna genom hela filmen är väl de stackarna som får stå ut med rånet på restaurangen.

 

Knark och sprit används friskt, inga moralkakor här inte.

 

Det måste finnas någon som suttit och räknat hur många gånger "fuck" eller en variation av detta används i filmen, helt otroligt. Men det blir ofta på ett roligt sätt.

 

Några citat jag aldrig glömmer:

 

"If Butch goes to Indokina, I want a nigger hiding in a bowl of rice ready to pop a cap up his ass"

 

"Jules, if you give that fucking nimrod fifteen hundred dollars I'll shoot him on general principle"

 

"Lets not start sucking each others dicks just yet"

 

Filmen är ett mästerverk signerat Tarantino och får självklart:

 

10/10

Link to comment
Share on other sites

Tillhör en av mina absoluta favoritfilmer, och jag måste säga att precis som du tyckte jag inte filmen var särskilt bra första gången jag såg den. Då bestämde jag mig för att se den igen och den här gången upplevde jag en känsla jag letar efter i alla filmer (hmm detta har jag nämnt några gånger nu men....). Har sett den ett antal gånger och den är helt enkel suverän, har nog gett den en 5/5 på min filmlista.

 

Angående "fuckord" så hade filmen rekord på det innan south park kom, hehe slagna av en tecknad film.

 

"I'm gonna get medievel on your ass"

 

Vissta kan man säga att filmen glorifierar våld men å andra sidan så är det inte alltid så att tjuvarna åker fast i verkligheten, man ska inte anpassa film efter vad som passar samhället. Men jag håller med dig filmen innehåller våldsamma inslag och man kanske skulle kunna ha en sorts sensmoral som man använder till viss del i tarantinos debutfilm resorvior dogs.

 

Bra recension :D

Link to comment
Share on other sites

Såg igår filmen The believer och hade ganska stora förväntningar på den p g a de goda recensioner den fått bl a i aftonbladet. Tyvärr blev jag besviken.

 

Filmen inleds lovande med hur en ung man med rakat huvud (filmens huvudperson) förföljer en jude samtidigt som sekvenserna avbryts med en svartruta med credits i (låter kanske lite konstigt beskrivet men ni förstår om ni ser den). Musiken är intensiv och man väntar på att något ska hända, den känslan har man genom hela filmen utan att något egentligen händer. Den unge mannen Daniel Belint slits mellan två världar, sitt judiska ursprung och sin nazistiska övertygelse. Han går med i en anti- semitisk grupp (som egentligen inte verkar så anti-semitisk?!?!?) och där förespråkar han att man bör döda judar eftersom de är roten till allt ont. Här träffar han även Carla (Summer Pheonix syster till Jaqoim eller hur han stavas och den avlidne river ) som blir hans kärleksintresse. Någon dag senare ringer en skribent från bl a new york times och vill veta mer om hans åsikter, de träffas och här är egentligen vändpunkten för Danny. Skribenten vet att han är jude och hans inre kamp börjar.

 

Efter detta deltar han i bombäder kryppskytte och olika våldsdåd mot judar och det är allt filmen handlar om, han går till synagogan, sedan går han till sina nazistiska kompisar. Han säger sieg heil samtidigt som han bär judiska föremål på sig. Han förstör en synagoga men vill förhindra sina kompisar från att förstöra Toran. Mycket dubbelmoral som knappast visar något verkligtbudskap. Mycket fina ord används men de argument Danny har är knappast trovärdiga.

 

Det här kunde varit en stark och bra film som American history X som får fram sitt budskap, men den ger knappt eftertanke. Och slutet är heller inte vidare bra även om det är annorlunda. Man får se en del tillbakablickar där danny är ung och jag har nog aldrig sett en sämre skådespelare än den person som spelar Danny som ung. Synd och skam på en film med potential. Den ger ingen eftersmak även om i alla fall huvudpersonen är duktig skådespelare. Drömsekvenserna var dåligt placerade och ett antal frågetecken uppstod i filmen, en av de allra konstigaste sakerna var nog att hans flickvän vill lära sig hebreiska och det går tydligen på någon dag, det tar iallafall inte lång tid

 

Detta blir tyvärr bara en +2/5, då är jag hård som jag bestämt mig för att vara hädanefter. Filmen är dock en stark tvåa och är helt klart sevärd även om den föll platt.

Link to comment
Share on other sites

Tack för kommmentarer och recensioner av pulp fiction, traffic och apocalypse now redux, de ligger numera på min måstehyra-lista.

 

det har varit lite delade meningar om en riddares historia här innan, såg den själv för ett bra tag sen, har för mig att jag tyckte om den. såg den tillsammans med en kompis, när jag efteråt påpekade hur fruktansvärt vackra djur hästar är, tyckte hon jag var lite smått galen. jag gillar tornerspel, väldigt mycket tack vare hästarna.

Link to comment
Share on other sites

Jag har varit på mycket bio dessa dagar, och sett Djungelboken II med syster och The Ring..

Här kommer därför mina recensioner av dessa filmer…

 

Det kan förekomma SPOILER i detta inlägg

 

 

 

 

 

Djungelboken II

 

Man får följa upp lille Mowgli när han har kommit till männskobyn, hans nya vänner är Shanti och Ranjan.

Baloo kommer till byn och hämtar Mowgli, fast egentligen skulle han bara hälsa på, men Shere Kan kommer och skall hämnas på Mowgli för den förödmjukelsen som han åsamkade honom i Djungelboken..

Shanti och Ranjan följer efter och skall rädda Mowgli för som tror att han blivit bortrövad.

 

Mowgli och Baloo har ju sin egna lilla duett, (annars hade jag blivit besviken tror jag) Och det svänger lika mycket denna gången.

Dock känns det inte som Djungelboken, för jag känner inte igen deras röster, inte kan det väl vara samma? Mowglis röst prestation var en besvikelse.

Annars tycker jag att filmen var ganska mycket lik den första, dom såg likadana ut i alla fall… =)

Ranjan var nog det bästa med filmen, han är en tuff liten sak, som nog gärna vill vara en tiger….

 

Av mig får filmen faktiskt en 3/5..

 

 

The ring

 

Denna film har jag endast hört gott om, om man räknar bort någon enstaka person som alltid måste tycka tvärtemot alla andra....

 

Rachels systerdotter dör en mystisk död, och Rachel blir ombedd att kolla upp det lite av sin syster, det framkommer då att dom varit i en stuga,

7 dagar tidigare. Hon hade varit där med sin pojkvän och två vänner, alla är döda. Rachel åker till den stugby dom befunnit sig i, hon får reda på att dom bott där och hyr samma stuga dom haft när dom var där. Hon finner även bandet och ser på detta, det visar sig vara en hemsk film. Hon reser sedan hem igen, med videobandet.

 

Filmen i sig är en bra film, men jag gillade den inte. Den var så läskig som jag hade hört, men tycker tyvärr inte att den var något bra. Det kändes overkligt det som hände, jag har inget emot overkliga saker. Men detta var snäppet för mycket. Scenen med hästen är absolut inte en av mina favoriter, Sonen var en bra grej med filmen, tycker han gjorde en stor insatts, men Naomi Watts var inte övertygande i rollen som Rachel. Okej kanske lite hårt sagt, men det kändes mest som om att hon fjantade runt utan att verkligen komma till skott, och visst hon gjorde mycket utav det för att rädda sin son, men jag hade nog spenderat den tid jag hade kvar MED min son tror jag…

 

Av mig får filmen en 2/5

Ändrad av *A n n a*
Link to comment
Share on other sites

Delta i diskussionen

Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.

Guest
Svara...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Skapa nytt...