Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)

[Czechflash]

 

Titel: Lola rennt / Spring Lola

Genre: Kriminalare/Thriller

Land: Tyskland

År: 1998

Regi: Tom Tykwer

I rollerna: Franka Potente, Moritz Bleibtreu, Herbert Knaup, Nina Petri

 

Handling: Lola är desperat. Hon måste nämligen skaffa fram 100.000 tyska mark och har bara 20 minuter på sig, annars kommer hennes pojkvän Manni dödas. Då gäller det att springa för livet...

 

Omdöme: Efter att ha gjort två lite långsammare filmer i sin karriär ville regissören Tom Tykwer göra en film som hela tiden var i rörelse. Franka Potente är Lola som är en rödhårig, bestämd tjej vars pojkvän Manni (Moritz Bleibtreu) hamnat i trubbel efter att ha blivit av med en stor summa pengar som han skulle lämna till en lokal gangster. Manni ringer Lola och säger att han behöver 100.000 tyska mark inom 20 minuter, annars är det kört. Innan man hinner andas ut springer Lola som vinden för att rädda sin kärlek.

 

 

Vad som verkligen får filmen att få en sån fart är främst musiken som Tom Tykwer står för och som är väldigt passande och bra. Man känner verkligen pulsen på Lola och omgivningen, samtidigt som klippningen, kameravinklarna och de små detaljerna är skickligt genomarbetade. Det känns på många sätt som en experimentiell film gjord med ganska liten budget. Men det är också lite det som är charmen med filmen och just tempot är en frisk fläkt.

 

 

En annan sak jag gillar är att man även slänger in animerade sekvenser på Lola samt en samling av stillbilder som visar vad som händer med olika personer hon stöter på när hon springer. På bara någon sekund får man förklarat för sig hur det kommer gå för dem. Att man väljer att visa filmen från olika perspektiv har jag inte heller något emot. Och gillar speciellt de två sekvenserna där Lola och Manni ligger i sängen och pratar samtidigt som bilden är röd. Kanske att filmen tappar lite då tempot sänks under andra halvan istället för tvärtom som i många filmer.

 

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

4 - Foto

--------------

18 - Totalt

 

Betyg: 4/5 - 7.5/10

IMDb: 8.0

 

[Puffie]

Titel: The Day the Earth Stood Still

Genre: Science-Fiction

Land: USA

År: 2008

Regi: Scott Derrickson

Skådespelare: Keanu Reeves, Jennifer Connelly, Kathy Bates, Jaden Smith

IMDb: 5.5

 

För att rädda vår planet finns det bara en lösning. Att utplåna den mänskliga rasen helt. Utomjordingen Klaatu kommer till jorden med ett uppdrag; att rädda världen från människans angrepp och förstörelse.

 

1951 kunde man för första gången se The Day the Earth Stood Still på vita duken, av många räknas den till en av grundstenarna i science fiction genren, en genre som aldrig tilltalat mig fullt ut. Troligen beroende på att filmerna som omfattas av benämningen håller så oerhört blandad kvalité. Grundstenen från 1951 har jag inte lyckats se, men nu har jag i alla fall sett den bespottade nyinspelningen från 2008. Och vad som direkt kan konstateras är att The Day the Earth Stood Still inte är särskilt bra även om man saknar originalet i sin referensram.

 

 

Filmen faller överraskande nog inte på Keanu Reeves agerande, vilket annars är mer en regel än ett undantag när han finns med i rollistan. Hans träiga skådespel passar faktiskt riktigt bra för att porträttera utomjordingen Klaatu. Istället är det Jaden Smith som på egenhand mer eller mindre lyckas haverera en annars halvt fungerande popcornrulle. ”Lillvuxna” barn på film måste vara det mest irriterande moment man överhuvudtaget kan inkludera i en filmproduktion. Det finns många exempel på filmer där upplevelsen skadas eller totalt förstörs på grund av barn i för stora eller onaturliga roller. Varför envisas filmindustrin med att fortsätta skjuta sig själv i foten på detta vis?

 

I övrigt är faktiskt The Day the Earth Stood Still bitvis en småtrevlig science fiction film som gör ett inlägg i den pågående klimatdebatten. Ett ganska lamt inlägg ska dock tilläggas, troligen påverkar det bara amerikanska ungdomar som hellre hänger på biografen än i skolan, men det är tanken som räknas heter det ju.

 

2/5

[Czechflash]

 

Titel: Manic

Genre: Drama

Land: USA

År: 2001

Regi: Jordan Melamed

I rollerna: Joseph Gordon-Levitt, Don Cheadle, Zooey Deschanel, Michael Bacall

 

Handling: Lyle, en ny patient, anländer till en psykiatrisk klinik. Han har blivit skickad till kliniken för att han under ett våldsutbrott slagit ner en yngling med ett basebollträ. Ungdomarna behandlas kortare eller längre tid för sina problem och aggressioner. Terapin sker ofta i grupp och leds av den tålmodiga och sympatiska psykiatrikern Dave, som tappert kämpar med de hårt pressade ungdomarna. Han försöker genom terapeutiska övningar rehabilitera dem. Men ibland brakar allting samman. Gemenskapen mellan ungdomarna är ömsom varm, ömsom stenhård.

 

Omdöme: Joseph Gordon-Levitt har sakta men säkert byggt upp ett rykte om att vara en väldigt gedigen ung skådespelare med flera starka rollprestationer och olika karaktärer. Han började som barnskådespelare, men lyckades ta steget till att bli en "riktig" skådespelare fullt ut och klarar av det mesta han ger sig på. Som Lyle är han en kille som har svårt att hantera sina känslor och istället tar ut det i form av aggressionsutbrott. Han kommer till Northwood Mental Institution där han tillsammans med andra ungdomar med liknande problem genom gruppterapi försöker få bukt med sina problem.

 

 

På kliniken får han Dave (den som vanligt stabila Don Cheadle) som "mentor" som är den som håller i samtalen, en sympatisk men inte helt stabil psykiatriker. Han delar rum med den yngre Kenny som inte vill berätta vad han varit med om, men som ändå blir hans vän. Och Chad (Michael Bacall) blir hans bästa vän på stället som han har planer med för tiden efter kliniken. Mardrömsförföljda Tracey (Zooey Deschanel) och Lyle kommer varandra nära, men bådas bekymmer är ett hinder. Det känns lite som Gökboet "light" där man använt sig av jobbig digitalkamera som förvisso ger en dokumentär känsla, men med mycket in-/utzoomningar och annat som irriterar. Musiken är annars passande och småmysig, men överlag blev jag besviken på filmen som inte ger mycket.

 

3 - Skådespelare

2 - Handling

3 - Känsla

4 - Musik

2 - Foto

--------------

14 - Totalt

 

Betyg: -3/5 - 6.0/10

IMDb: 7.5

 

Trailer - Manic

[Czechflash]

 

Titel: Män som hatar kvinnor

Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller

Land: Sverige/Danmark/Norge/Tyskland

År: 2009

Regi: Niels Arden Oplev

I rollerna: Michael Nyqvist, Noomi Rapace, Peter Haber, Sven-Bertil Taube

 

Handling: Journalisten Mikael Blomkvist döms till fängelse för förtal av finansmannen Wennerström, och beslutar sig för att ta time-out från sitt jobb på tidskriften Millennium. I samma veva får han ett ovanligt uppdrag. Henrik Vanger, tidigare en av landets främsta industriledare, vill att Blomkvist ska ta reda på vad som hänt Vangers unga släkting Harriet, som varit spårlöst försvunnen i snart fyrtio år. Till sin hjälp får han Lisbeth Salander, en ung strulig tjej, tatuerad och piercad, men också professionell hacker och med unika egenskaper som gör henne till en oslagbar researcher.

 

Omdöme: När jag satte mig ner för att se Män som hatar kvinnor var jag lite bekymrad över att filmen är på 2.30, vilket jag var osäker på om filmen skulle klara av. Något man lyckats väl med är att bygga upp handlingen så man får följa Michael Nyqvist (som journalisten Mikael Blomkvist) respektive Noomi Rapace (som hackern/researchern Lisbeth Salander) en bra stund innan de börjar samarbeta. Mysteriet med den försvunna Harriet är också klart intressant och man har en bra och invecklad bakgrundshistoria till familjen Vanger som blir rolig att följa genom filmen.

 

 

Mikael Blomkvist visar sig vara en ganska så snäll person som inte riktigt känns som en jobbig journalist som gräver i andras privatliv. Den uppgiften har istället Lisbeth Lasander som rent utsagt skiter i vad andra tycker och kör sitt race. Att hon både är en stark och svag kvinna på samma gång tycker jag Noomi Rapace gestaltar väldigt bra, många gånger i en och samma scen. Men det är den starka sidan av henne som man minns bäst, speciellt när hon "tar hand om" sin förmyndare Nils Bjurman (härligt sliskigt spelad av Peter Andersson). Tillsammans lyckas Blomkvist och Salander föra utredningen framåt och ta reda på vad som egentligen hände och vem som är inblandad.

 

 

För egen del hade filmen kunnat avslutas efter runt två timmar då filmen liksom nått sin topp. Istället fortsätter den i kanske tjugo minuter till och dessa minuter känns helt klart inte lika genomarbetade som resten av filmen. Det är som om man vill avsluta det hela, men inte har tillräckligt med tid. Det finns förvisso vissa saker som förklaras som är bra, men jag gillade inte att man drog ut på det hela när man alltså hade ett perfekt läge att avsluta filmen tidigare och kanske lämna en del obesvarat för att ge historien ännu mer effekt. Jag är trots allt nöjd och fick en ganska trevlig stund med filmen som genomgående är välgjord, även om jag gärna hade sett mer av Stockholm...

 

 

3 - Skådespelare

4 - Handling

3 - Känsla

4 - Musik

4 - Foto

--------------

18 - Totalt

 

Betyg: +3/5 alt. -4/5 - 7.0/10 alt. 7.5/10

IMDb: 7.7

 

Trailer - Män som hatar kvinnor

[Jojje]

Plox: Ja, Czechs poster var ju betydligt mer tilltalande. Det känns som en helt annan film, vilket ju man även inser när man läser ditt omdöme. "Din" poster känns som en tv3-dussinkomedi.

 

Jag kommer att se The Wolfman så småningom så håll vargögonen öppna (om du är nyfiken på vad jag tycker)

 

Jo, Mary and Max fick högt betyg från Nit89ram, men jag har för mig att nån mer gav den ännu högre betyg (var det Krayzie?). I vilket fall, se den.

 

Puffie: Ja, haha, som jag skrev min recension av The Day the Earth Stood Still: kan nån inte bara ta bort ungen, bara ta bort honom.

 

Krayzie: Jag gillade Det vita bandet. Stämningen var obehagligt tryckt hela tiden.

 

Czech: Håller med om i princip allt du skriver om Män som hatar kvinnor: att Rapace är bra, att Andersson är sliskig, att filmen är 20 minuter för lång, att Harriet-mysteriet är bra. Ja, det är en sevärd film, helt enkelt. Kul att du såg originalet till slut.

[Jojje]

 

The Chronicles of Riddick (2004)

 

He, jag kände att det kunde vara skönt att se en inte alltför jobbig film så här i värmens (och fotbollsfeberns) tid. Lämpligt nog hade jag The Chronicles of Riddick inspelad. Det märks att man här har haft en större budget jämfört med ettan och lågbudgetaren Pitch Black. Jag gillar miljöerna i filmen som jag tycker man har fått till ganska bra. Det är pompöst, överdrivet, haha, ja, inget man tar på allvar, men trots att det nästan blir larvigt så funkar det. Konceptet med Necromongers är utomordentligt fånigt (ja, själva ordet är fånigt). Faktum är att väldigt mycket i filmen är fånigt och förvirrande. Vad gör egentligen Judi Denchs rollfigur i filmen? Hela historien med Karl Urban och Thandie Newton är krystad. Trots allt dåligt så finns det nåt som gör att jag sväljer det hela. Det kan ha att göra med att min hjärna helt enkelt inte var redo för nåt mer avancerat. Så filmen är egentligen inte godkänd men just den här tittningen är ändå värd en svag trea. Det var en vin-vinn-situation, helt enkelt (japp, kunde inte låta bli att slänga in en ordvits).

 

3-/5

 

PS. Jag konstaterar aningen överraskad att jag gav ettan Pitch Black just en etta.

[Czechflash]

Czech: Håller med om i princip allt du skriver om Män som hatar kvinnor: att Rapace är bra, att Andersson är sliskig, att filmen är 20 minuter för lång, att Harriet-mysteriet är bra. Ja, det är en sevärd film, helt enkelt. Kul att du såg originalet till slut.

Direkt efter att jag sett filmen såg jag, vad jag iofs redan läst om tidigare men glömt bort, att David Fincher gör amerikanska versionen 2012. På ett sätt är det synd att ha sett den då jag tror Fincher kan göra en jäkligt bra film av materialet. Å andra sidan var den tillräckligt bra för att jag inte ska ångra det. Hoppas bara jag inte minns hur allt låg till när det är dags för 2012...

[Nit89ram]

Jo, Mary and Max fick högt betyg från Nit89ram, men jag har för mig att nån mer gav den ännu högre betyg (var det Krayzie?). I vilket fall, se den.

 

Om jag inte minns helt fel så var det Disintegrator som gav den högsta betyg. Det är i alla fall en film väl värd att se. En av mina favoriter från 2009.

[wst]

 

FILMRECENSION

Originaltitel: His Girl Friday

Regissör: Howard Hawks

Skådespelare: Cary Grant, Gene Lockhart, Rosalind Russell, Ralph Bellamy, Porter Hall

Produktionsland: USA

Genre: Komedi, Romantik

Längd: 92 minuter

År: 1940

 

-----

Walter Burns (Cary Grant) är chefredaktör på den stora nyhetstidningen Morgonposten och nyskild från sin fru Hildy (Rosalind Russell) som han fortfarande älskar och som tidigare var hans stjärnreporter. En dag dyker Hildy upp på redaktionen och berättar att hon skall gifta om sig och Walter gör nu allt han kan för att få tillbaka sin fru.

 

"Det ligger i blodet" är producerad år 1940 av den fantastiska och mångsidiga regissören Howard Hawks. Det är en film med kvick dialog tillsammans med många underhållande situationer, men som tyvärr inte håller samma nivå under hela filmens gång. Toppen finns i början där Cary Grant och Rosalind Russell radar upp oneliners i mun på varandra, men efter det så sjunker filmen allt eftersom.

 

Cary Grant spelar som oftast i sina filmer bra och det är inom komedin och dess olika genre som han verkligen hittar rätt. Det är dock hans motspelerska Rosalind Russell som visar framfötterna mest och är den bättre av huvudpersonerna. Att hon inte fick fler roller i bättre filmer än vad hon fick är oförstående efter att ha sett denna komedi.

 

Filmen är en föregångare till Billy Wilder's "Stoppa pressarna" från år 1974, med det fantastiska radarparet Jack Lemmon och Walter Matthau, som jag personligen tycker är betydligt bättre och mer underhållande. "Det ligger i blodet" är för det ingen dålig film utan har många underhållande glimtar och ligger stabilt på ett godkänt betyg.

 

BETYG: 3

[Plox]

Jojje: En etta till Pitch Black alltså? Själv har jag satt en fyra på den, tyckte det var en uppfriskande budget-scifi - dessutom snygg som attan. Vill minnas att den påminde en del om Serenity också. The Chronicles of Riddick tycker jag är snäppet sämre, om än sevärd. Men har för mig jag drog igenom hela trilogin (jodå det finns en mellanfilm också, den animerade Dark Fury - som utspelar sig mellan de två filmerna) när jag hade maginfluensa, så jag ska helt klart ta och se om dem under lite mer bekväma omständigheter.

 

Czech: Instämmer, Fichers version av Män som hatar kvinnor kommer bli bra, riktigt bra. Precis som allt annat Fincher rör vid. Men just det här materialet passar honom som handsken (något mer skeptisk är jag i så fall till hans kommande facebook-film). Men tycker ändå det känns "viktigt" att se originalet förre en remake, en princip jag försöker hålla hårt på.

 

wst: Visste faktiskt inte att His Girl Friday var en föregångare till Stoppa pressarna, så den informationen tackar jag för. Wilder är ju en favorit och Stoppa Pressarna har jag faktiskt sett, tycker kanske inte den tillhör Wilders bättre filmer - men alltid kul med radarparet Matthau/Lemmon.gav den någon form av trea när det begav sig. His Girl Friday har jag ännu inte sett, men den återfinns väl på imdbs-topplista, så den kommer att tas även den.

[Red]

Titel: Vredens druvor

Originaltitel: The Grapes of Wrath

Regissör: John Ford

Utgivningsår: 1940

Land USA

Skådespelare Henry Fonda, John Carradine, Jane Darwell, Charley Grapewin, Dorris Bowdon, Russell Simpson, Zeffie Tilbury, Ward Bond

 

The thousands who have read the book will know why WE WILL NOT SELL ANY CHILDREN TICKETS to see this picture!

 

Omdömme: Filmen handlar om några Oklahomabor som tvingas lämna sina hem efter att banken beslagtagit deras jordplätt. Efter att sätt ett reklamblad som lovar arbete med bra lön så bestämmer sig familjen för att söka lyckan i Kalifornien.

 

Filmen är en mörk historia filmad i s/v vilket förstärker den dystra atmosfären & karakatärernas känslor. Trivia är att filmen är baserat på en sann händelse, Dust Bowl - en benämning på en kris som ägde rum på 30-talet i Oklahoma. Filmen är baserad på John Steinbecks roman som länge var förbjuden i hans egen hemstad. Är inte så insatt i de historiska händelserna, men man kan konstatera att det är rätt kontroversiellt.

 

Det som gör filmen bra är dels det s/v fotot, men framförallt den gripande berättelsen samt skådespelarnas insatser. Henry Fonda spelar huvudrollen som en före detta mördare som precis blivit utsläppt ur fängelset; Tom Joad. Han är dock ingen skurk utan snarare filmens protagonist - den man har sina sympatier för. De övriga i casten briljerar också och de lyckas t.ex. på ett bra sätt igenom sitt beteende och sitt kroppspråk förmedla vad deras karaktärer tycker/känner.

 

Skildringen utav de hemska förhållandena och prövningarna som huvudpersonerna fick utstå är höjdpunkten med filmen. I en del scener känns det lite väl "studio-aktigt" på ett fult sätt, men överlag så håller scenografin hög kvalité. En film som är värd att se - mycket bra story & minnesvärda karaktärer.

 

Finns i boken 1001 filmer du måste se innan du dör.

 

3/5

[Czechflash]

wst: Personligen gillar jag His Girl Friday och gav den en stabil 4/5 i betyg. Hmm, kanske dags för omtitt...

 

Red: Tycker också The Grapes of Wrath var värd 3/5, inte mer. Fint svartvitt foto och bra skådespeleri i de stora rollerna, men väldigt depressiv film. Dock en film man bör ha sett.

[Voldo]

The Princess and the Frog

Som omväxling bland alla dataanimerade filmer som produceras av Disney idag var det kul att se en sockersöt 2D-film i klassisk Disneyanda. The Princess and the Frog håller sig inom den gamla vanliga mallen med tokiga djur som dansar och sjunger, det största undantaget är att huvudpersonen och många andra karaktärer är mörkhyade. Tiana är nämligen Disneys första svarta prinsessa.

 

 

Filmen tar plats i New Orleans på 1920-talet och är inspirerad av E.D. Baker's novell "The Frog Princess". Tiana (Anika Noni Rose) är en servitris vars stora dröm är att få sin egen restaurang. Prins Naveen (Bruno Campos) anländer till New Orleans för att uppsöka en prinsessa att gifta sig med. Dessvärre blir han förvandlad till en groda av en voodoomagiker (Keith David), och förbannelsen kan endast brytas om han får en kyss av en prinsessa. Prinsen får syn på Tiana vid en maskerad och tror att hon är prinsessa. Han övertyger henne om att kyssa honom, men istället för att förvandlas till människa igen blir Tiana också förvandlad till en groda. Tillsammans ger de sig av för att bryta sina förbannelser och hamnar samtidigt i ett hisnande äventyr.

 

 

Jag fick vad jag förväntade mig av The Princess and the Frog, varken mer eller mindre. Man bjuds på en relativt njutbar upplevelse som bitvis lockar till skratt. Sångerna håller däremot inte alls samma klass som många av dem vi får höra i äldre Disneyklassiker, de är inte dåliga, men inte heller några att sjunga med till eller att minnas i framtiden.

 

 

Det är svårt hitta saker att klaga över såväl som att hylla i denna film. Att den innehåller en drös med klyschor och följer en mall som är hur gammal som helst kan man se som en svaghet, vi vet alla hur storyn ska sluta. Men det behöver inte vara någonting negativt såsom jag ser det. Det är ju trotsallt mycket lätt att falla för historier som denna, och jag tror inte att filmen misslyckas med att underhålla barn, vilket den huvudsakligen ska göra. The Princess and the Frog är en trevlig film som hittat tillbaka till den gamla tidens Disneymagi, speciellt under en fin scen som har med två stjärnor på himlen att göra.

 

6/10

[Czechflash]

 

Titel: Malèna

Genre: Drama/Komedi/Romantik

Land: Italien

År: 2000

Regi: Giuseppe Tornatore

I rollerna: Monica Bellucci, Giuseppe Sulfaro, Luciano Federico, Gilberto Idonea

 

Handling: En bitterljuv berättelse om Malèna, som väljer att gå sin egen väg och utmana bygemenskapen i den lilla sicilianska staden Castelcuto. Malèna är oerhört vacker och när hennes make rapporteras ha stupat i strid kastar byns män, gamla som unga, lystna blickar efter henne. För den 13-årige Renato, sprängfylld av alla romantiska filmer han sett, blir Malena den sinnliga kärleken personifierad. Han följer henne överallt och blir allt mer besatt av tanken att hon blir hans.

 

Omdöme: Giuseppe Tornatore, förmodligen den mest hyllade italienska regissören från slutet av 80-talet till början av 2000-talet efter sin Oscarvinnare Cinema Paradiso (1988), har här behandlat Monica Bellucci som en gudinna (Malèna). Hennes kropp, ansikte, hår, ja allt visas med stor kärlek till denna vackra kvinna genom ögonen på en 13-årig pojke vid namn Renato. Renato får upp ögonen för Malèna, som är dotter till skolans professor/lärare, när hans kompisar väntar utanför hennes hus på att hon ska ta sin dagliga tur in till stan. De cyklar efter henne för att få se så mycket som möjligt av henne, men Renato går ett steg längre - han följer henne dag som kväll, och på natten fantiserar han om henne.

 

 

Filmen utspelar sig under kriget och Malèna är en ensam, vacker ung kvinna vars make är i Nordafrika och slåss. Hon får pengar skickade av honom, men när han förklaras död slutar pengarna komma och hon måste försörja sig på något sätt. Ryktena om att hon skulle sova runt med olika män sprider sig, men Renato gör allt för att skydda hennes rykte och göra henne till sin (i sina drömmar och fantasier). Det jag måste säga är att filmen verkligen vågar ta ut svängarna och visa en hel del av Renatos sexuella fantasier, utan att gå för långt. Och Monica Bellucci är definitivt rätt kvinna för rollen, och känns väldigt komfortabel med att visa upp sin kropp, från topp till tå.

 

 

Filmen har den typiska italienska humorn som båda är rolig och ja, bitterljuv för allt är inte positivt med den. Tycker även att man många gånger går för långt med humorn och i dessa partier (de är ganska många) så lyckas inte musiken fullt ut och blir lite pajasaktig. Musiken står annars Ennio Morricone för (som han blev Oscarnominerad för) och den är absolut som bäst under de mer sorgliga, dramatiska och fantasi-partierna, speciellt huvudmelodin som är väldigt vacker och som passar utmärkt till det genomgående klockrena fotot. Jag får blandade känslor till filmen som å ena sidan lyckas fullt ut med att visa pojkens syn av denna vackra kvinna, å andra sidan hade de kunnat dra ner på humorn och gjort det än mer romantiserat, det var vad som funkade bäst. Dock överraskad över några kraftfulla händelser som inträffar mot slutet som verkligen känns.

 

3 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

4 - Musik

5 - Foto

--------------

18 - Totalt

 

Betyg: +3/5 alt. -4/5 - 7.0/10

IMDb: 7.4

 

Trailer - Malèna

[Czechflash]

 

Titel: Yakuza deka / Gangster Cop

Genre: Action/Kriminalare

Land: Japan

År: 1970

Regi: Yukio Noda

I rollerna: Sonny Chiba, Ryoji Hayama, Rinichi Yamamoto, Ryohei Uchida

 

Handling: Hayata är en "undercover"-polis som infiltrerar Yakuzan. Men litar de på honom?

 

Omdöme: Varje gång man ser en Sonny Chiba-film vet man att man får underhållning på ett eller annat sätt. Att sen handlingen inte alltid är den bästa får man ta. Och så är fallet här där mycket av det som händer aldrig förklaras utan man kan slänga in actionscener mitt i bara för att få lite fart. Det är förvisso kul, men efter ett tag känns det som det inte är någon vidare idé att försöka följa med i handlingen utan istället bara "njuta" av vad man får se.

 

 

Det noterbara är att filmen blir allt bättre av två enkla anledningar. Den ena är humorfaktorn som hela tiden finns där och bjuder på en hel del skratt rakt igenom filmen. Det kan vara småsaker som det överdrivna ljudet under slagsmålen till att bilar exploderar och börjar brinna utan anledning. Det andra är att man bjuds på en hel del action som stundtals blir proffsig, speciellt med tanke på att filmen är skickligt filmad och har ganska bra musik. Och avslutningsvis är Sonny Chiba alltid värd att se och blixtrar till med sin kvickhet och coolhet.

 

2 - Skådespelare

2 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

4 - Foto

--------------

14 - Totalt

 

Betyg: 3/5 - 6.0/10

IMDb: 5.8