Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)

[Tjalan 0]

Children of Men är helt vansinnigt bra. Hade en femma först men efter tredje titten sänkte jag den till 4½. Det är en såndär film som ligger och balanserar däremellan, man är inte säker på om den är en nia eller en tia. Typ som The Bourne Ultimatum som hamnar i samma fack, på 4.75 i betyg skulle man väl kunna säga.

[Plox 0]

Tjalan: Njä några mästerverks-kvalitéer tycker jag absolut inte Children of Men besitter, möjligen är fotot/det visuella mästerligt men manus/regi känns på tok för tunt och slutklämmen saknas. Ändå gillar jag denna typ av film. Skulle säga att mitt betyg till den ligger på 3,75

[Plox 0]

Livbåt (1944)

 

 

Baserad på John Steinbecks bok med samma namn. Efter att ett amerikanskt fraktfartyg blir torpederat under andra världskriget tar sig några överlevande upp i en livbåt. Dessa åtta personer (inklusive en tysk) kämpar mot varandra och havet for att överleva.

 

Mina favoriter av Hitch är lite oväntat de mest teatraliska filmerna som mer eller mindre utspelar sig i ett och samma rum (Repet, Slå nollan till polisen och till viss del också Fönstret åt gården). Ingen annan regissör har lyckats med bedriften att få ut så mycket av så lite. Men Livbåt tycker jag inte alls kommer upp i samma klass som de tidigare nämnda – filmen saknar helt enkelt nerv och spänning. När det kommer till skådespelarna kan jag inte påstå att jag kände igen någon av dom och ingen av varken karaktärerna eller skådespelarna imponerade något nämnvärt på mig. Njä blev som sagt lite besviken på den här filmen då jag på förhand trodde den skulle passa mig som handen i handsken. Nu inte sagt att det inte är en sevärd film, för det är det utan tvekan, men för alla ”icke-frälsta-hitchcockare” där ute så rekommenderar jag heller någon mer publikvänlig Hitchcock-rulle.

 

3/5

[The_Pumpkin_King 0]

Själv hatar jag verkligen Halloween. Mest för att Michael Myers känns som en bisarr variant monstret under sängen: Är du inte jungfruligt ren, kommer en knivbeväpnad galning hacka dig i småbitar.

[Morten 0]

Klassen (2007)

 

Den här estniska dramafilmen lånade jag av en slump på biblioteket igår. Filmens handling kretsar kring Joosep, en utstött kille som dagligen för utstå mobbning, trakasserier och provokationer. Hela klassen är emot honom, men en av killarna, Kaspar, börjar tycka att det går för lång och hjälper därför sin klasskamrat. Eftersom Kaspar är en kille med viss status och det faktum att han faktiskt är tillsammans med en av de snygga tjejerna i klassen, så börjar ledarna i klassen verkligen ta illa upp p.g.a. att Kaspar hjälper Joosp. Det hela blir mer och mer förskräckligt och det leder till misshandel och de mest sjuka gärningar. Men en dag för de båda killarna nog.

 

 

Filmen träffar mig oerhört starkt för ämnet ligger mig nära då jag själv var utsatt för mobbning under den här perioden av mitt liv (högstadiet). Medkänslan för de båda utstötta killarna växer medan filmen går och själva skolverksamheten skildras på ett otroligt levande sätt. Karaktärerna känns verkligen runda och med hjälp av snyggt kameraarbete och bra musik har man verkligen fångat tonårstristessen. Och visst känner man igen sig, här finns statusjakt, medlöparna, avundsjuka, rädsla, ångest, förnedring och lärare som ser vad de vill se.

Klassen är bland de bästa filmer jag sett på mycket länge, ja någonsin faktiskt. Vilken regidebut av Ilmar Raag. Full pott!

[Jojje 0]

Jojje: Dystopi-tema har jag också funderat på - har sett en del men ändå långt ifrån alla. Letat ganska mycket på filmtipset efter filmer som jag tror jag skulle gilla i denna genre, där finns dock inte alltför många... Tips? Hittar jag dig på filmtipset?

Juanito heter jag på Filmtipset. Själv tänkte jag gå igenom den här listan och kolla in de filmer jag inte har sett. Visst, listan är väl kanske lite mainstream och jag har sett ganska många av filmerna (räknade till 16 osedda om man även tog med de som var utanför listan) men det är ju en start och några okända tips dök upp. Kan lägga till Hardware och Miracle Mile. (Fast den sistnämnda är kanske egentligen en "precis före katastrofen"-film.)

[Jojje 0]

Vals med Bashir (Vals Im Bashir, 2008)

 

Israelisk animerad dokumentär om regissören Ari Folmans egna (förträngda) minnen av invasionen av Libanon 1982 som han själv var med om som soldat. En återkommande sekvens i filmen är Folmans vision/upplevelse/minne av massakern i flyktinglägrena Sabra och Shatila. För att ta itu med sina upplevelser reser Folman mer än 20 år efter händelserna runt och pratar med gamla soldatvänner, en psykolog och den journalist som var först på plats i flyktinglägrena efter massakern.

 

 

Vad vi får se är en gestaltning av hur man som människa upplever och psykologiskt reagerar på den overkliga känslan som det måste vara att delta i ett krig. Man ser kriget som en film som man själv är skådis i. Man ser sig själv från utsidan för att distansera sig. Drömska animationer ger hela filmen en surrealistisk touch. Till slut så kommer verkligheten ändå ikapp, både på riktigt och i filmen. En stark film som lämnar intryck, speciellt slutscenerna där animationernas filter inte längre skyddar. Det som gör att det inte blir mer än en stark trea är kanske att bioformatet inte gav mig nåt extra.

 

3+/5

[Czechflash 0]

 

Titel: Valkyrie / Valkyria

Genre: Thriller/Krig

Land: USA/Tyskland

År: 2008

Regi: Bryan Singer

I rollerna: Tom Cruise, Bill Nighy, Tom Wilkinson, Terence Stamp, Kenneth Branagh

 

Handling: Under mitten av andra världskriget återvänder överste Claus von Stauffenberg till sitt hemland för att ansluta sig till den grupp militärer som konspirerar för att mörda Hitler och befria Tyskland från diktatorskap. I en tid där ingen går att lita på tvingas Stauffenberg leda operationen och spela ett dubbelspel för att sedan själv genomföra mordförsöket på Hitler.

 

Omdöme: I denna amerikanska film har man tagit in den brittiska (!) eliten av skådespelare. Tom Cruise ses i huvudrollen som Claus von Stauffenberg, men annars är dominansen av brittiska skådespelare stor. Men det är ett mycket lyckat drag för jag tror att de passar bättre i den här sortens filmer än vad amerikanska skulle göra. Att alla talar engelska har man överseende med, speciellt som man pratar utan brytning (förutom då skådespelarna som inte har engelska som sitt modersmål). I de inledande scenerna får man ta del av hur Stauffenberg, stationerad i Nordafrika, blir svårt skadad och hemskickad.

 

 

Man kastas sen rakt in i historien vilket är ett smart drag då man inte drar ut på saker och ting. Det gör även att spänningen redan i början av filmen är ganska tät och den vrids bara upp mer och mer. Regissören Bryan Singer och manusförfattaren Christopher McQuarrie gjorde 1995 De misstänkta och återförenas alltså här. De verkar vara en lyckad kombination för Valkyrie lyckas över förväntan. Jag hade förväntat mig en pratglad och ganska så händelsefattig historia, men även om det inte är så mycket action är den helt klart nervfylld och bra.

 

 

Hur sköter sig då Tom Cruise ? Jo, han fungerar helt utan problem. Tycker kanske inte han är bäst då man bjuds på flera fina prestationer, inte minst av Tom Wilkinson som sällan gör en besviken. Ett plus till musiken som skapar bra stämning och gör att man blir indragen i händelserna och glömmer bort att man vet hur det kommer sluta. Det blir oftast bra och intressant när historier som dessa berättas ur tyskarnas ögon (även om det är en amerikansk film). Ett annat bra exempel är Conspiracy (2001) om ett topphemligt möte med flera av de tyska topparna.

 

4 - Skådespelare

4 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

--------------

19 - Totalt

 

Betyg: 4/5 - 7.5/10

IMDb: 7.4

[Plox 0]

Jojje: Riktigt fin lista det där - i stort sett alla de filmerna jag var sugen på se/se om. Jag har sett 27 av de 50, men kan tänka mig att se om samtliga faktiskt och har t.o.m. lyckats pricka in en del av de filmerna de senaste veckorna då jag har sett om bl.a. RoboCop (3/5), Children of Men (3+/5) och V For Vendetta (4+/5).

 

Czechen: Jag gillade Conspiracy riktigt mycket men har mer eller mindre valt bort Valkyria helt pga av Tompas medverkan. Får kanske tänka om lite nu och se den ändå...

[Plox 0]

Unbreakable (2000)

 

 

M Night Shyamalan slog igenom med Sjätte Sinnet med dunder och brak 1999. Året efter gjorde han Unbreakable, en film som handlar om David Dunn (Bruce Willis) - som är den ende överlevande efter en katastrofal tågolycka. Elijah Price (Samuel L Jackson) är en mystisk främling som har en bisarr förklaring till varför David överlever tågolyckan utan en skråma, en förklaring som hotar att för alltid förändra livet för David och hans familj.

 

Efter att ha sett de flesta av Shyamalans filmer har jag kommit fram till att han är jäkligt skicklig på att avsluta sina filmer med stil och finess – men att sträckan fram till slutet oftast är väldigt ojämn. Unbreakable tycker jag förvisso hör till hans bättre filmer om man ser till helheten (tillsammans med Sjätte Sinnet) och har den där speciella mystiska känslan. En känsla Shyamalan bygger upp med ett fint foto, välkomponerad musik och framför allt med sina långa tagningar. Bruce Willis är en skådespelare jag vuxit upp med och han gör mig nästan aldrig besviken, inte heller här. Resterande skådespelare gör vad de ska – varken mer eller mindre.

Till alla er som bara sett denna filmen en gång – ge den en chans till och försök komma ihåg hur den slutade. Ta med er den tanken till omtitten och ni har en fantastisk film som kan ses på två helt olika sätt!

 

4/5

[Morten 0]

Saló, eller Sodoms 120 dagar (1975)

 

När jag för ca sju år sedan såg A Clockwork Orange för första gången så blev jag så totalt betagen av filmen att jag blev vettskrämd och inte kunde släppa den på flera månader. Den måste vara min första riktigt starka filmupplevelse, det var mer än bara underhållning. Den sa någonting och den satte sig verkligen fast i mig.

Nu har jag sett om den flera gången och tycker väl att jag var lite fjantig som blev så skrämd av den filmen. Jag har även sett andra filmer som är minst lika sjuka såsom exempelvis Funny Games, Cannibal Holocaust, The Texas Chainsaw Massacre och Irreversible. Man kanske har blivit blasé, för inga av de nyss nämnda filmerna skrämde mig speciellt nämnvärt.

 

 

Men Saló, eller Sodoms 120 dagar är den absolut sjukaste film jag någonsin har sett. Nu mådde jag inte speciellt dåligt av den eftersom jag har en väldigt konstig humor och därför skrattar jag mig igenom större delar av filmen eftersom den är så bisarr, vrickad och motbjudande.

Handlingen kretsar kring fyra ledande män och högt uppsatta fascister som låser in sig i slottet Marzabotto under tre dagar tillsammans med en grupp ungdomar man rövat bort tillsammans med sina kollaboratörer; fyra manliga soldater och tre kvinnor/prostituerade.

Man har noga valt ut de åtta killarna och de åtta tjejerna som ska behaga de fyra fascisterna. Sedan följer en massa händelser med alla möjliga varianter av sexuell avvikelse. För en sak är förbjuden på slottet: Sex i traditionell mening.

 

 

Filmens handling är enligt mönster från Dantes Inferno indelat i "kretsar"; i filmen är dessa Anteinferno, Manias krets, Skitens krets och slutligen Blodets krets.

Filmen blir bara sjukare och sjukare ju mer den rullar och när den är klart så undrar man, varför gör man en sådan här film? Jag vet syftet, att förlöjliga sig över den enväldiga makten. Det lyckats man mycket bra med, men jag kan inte låta bli att tycka synd om de stakars ungdomarna som får stå ut med den ena gräsligheten efter den andra.

Tja, va fan ska jag säga mer? Det är väl en klassiker i viss mån, så om man inte är känslig eller vill sluta med att äta choklad så ska man väl kanske se den. Jag vet ärlig talat inte vad jag tycker om den.

[Czechflash 0]

Czechen: Jag gillade Conspiracy riktigt mycket men har mer eller mindre valt bort Valkyria helt pga av Tompas medverkan. Får kanske tänka om lite nu och se den ändå...

 

Jag gillade som sagt också Conspiracy och hade mina reservationer inför Valkyrie. Men efter att ha sett den tycker jag den ligger i samma klass som förstnämnda. Det faktum att flera av skådespelarna är med i båda är också intressant. Den täta stämningen och spänningen finns i båda, så ge den en chans.

 

Och angående Unbreakable kan jag bara hålla med dig. Det är hans bästa tillsammans med Sjätte sinnet och får många gånger lite för negativ kritik. Tycker inte det är en fyra, men någonstans mellan svag fyra och stark trea är det. Gillar Bruce Willis i den och hela upplägget fungerar bra, inte bara twisten.

[Yojimbo 0]

Jag tillhör också skaran som gillar Unbreakable - en av mina tidiga större filmupplevelser. Den är enligt mig bättre än Sjätte sinnet då jag inte gillade Sjätte sinnet lika mycket som hypen fick mig att tro (gillade den dock). Jag tycker också Samuel L. Jackson (i och för sig som vanligt) gör sin roll riktigt bra och karaktärerna engagerar. Väldigt välskriven historia. Unbreakable får ++++ av mig.

[Czechflash 0]

 

Titel: Psycho

Genre: Thriller/Rysare

Land: USA

År: 1960

Regi: Alfred Hitchcock

I rollerna: Janet Leigh, Anthony Perkins, Vera Miles, Martin Balsam

 

Handling: Sekreteraren Marion Crane har ledsnat på sitt gråa liv. Hon får vid ett tillfälle ta hand om företagets kassa och beslutar sig för att fly med den för att möta sin älskare. På vägen blir hon trött och bestämmer sig för att ta in på närmaste motell, men den trevlige motellägaren Norman Bates, en utåt sett lite udda kille, bär tyvärr på en fruktansvärd hemlighet.

 

Omdöme: En av de mest kända filmerna någonsin och med regi av en av de största någonsin - Alfred Hitchcock. Jag har sett den ett par gånger tidigare och det mesta har satt sig, vilket inte är så konstigt. Jag tror dock att det här är en sån film som gör sig bäst när man inte vet så mycket om den för att bli överraskad och njuta av den som mest. Men trots det är det en mycket bra film som går att se om och om igen bara för att få se flera av de klassiska scenerna.

 

 

Det hela är smart ihopsatt där man till en början får följa huvudpersonen Marion Crane (spelad av Janet Leigh), för att sedan få en ny huvudperson i Norman Bates (den perfekta Anthony Perkins). Till stor del är det Perkins film då han bjuder på ett riktigt starkt porträtt av motellägaren Norman Bates som sitter på en mörk hemlighet. Men det är givetvis även mycket tack vare Hitchcocks regi och kompositören Bernard Herrmanns musik som det här blir lyckat.

 

 

Det är trots allt inte min favorit av Hitchcock, men likväl är det en av hans stora klassiker och som satt sina spår i mängder av filmer som följt. Den var även väldigt vågad, speciellt den så kända duschscenen, då censuren inte gärna ville tillåta de så grafiskt våldsamma scenerna. Just den scenen är riktigt skickligt genomförd och man har mycket att tacka Saul Bass som lär ha satt ihop hur scenen skulle klippas och sättas ihop. Hitchcock lär ha tackat nej till sin vanliga lön på $250.000 dollar mot att få 60% av filmens vinst. Han fick istället runt $15 miljoner...

 

4 - Skådespelare

4 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

4 - Foto

--------------

20 - Totalt

 

Betyg: 4/5 - 7.5/10

IMDb: 8.7 (#23)

[Jojje 0]

Män som hatar kvinnor (2009)

 

Stieg Larssons Millennium-trilogin slukade jag mer eller mindre hel, utan att tugga. Nåja, så mycket tuggmotstånd var det väl kanske inte. Däremot är böckerna ena riktiga sidvändare - när man väl började läsa var det bara att fortsätta. Nånting i böckerna gjorde att man sögs in. Tror det var vardagligheten blandat med thrillerhändelserna. Och så var Lisbeth Salander en karaktär som stack ut.

 

 

Salander sticker ut även i filmen i form av Noomi Rapace som är stentuff och gått in i rollen till 100%. Rapace måste ha styrketränat en hel del innan filmen då hon ser riktigt bitig ut trots att hon är smal. Rapace kändes rätt som Salander; seg och stark, både kroppsligen och mentalt. Hennes blick är grym och hon är inte att leka med. Scenerna mellan slemadvokaten Bjurman (Peter Andersson) och Salander var riktigt bra. När Rapace är med så är det antingen intensivt, fascinerande eller roligt (ja, hon har ju ett lite eget sätt). Något negativt: lite väl många "röka cigarett"-scener för Salander.

 

 

Michael Nykvist är rolig, lite tafatt, och stämmer kanske inte riktigt med bokens Micke Blomkvist (men det har mindre betydelse eftersom en film alltid är en film även om den bygger på en bok). De två huvudrollerna görs hur som helst helt ok. Det finns brister i birollerna. Bl a gör Alexandra Pascalidou en förfärlig innantillsläsning som nyhetsreporter precis i inledningen. Lena Endre verkar inte heller riktigt vara med i matchen.

 

 

Precis som när det gäller t ex Da Vinci-koden så funkar mysteriebiten och sökandet efter lösningen på olika gåtor bättre i bokform. Fast det är ändå helt ok här jämfört med Da Vinci-koden vars filmatisering i stora delar var katastrofal. Män som hatar kvinnor är på det hela taget en kompetent deckarthriller som dock har mer gemensamt med en söndagsdeckare på tv än med - låt oss säga - När lammen tystnar.

 

3+/5

 

PS. Jag nämnde att Salander rökte lite väl mycket i filmen. En annan typ av scener som det gick lite inflation i var datorhackarscener. Det loggas in, accessas databaser, WiFi:as, e-postas och remote desktoppas så det står härliga till. Men lite för mycket alltså. Det är liksom inte spännande att se flimrande och blippande datorskärmar. Det var det inte ens på Sandra Bullocks tid.