Red Skriven 9 Juni, 2010 Report Share Skriven 9 Juni, 2010 Banketten Handling: Bankir Jacob Cotten ska snart fira sin 60:e födelsedag och bjuder därmed in till bankett. Hans son, Ivar, meddelar dock en tid innan att han inte vill ta över förvaltningen av familjeförmögenheten på grund av sina ideal. Omdömme: Banketten är en välgjord rulle i från 40-talet som bjuder på fina personporträtt, välskrivna dialoger och som samt är kryddat med en mix utav olika politiska ideologier. Överklassen skildras på ett mycket bra sätt utav de olika skådespelarna. Deras beteende, deras språk & vad de har för slags åsikter/fördomar presenteras gestaltas allt på ett övertygande sätt. Detta gör att karaktärerna blir genuina. Filmen har en bra mix utav både allvar & humor, den komiska biten tog främst Sture Lagerwall hand om i rollen som Pierre. Hans insats kan beskrivas med ett flertal olika positiva attribut så som fantastisk, genial, brilijant osv. Hans galghumor i de pinsamma situationerna och hans ironiska dialoger bjöd på många skratt. Hasse Ekman spelar antagonisten i berättelsen nämligen den känslokalla Hugo. Rollen är oförglömlig mycket tack vare den karisma som han ger skurken, men även på grund av karaktärens personlighet som var för att uttrycka det milt; uddda. Om man ska nämna något negativt i skådespeleriet så får det nog bli Birger Malmsten's roll som Rex Lundgren. Han imponerar helt enkelt inte i sin roll utan det känns lite stelt och oäkta, typ som en robot t.o.m. i en del scener. Handlingen är intressant eftersom den är djup, dels så är det ett gripande relationsdrama mellan flera olika parter, men det är även film där politiska ideal och klyftor i samhället osv. skildras. Mest uppenbart blir det kanske när en man skriker; Kapitalistsvin!, men även lite mer subtilarare varianter förekommer. Det är en svart-vit film vilket bara är positivt då det förstärker realismen & atmosfären, speciellt i de lite mer emotionella scenerna. Scenografin är bra iscensatt med vacker inredning och en del olika nyanser i färgtonerna trots avsaknaden av färg. Fotot var också det skapligt, gillar hur öppningscenen/slutscenen flöt samman, men filmens styrka är manuset. Detta är ett gripande drama, men för den som uppskattar budskap så finns det en del av den varan också. 4/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Nit89ram Skriven 9 Juni, 2010 Report Share Skriven 9 Juni, 2010 Kommissarie Späck gör mig rätt illamående. Från den datoranimerade korven på postern till att den tar en bioplats från filmer som faktiskt kan vara bra/roliga (Hot Tub Time Machine!). Hehe! Korven kan jag leva med, men jag förstår hur du menar när det gäller att bra plats på biografen. Överlag så tycker jag det är en ovanligt tråkig biosommar i år. När jag anser att en film som Kommisarie Späck är en av höjdpunkterna, då är det något som är fel. Det är egentligen bara Inception och Toy Story 3 som lockar något nämnvärt. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 9 Juni, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 9 Juni, 2010 Överlag så tycker jag det är en ovanligt tråkig biosommar i år. Kan inte annat än hålla med. Nu brukar jag inte vara så förtjust i blockbusters, men det är ont om sevärda filmer denna sommar. Några stora kom ju redan i maj (Iron Man 2, Robin Hood) och sen är det ett stort hopp till Inception i slutet av juli. Å andra sidan gör det inte allt för mycket då det är VM i år... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 9 Juni, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 9 Juni, 2010 Titel: Identity Genre: Mysterium/Thriller/Rysare Land: USA År: 2003 Regi: James Mangold I rollerna: John Cusack, Ray Liotta, Amanda Peet, Alfred Molina Handling: Ett våldsamt regnoväder tvingar tio främlingar, alla med varsin hemlighet, att söka skydd på ett nedgånget och isolerat motell. En limousinförare, en tv-stjärna från 80-talet, en polis med ansvar för en medförd fånge, en call girl, ett nygift par och en familj som hamnat i kris söker skydd hos en nervöst lagd motellchef. Medan stormen härjar tar skräcken över i huset när en efter en av resenärerna mördas. Omdöme: Jag hade inte sett den här filmen sen den gick upp på bio och tyckte till en början filmen var lite svagt gjord när de olika karaktärerna introduceras och bilden fryser till. För på ytan känns det här som ännu en typisk amerikansk film där ett gäng personer som inte känner varandra dör en efter en. Precis så är det till stora delar, men saker under filmens gång ger ledtrådar om att det kanske ligger mer bakom morden och det intressanta är orsaken till det hela. Man har också lyckats samla en del kända namn istället för att bara ha en massa ungdomar man inte bryr sig om. John Cusack har huvudrollen tillsammans med Ray Liotta och Amanda Peet. Dessa tre tar liksom täten och är de som försöker lösa situationen. Filmens styrka ligger helt klart i att avslutningen är så pass smart att den omkullkastar allt man trott på ett bra och smart sätt. Pruitt Taylor Vince, en oftast bortglömd birollsinnehavare, tar över filmen på egen hand och för den i mål på ett minnesvärt sätt. 3 - Skådespelare 3 - Handling 4 - Känsla 3 - Musik 3 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: +3/5 - 7.0/10 IMDb: 7.3 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 9 Juni, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 9 Juni, 2010 Titel: Letter from an Unknown Woman / Brev från en okänd kvinna Genre: Drama/Romantik Land: USA År: 1948 Regi: Max Ophüls I rollerna: Joan Fontaine, Louis Jourdan, Mady Christians, Marcel Journet Handling: I sekelskiftets Wien får en koncertpianist ett brev från en kvinna som för honom är okänd, men det visar sig att kvinnan känner honom mycket väl. Omdöme: När jag ser ett sånt här romantiskt drama förs tankarna till David Leans klassiker Brief Encounter / Kort möte (1945) som må vara upplagd på ett helt annat sätt, men som har samma ton. Koncertpianisten Stefan Brand (Louis Jourdan) flyttar in i en lägenhet i Wien och blir då granne med unga Lisa Berndle (Joan Fontaine) som omedelbart blir förtjust i mannen. Hennes kärlek till honom kommer genom åren genomgå en hel del prövningar, men hon förmår sig inte att sluta älska honom. Jag har ett litet problem med filmen, som dock är avgörande, och det är att jag känner väldigt lite för karaktärerna och hela historien. Det är inte riktigt övertygande förrän man når slutet och även om det då är bra och träffar rätt så känner jag trots allt att det saknats mer under filmens gång. Både Joan Fontaine och Louis Jourdan passar bra i respektive roller och har några fina scener tillsammans, men på något sätt känns karaktärerna inte tillräckligt starka för att jag ska bli ordentligt berörd. Filmens utveckling är häpnadsveckande dyster och även om jag gillar den sortens romantik så krävs det lite mer än så för att få mig att verkligen bli indragen i historien. Jag kan förstå om andra känner mer, men för egen del hade det krävts att jag tidigare i filmen kanske gillat karaktärerna mer, även om Stefan Brand är en kvinnornas man. Sen tycker jag det är lite intressant att både Joan Fontaine och Louis Jourdan (som för övrigt spelade i Bond-filmen Octopussy) fortfarande lever. 3 - Skådespelare 3 - Handling 3 - Känsla 3 - Musik 4 - Foto -------------- 16 - Totalt Betyg: +3/5 - 7.0/10 IMDb: 8.0 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Tjalan Skriven 10 Juni, 2010 Report Share Skriven 10 Juni, 2010 Överlag så tycker jag det är en ovanligt tråkig biosommar i år. Kan inte annat än hålla med. Nu brukar jag inte vara så förtjust i blockbusters, men det är ont om sevärda filmer denna sommar. Några stora kom ju redan i maj (Iron Man 2, Robin Hood) och sen är det ett stort hopp till Inception i slutet av juli. Å andra sidan gör det inte allt för mycket då det är VM i år... Håller med, har diskuterat det här med mina vänner när vi har sett "Biosommar"-reklamen på tunnelbanan flera gånger. Det är ju inget bra som kommer, de två bästa som kommer i år (förutom Inception) är inte ens med i deras promo. Det vill säga, A-Team och The Expendables. Var och såg A-Team på premiären igår och den var verkligen fruktansvärt klockren. Jag har inte sett serien. Han som klippte trailern till den filmen borde dock få klippa alla trailers. Den avger den perfekta känslan för hela filmen. Det är en smådum, rolig, underhållande actionfilm. Suspend your disbelief och njut bara av alla "Fool!" som kommer ur Rampages mun, alla helt otroliga actionscener, allt som inte är det minsta verkligt men på sätt och vis ändå känns som det, för att det är The A-Team! Jag hoppas verkligen att den drar in tillräckligt mycket pengar för att få uppföljare. Kommer att se varenda en. Orubblig fyra. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 10 Juni, 2010 Filmstar Report Share Skriven 10 Juni, 2010 Robin Hood (2010) För mig kan välgjorda historiska äventyrsdramer med matinékänsla nästan aldrig gå fel. Ridley Scotts Robin Hood är mycket riktigt en mysig matinérulle. Det är en sorts omstart (eller reboot som det kallas i Sverige) av Robin Hood, ungefär som med Batman Begins precis som Plox nämnde. Jag gillar Crowe och Blanchett i sina roller. De verkar trivas och ser ut att ha ganska roligt. Filmen innehåller en del smårolig humor, lite mer än vanligt kanske. Blanchett bidrar med välbehövlig kvinnlig kraft även om det kanske kändes krystat när hon dök upp med barnen på stranden i slutet, kanske inte att just hon dök upp men att barnen nödvändigtvis skulle vara med Max von Sydow bidrar med pondus som skådis. När han talar så lyssnar man. Jag tror nästan han är min favorit i filmen. Två andra positiva saker med filmen: man fick höra franska vilket var uppfriskande (i motsats till engelska med fransk brytning som annars ju brukar vara standard); manus var lite annorlunda med en Kung Rikard som inte var nån modig ädel sagokung direkt. 3+/5 PS. Var det bara jag som tyckte att Cate Blanchett såg väldigt smal ut? Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Jojje Skriven 10 Juni, 2010 Filmstar Report Share Skriven 10 Juni, 2010 Michael Clayton (2007) Mmm, det här var en film i min smak, helt klart. En parentes är att jag hade tänkt spela in den när den visades på tv, men missade starten med några minuter, och eftersom jag är tvungen att alltid se hela filmer så fick jag skippa det. När ändå filmen var igång så kollade jag lite och höll på att fastna. Det som gjorde det var början och scenen med bilbomben och hästarna. Jag gillade verkligen känslan här. Men jag slutade alltså titta eftersom jag hade missat ett par minuter i början. Sån är jag, haha. Sen hittade jag filmen strömmad på cdon.com och då kunde jag se den på riktigt. Den är berättat på ett lite lösryckt sätt, där allt inte riktigt hänger ihop i början. Stämningen är dock genomgående tryckt. Alla har problem. Musiken sätter en perfekt melankolisk stämning. Var det George Clooney som spelade huvudrollen? Jag tror aldrig jag har sett honom så - jag ska inte säga bra - men annorlunda, nedstämd, och nästan helt utan sina vanliga manér. Tilda Swinton är en favorit som alltid är bra; hon har i princip bara en liten biroll här men är riktigt bra. Konspiration, advokater, smutsiga pengar, farliga gifter. Erin Brockovich på valium. Riktigt bra. 4/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 10 Juni, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 10 Juni, 2010 Jojje: Ja, jag tycker faktiskt du prickat in båda filmerna ganska bra där. Just Michael Clayton har växt på mig ända sen jag såg den första gången utan text (det var en miss då man måste hänga med i vad som sägs). Robin Hood är, precis som du säger, en trevlig matiné-rulle helt i min smak. Men håller med om barnen, de var en av få saker jag klagade på. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 10 Juni, 2010 Report Share Skriven 10 Juni, 2010 Kul att du nämner det där med text till M Clayton, Czech. För text var något jag inte såg den med där under Oscarsracet för ett par år sedan. Nu gillade jag förvisso den även utan text men tror helt klart att jag kommer att gilla den mer vid en omtitt, med text. Håller helt med om Robin Hood, Jojje. En bra matinérulle, såhär när den har fått smältas ett par veckor kan jag nog också tänka mig att höja min 3/5 till en 3+/5. En bra film helt enkelt och lite över medel. Sen håller jag med dig om de där ungarna också, men det var också dem jag tänkte på när jag fastande i uppföljar-tänket. Man fick ju liksom aldrig någon direkt förklaring eller "inblick" i vad de pysslade med. Eller ja kanske lite där i slutscenen. Men just de där ungarna kändes som en bra nyckel för en kommande film. Så jag sätter en slant på att vi får se minst en till Hood-film signerad Scott. Satt och bläddrade lite i tråden nu och såg ju att du sett The Road där för någon vecka sedan Jojje. Kul att du gillade den lika mycket som jag gjorde. Tyckte det var en fantastisk bioupplevelse och en sån där film som verkligen satte sig hos mig. Fick hem Blurayn så sent som igår och ska ta och se om den och njuta av extramaterialet också. Funderar faktiskt på att ta mig an boken också. Så bra tyckte jag filmen var. Kul att läsa lite om A-Team också Tjalan. Känner ett märkligt sug efter den filmen just eter, som du säger, den trevliga trailern. Kul att en filmen verkar vara lika trevlig som trailern. Serien är för övrigt något man kan hoppa över med gott samvete. Sett en handfull avsnitt nu och det är mer eller mindre uruselt på alla plan, tyvärr. På tal om något helt annat så rullar i denna stund (pausad givetvis) Speed i blurayspelaren. Haha, fyfan vad jag älskar den filmen. Kanske blir det Speed som gör att jag får pennan ur rumpan och försöker mig på en recension också. Så tack Speed! Återkommer. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Puffie Skriven 10 Juni, 2010 Report Share Skriven 10 Juni, 2010 Titel: Twilight Genre: Romantik/Thriller Land: USA År: 2008 Regi: Catherine Hardwicke Skådespelare: Kristen Stewart, Robert Pattison, Billy Burke IMDb: 5.7 Isabella Swan flyttar till Forks, en liten regnig sovstad i Washington. Hon förväntar sig att hennes nya liv ska bli lika långtråkigt som staden själv. Men när hon träffar den gåtfulla Edward Cullen tar hennes liv en oväntad och farlig vändning. Edward har länge lyckats hålla sin identitet som vampyr hemlig, men nu går ingen säker, minst av allt Bella. Edward och Bellas förhållande balanserar på knivseggen mellan begär och livsfara. Twilight är en film som jag på förhand hatat utan att ens ha sett den, mest på grund av den otroliga hajpen den fått, speciellt hos ungdomar. Men det är väldigt svårt att ge sig in i några ordentliga diskussioner och kritisera en film man inte sett, så det var på tiden att ta tjuren vid hornen och se denna överskattade film. Twilight är i mångt och mycket en klassisk amerikansk high school film. Det intressanta är att i USA är high school årskurserna som motsvarar ungefär åldern 14-18 år, men när high school hamnar på den vita duken brukar det ofta se ut som om eleverna är bra mycket äldre. Twilight är inget undantag, men då Twilight inte är en komedi utan en mörkare och seriösare film blir det ett irritationsmoment att gymnasieeleverna ser ut som om dom är dryga 20 år. Ett annat ordentligt irritationsmoment är vampyrernas makeup. Den vita färgen de har i ansiktet ser så otroligt falsk ut, jag tycker att en film med så pass stor budget borde kunna prestera något mer realistiskt. Men framförallt är det pinsamt att man endast målat ansiktet och halsen, i vissa scener där tröjor skiftar lite i höjd ser man tydligt linjen mellan makeup och hudfärg. En liten petitess kan tyckas, men det stör verkligen helheten. Twilight är drygt två timmar lång och är stundtals ganska tempofattig. Filmen har varken dialog eller skådespelare för att vara intressant någon längre stund i ett lågt tempo. Trots alla dessa brister och irritationsmoment har filmen en mystik eller nerv som gör att man vill veta hur det hela slutar och gör att man orkar ta sig igenom de sämre partierna. Vad som fascinerade mig var att man undvikit den traditionella människan vs vampyrer konflikten. Istället är människorna i stor utsträckning ovetande om vampyrerna. Vampyrerna å andra sidan är delade i två läger, de som vill anpassa sig och smälta in i det vanliga samhället och de som ser människorna som mat. Så konflikten ligger egentligen mellan två olika sorters vampyrer vilket jag fann som en fräsch infallsvinkel. Något annat som imponerade på mig är hur författarinnan (som är mormon) till böckerna, som filmerna bygger på, lyckas använda vampyrinfallsvinkeln för att skapa ett passionerat och sexuellt laddat förhållande som ändå är fritt från sex och där avhållsamhet bokstavligen är nyckeln till förhållandets överlevnad. Smart smygpropaganda. Twilight visade sig vara betydligt bättre än vad jag förväntade mig, men den lyckas ändå inte på långa vägar leva upp till den hajp som omger den. 3-/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Red Skriven 11 Juni, 2010 Report Share Skriven 11 Juni, 2010 Playtime (Jacques Tati) Det är alltid kul med lite omväxling och den här franska rullen är rätt olik den typiska amerikanska komedin. Playtime är ingen rulle som skapar skrattanfall där man nästan dör av skratt, men det är ändå en rulle som är fylld med många komiska poänger och oförglömliga ögonblick. Det jag gillar med den här filmen är att närbilder i princip saknas och att man i stället får möjlighet att se vad som händer även i bakgrunden. Filmen är noggrant iscensatt med stilren scenografi där flera komiska poänger kan utspela sig samtidigt. Allt i från själva händelseförloppet, detaljer, till beteendet hos de olika karaktärerna bidrar till den komiska atmosfären. När M. Hulot dyker upp i rutan i det modernistiska paris så blir man direkt på glatt humör. Soundtracket & ljudeffekterna förhöjde helt klart filmupplevelsen, bäst blir det nog i scenerna med neon-skylten. Briljant att man kan utav ingenting skapa något så roligt. Genidrag utav Tati att i den sista biten av filmen förvandla biltrafiken i det stressiga Paris till en "cirkus". Tati lyckas både få en att skratta, men han levererar också en del samhällskritik och han gör det på ett klockrent sätt. Hela filmen är en fröjd för ögat att se på. Handling? Nja, filmen är väl mer uppdelad i olika bitar. De olika bitarna har dock samma tema och är alla mycket välgjorda. Handlar om ett gäng turister & Tati's figur (Hulot) som irrar omkring i det ultramodernistiska Paris. Värt att nämna är även fotot är tjusigt, gillar scenen där man ser in i ett antal moderna lägenheter i ett fastighetskomplex (se bild). Snyggt att den är filmad i färg, men ändå ser ut att vara en "svart-vit" film (Rear Window-vibbar - fast komiskt). En annorlunda filmupplevelse, men en positiv & uppfriskande sådan. Tål att ses flera gånger. 4/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Filmstar Czechflash Skriven 11 Juni, 2010 Author Filmstar Report Share Skriven 11 Juni, 2010 Puffie: Precis som du säger så blir man lätt anti mot en film som blir så hajpad. Så är det för mig med Harry Potter-filmerna, och till viss del Twilight-serien. Men precis som du påpekar så ska man inte klaga på en film om man inte sett den. För egen del känner jag dock att det inte finns något som helst som drar mig till dessa filmer och då är det bättre att hoppa över dem helt och hållet. Och när det görs flera filmer så är det bara värre. Hade det endast varit en film så kan det vara värt att ta en titt, men inte när det börjar göras nya filmer varje år (som det känns). Red: Såg att Playtime gick på tv, tyvärr kunde jag inte se den då men det är en av runt tre Tati-filmer som jag gärna vill se. Har väl sett två av hans filmer än så länge och de har inte varit klockrena, men ändå sevärda och stundtals komiska. Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Red Skriven 11 Juni, 2010 Report Share Skriven 11 Juni, 2010 En positiv grej om Tati's filmer är att de tycks växa för varje omtitt. Skulle vara kul att se Director's Cut av Playtime någon gång... Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Plox Skriven 11 Juni, 2010 Report Share Skriven 11 Juni, 2010 Speed (1994) Den må vara hur dum, träig och hur töntig som helst, men jag älskar den här filmen. Ribban sätts redan från början då vi får se en polisbil flyga orimligt högt över ett backkrön (haha, se bild) och då vi i ett par scener senare får ta del av Dennis Hoppers (RIP) klassiskt ondskefulla bad guy-skratt. Redan här ger nog folk upp den här filmen, vilket är synd. För det kommer mer av samma valör och för mig är det njutning rakt igenom. Särskilt trovärdigt eller för den skull realistisk är det kanske inte - men det är en så förbaskats underhållande och fartfylld resa regissören Jan de Bont bjuder oss på att man knappt hinner med att stanna upp och reflektera över skavankerna. För min del definierar Speed nittiotalets actionfilm på ett fantastiskt sätt, med specialeffekter av den gamla skolan och mängder med sköna oneliners. Sen att jag såg den första gången som stingslig tonåring gör ju antagligen inte saken sämre. Lustigt nog infinner sig samma sköna känsla i magen när jag ser om den idag femton år senare. Skådespelet och ordväxlingen är på sina ställen så olustig att det liksom inte går att ta någonting på allvar, men det blir ju på något sätt charmigt och lyckat ändå tycker jag. Keanu Reeves agerar sådär stelt och robotaktigt som bara han kan - men mjuknar ju faktiskt upp och blir bättre ju längre filmen lider. Samspelet med Sandra Bullock går ju inte heller att klaga på, även om kärlekshistorien må kännas något malplacerad, men på något sätt ändå nödvändig för att driva filmen i rätt riktning där framåt slutet. Sen gillar jag Dennis Hoppers skurkroll också, påminner lite som Jokern i The Dark Knight - obestridligt ond utan någon egentlig grund. Jag förutsätter nästan att alla har sett Speed, så någon summering av handlingen bjuder jag inte på. Kan ju förvisso sträcka mig så långt att säga att filmen lever upp till sin titel med råge och att som ni kanske märkt gillar jag den skarpt. Egentligen vill jag ge den här filmen en femma men känner ju någonstans att det skulle vara lite för sjukt. Eller what the heck, vem försöker jag lura, jag älskar ju det här. 5/5 Citera Link to comment Share on other sites More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Delta i diskussionen
Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.