Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)

[Yojimbo]

Angående Profondo Rosso (Deep Red):

Jag älskar också musiken och håller med om att det nog är Goblins starkaste, i hård konkurrens med Tenebre-soundtracket. Jag gillade stämningen i Profondo Rosso när jag såg den, men jag tyckte den blev aningen för lång och finalen blev inte riktigt samma klimax som när Argento är som bäst. Jag såg dock den oklippta versionen och på tal om det kanske jag ska kolla in export-versionen för att se om tempot gillas mer av mig där (vilket många verkar anse)? Men Argentos sjukt snygga inledning ackompanjerad av Goblins musik är extremt bra! Filmkonst när den är som allra, allra bäst.

 

Jag vet att jag växlade fram och tillbaka mellan det italienska ljudet och det engelska flera gånger under filmens gång eftersom jag inte kunde bestämma mig om italienskt, dubbat tal eller engelskt tal var bäst - och om det välmixade soundtracket skulle avgöra till 5.1-ljudets fördel eller inte. Jag började med engelskt tal och tyckte om det, men gick sedan över till helitalienskt, om jag minns rätt. Desto större anledning att avnjuta filmen igen då. Tillsammans med inledningen och musiken så måste jag säga att jag gillade scenen som utspelade sig på det mörka, tomma torget bäst - den scenen sitter kvar starkt i minnet på grund av den sköna, långsamma stämningen som bygger upp vad som kommer senare. Nu blev jag Argento-inspirerad igen också.

 

Angående Gran Torino:

Jag gillade den mycket och tyckte det var en härligt lagom film och något dåligt skådespeleri tycker jag inte att filmen innehåller. Det som vissa uppfattar som dåligt skådespeleri måste vara det som jag uppfattar som en osäkerhet hos karaktärerna. Jag tycker också att slutlåten skulle varit Oscars-nominerad och filmen håller för flera tittar.

[Plox]

Mm, jag kan nog hålla med dig Yojimbo att den långa versionen känns just lång haha. Jag kommer nog också att se den klippta-versionen nästa gång, då slipper man ju dessutom ljud-problemet. Tycker det är jäkligt synd att de lagt på ljud i efterhand, dels då det är svårt att bestämma sig för vilket ljudspår man ska ha (valmöjligheter är aldrig bra) och dels att det förstör med dålig läppsynk. men som sagt det känns lite som en vanesak. Skönt att i alla fall musiken håller mästerklass.

 

Czech: Jag har inte sett en enda av dina semesterfilmer. The Book of Eli är nog den enda som jag definitivt vill och ska se.

 

Brothers var som sagt ett sevärt drama, men originalet är såpass mycket bättre att jag inte hade mage att dela ut samma betyg till remaken, så det fick bli en trea.

 

Un prophète var utan tvekan min tekopp, såg den dock med engelsk text och ser fram emot att få se den ordentligt hemma på dvd, med svensk text.

 

The Box, ja första halvan var riktigt riktigt bra, men blev så jäkla besviken på avslutningen och kanske lite frustrerad över att inte riktigt begripa. Men precis som du är inne på så är 70-tals stuket riktigt snyggt. Får se om jag ger den en ny chans någon gång.

[Czechflash]

Czech: Jag har inte sett en enda av dina semesterfilmer. The Book of Eli är nog den enda som jag definitivt vill och ska se.

Ja, det är väl den som hade något att bjuda på, men även It's Complicated var trevligare än väntat måste jag säga.

 

Brothers var som sagt ett sevärt drama, men originalet är såpass mycket bättre att jag inte hade mage att dela ut samma betyg till remaken, så det fick bli en trea.

Ok, så du har sett originalet innan, det har inte jag. Då förstår jag om du inte gillade den så värst mycket. Brukar ju oftast vara så att filmen man ser först är bättre.

 

Un prophète var utan tvekan min tekopp, såg den dock med engelsk text och ser fram emot att få se den ordentligt hemma på dvd, med svensk text.

Mmm, håller delvis med dig. Jag tyckte det funkade utmärkt med engelsk text förvisso, men kommer köpa den på DVD framöver och ser fram emot att se om den.

 

The Box, ja första halvan var riktigt riktigt bra, men blev så jäkla besviken på avslutningen och kanske lite frustrerad över att inte riktigt begripa. Men precis som du är inne på så är 70-tals stuket riktigt snyggt. Får se om jag ger den en ny chans någon gång.

Jo, just att den visade så mycket potential gjorde att jag blev lite överraskad att den inte fått bättre kritik, men sen blev det lite för mycket och den höll på att tappa greppet. Men jag tror definitivt det är en film värd att se om någon dag.

 

Såg förresten även om tre filmer under min resa och det var Match Point, Shooter samt Miami Vice. Skriver inget nytt om dem men kan säga att ingen av dem höjdes iaf. Miami Vice såg jag också på planet i trött tillstånd så det är inte helt rättvisa förhållanden att se den på.

 

En annan lite rolig sak var att Män som hatar kvinnor gick på bio i Buenos Aires. Funderade på att se den, men det blev aldrig av. Lite kul att serien fått uppmärksamhet världen runt som det verkar. Och nu verkar det vara helt klart att David Fincher ska regissera den amerikanska versionen också. Vet inte om det är hela trilogin eller endast första filmen (eller om de kan slå ihop alla tre till en ?). Hur som helst steg mitt intresse och frågan är om man ska se de svenska originalen först eller låta dem vara och se Finchers version. Med en så pass skicklig regissör är det helt klart ett projekt som man kommer hålla ögonen på.

[Omberg]

En annan lite rolig sak var att Män som hatar kvinnor gick på bio i Buenos Aires. Funderade på att se den, men det blev aldrig av. Lite kul att serien fått uppmärksamhet världen runt som det verkar. Och nu verkar det vara helt klart att David Fincher ska regissera den amerikanska versionen också. Vet inte om det är hela trilogin eller endast första filmen (eller om de kan slå ihop alla tre till en ?). Hur som helst steg mitt intresse och frågan är om man ska se de svenska originalen först eller låta dem vara och se Finchers version. Med en så pass skicklig regissör är det helt klart ett projekt som man kommer hålla ögonen på.

 

Oj, oj, oj! Nu blev ju detta projektet riktigt spännande! Själv har jag bara sett första filmen, så det hade ju varit en upplevelse i sig att se Finchers version om de nu skulle smälla ihop alla tre filmer i en!

Vart snubblade du på denna information förresten? Blir sugen på att läsa mer om detta! Hittar ju lite information på IMDb, men har inte IMDbPro, så då får man ju inte mer info än att det "In development".

[Plox]

Ja har florerat ett rykte ganska länge nu att Fincher är aktuell för Män som hatar kvinnor-remaken. Kan ju bara hoppas att det bli så, allt Fincher tar på blir ju till guld så helt okej med mig. Även om jag såklart helst av allt hade sluppit en remake, men det är en annan historia det.

 

Klart du måste se originaltrilogin först Czech, första filmen riktigt bra, de två uppföljarna inte lika bra men ändå sevärda. Du som dessutom är svag för Bond-film borde gilla tvåan också.

 

Män som hatar kvinnor 3+/5

Flickan som lekte med elden 3/5

Luftslottet som sprängdes 3/5

[Jojje]

Control (2007)

 

Anton Corbijns första långfilm är välgjord och snygg och handlar om en sorgsen ung man vid namn Ian Curtis som råkar vara sångare i det mytomspunna bandet Joy Division. Mja, tyvärr blir jag av nån anledning inte helt fångad av filmen. Kanske för att jag inte är jätteinsatt Joy Division och deras historik och musik. Fast jag har alltid varit nyfiken på Ian Curtis och varför han dog, hur bandet lät i början, hur förhållanden var mellan bandmedlemmarna, och vad som hände efteråt när New Order bildades. Fast om man vill veta just sådana saker så är det här fel film. Fokus här är Curtis som väl utan tvekan var mest intressant.

 

 

När det gäller musiken i sig så får vi faktiskt höra en hel del i ganska många och långa konsertsekvenser. Tyvärr så tycker jag filmen blir lite upprepande då den helt enkelt växlar mellan konsertscenerna (som i och för sig är bra) och andra ganska intetsägande scener där egentligen inget händer förutom att Curtis är deprimerad och sjunker allt djupare ner i grubblerier.

funkade bättre i Donnie Darko än här; i Richard Kellys debutfilm var den perfekt.

 

 

Annik (älskarinnan spelad av Alexandra Maria Lara) var för snygg. Hon såg ut som en fotomodell (haha, men det var väl det som lockade Ian) till skillnad från Samantha Morton (fru Curtis) som har ett ganska skumt utseende. Som sagt, jag hade velat veta mer om hur de jobbade, skrev låtar, etc. Men det finns säkert nån bra dokumentär som fokuserar på det (nån som har nåt tips? Rakii kanske, om du är här?). Hmm, fan, efter att ha YouTubat lite på Joy Division så kan jag bara konstatera att de var grymma, t ex

som har en suggestiv stämning över sig. Dessutom är väl filmens titel tagen från den låten.

 

3/5

[Omberg]

Adventureland (2009)

 

Det klyschiga upplägget "pojke möter flicka som gör nåt dumt och dramat kan börja", utförs i Adventureland på ett ovanligt bra sätt. Inte bara är manuset gångbart utan även skådespelarna visar sidor jag inte trodde de hade.

Kirsten Stewart skakar delvis av sig den hårda stämpel som satt sig genom Twilight-filmerna genom en förvånansvärt bra roll, på andra sidan förhållandet, så att säga. Något som verkligen var på tiden. Rollen som Bella är inget mer än pinsam. Även Jesse Eisenberg visar att han har mer mångfald i sitt skådespeleri än jag trott sedan tidigare.

 

Adverntureland utspelar sig år 1987 och handlar om James Brennan(Eisenberg) som nyss tagit collage-examen och pga pengatrubbel nu måste säga upp sina planer att upptäcka Europa och tvingas ta ett jobb på ett tivoli. Det är här han möter Em(Stewart) och en lång sommar kan nu börja!

 

Även om manus är starkare än sina rivaler i genren finns det fortfarande mycket kvar att jobba på. Visst, du slipper den jobbiga pinsamma känslan varje gång den halv-nördiga huvudrollsinnehavaren öppnar munnen; men jag kämpar fortfarande hårt för att finna två verkliga människor som skulle kunna tänka sig att föra så stela och matta konversationer som det ett flertal gånger bjuds på.

Förutom dialogen finner jag även att lite för många stereotypa sidokaraktärer ges för mycket spelyta och stjäl fokus från det som vi kom för att titta på.

Greg Mottolas tidigare film Superbad blev ju som vi alla vet en enorm succé. Det märks relativt tydligt i Adventureland. Ja, varför bryta ett vinnande koncept? För att vi har sett det innan. Inte bara storyn är sig lik utan det har även färgat av sig på regin. Då syftar jag inte på regissörens personliga stil på filmen, utan vad som stundtals bara kan ses som rent plagiat från tidigare filmen.

 

Jag känner att jag börjar gräva ner mig i allt negativt filmen har att bjuda på, vilket inte är speciellt rättvist. Filmen bjuder även på en härlig portion humor blandat med ruggigt snygga 80-tals frisyrer och inte allt för pjåkigt drama. Så när jag slår ihop allt till en helhet måste jag medge mig positivt överraskad av filmen. För utan varken regissör eller skådespelare att hänga i granen, i alla fall sedan tidiage, ser jag en väl sevärd film med bra reflektioner över den typiska tonårskampen.

 

Kanske passar de in i 2010 års gran, trots allt.

 

3+/5

[Plox]

Min stora feta grekiska semester (2009)

 

 

Av den svenska titeln att döma kan man ju lätt tro att Min stora feta grekiska semester (orginaltitel My Life in Ruins, årets sämsta titelöversättning?) är en uppföljare till Mitt stora feta grekiska bröllop, som var en ganska omtyckt romcom där i början av 2000-talet. Men så är inte fallet, filmerna har absolut ingenting med varandra att göra, förutom att Nia Vardalos har huvudrollen i båda.

 

I denna klämkäcka romantiska komedi får vi lära känna Georgia (Nia Vardalos), som precis fått sparken från sitt lärarjobb och numera försöker försörja sig med att guida turister runt i Grekland. Hon är fast besluten att söka lyckan i USA men bestämmer sig för att guida runt en sista grupp amerikanska turister innan hon tar tag i saker och ting.

 

 

Ett ganska klassiskt upplägg för den här typen av film och går mer eller mindre helt enligt mallen för romantiska komedier. Håller man sig vaken under filmens inledning kan man räkna ut hur saker och ting kommer att sluta ganska kvickt. Filmens ljusglimt är utan tvekan Richard Dreyfuss - som ensam bjuder på ett par ganska sköna scener i rollen som den lite småperversa amerikanska turisten. Men på det stora hela kan jag nog bara rekommendera den här filmen till er som passerat 50 eller till er som är dödsförälskade i Grekland. Jag är varken eller så för mig fungerade den som sagt sämre.

 

Betyget stannar trots allt vid en lövtunn tvåa, enbart tack vare Deryfuss.

 

2-/5

[Plox]

Stranded (2001)

 

 

Jag har länge sett fram emot María Lidóns utskällda science fiction-rulle Stranded, en film som mer eller mindre förkastats av allt och alla och på sina ställen utnämnts till den sämsta “rymdfilmen” någonsin. Befogat? Absolut inte.

 

Filmen handlar om en expedition på väg till Mars. Landningen på Mars går inte alls som de tänkt sig, de kraschar och bara fem av de sex i besättningen överlever. Rymdskeppet skadas även det allvarligt. Besättningen får besked om att det skulle ta minst tre år för ett räddningsteam att nå dem. Problematiken är att bränsle, luft och mat räcker bara ett fåtal månader framåt så tid är det sista dem har. Efter lite kalkylerande kommer besättningen fram till att förnödenheterna skulle räcka till två av dem tills det att räddningsteam anländer - så tre av dem måste alltså tacka för sig.

 

 

Filmens problem kan den uppmärksamme läsa sig till redan ovan, logiska luckor. Men om vi lägger de märkliga matematiska uträkningarna åt sidan för en stund och fokuserar på resten av filmen så tycker jag den har ett oförtjänt dåligt rykte. Visst det är en väldigt långsam science-fiction och någon fart och fläkt bjuds det verkligen inte på, men intrigen och utvecklingen är både intressant och spännande och bjuder dessutom på ett par trevliga överraskningar. Visst tenderar det att kännas något långdragit, men ändå inte tillräckligt mycket för att i alla fall jag ska tappa intresset och plocka fram sågen.

 

 

Skådespelet är väl kanske inte det bästa det heller, även om jag tror dubbningen av ett par karaktärer förstör helhetsintrycket ganska mycket. Men alltid kul att se Vincent Gallo, som definitivt är den som sticker ut mest - i positiv bemärkelse. Sen är ju inte det här en studiofilm med miljonbudget heller, det är en indiefilm gjord med knappa resurser och rent utseendemässigt tycker jag de lyckats riktigt bra med både miljöer och effekter. Plus också för den intensiva musiken av Javier Navarrete, spanjoren som också låg bakom den fantastiska musiken till Pans Labyrint här om året.

 

En helt okej film i mitt tycke och jag har som sagt jäkligt svårt att förstå den hårda kritiken, folk fullkomligt älskar Stanley Kubricks 2001 men avskyr det här? Där har vi en ekvation som inte jag får ihop.

 

3+/5

[Czechflash]

Plox: Du ser lite udda filmer för tillfället känns det som, någon anledning ? Bara kul tycker jag då det blir trist om alla ser samma filmer som man själv sett. Jag har inget minne av Stranded, men har betygsatt den på IMDb så nog såg jag den allt för många år sen. Gav den inte så jättebra betyg, men totalsågning var det inte heller. Kul att du uppskattade den och jag kan mycket väl tänka mig att de som sågar en sån film förväntar sig fart och fläkt plus att de kanske stör sig på just dubbning och/eller mindre budget.

[Czechflash]

 

Titel: Alice in Wonderland / Alice i Underlandet

Genre: Fantasy/Äventyr

Land: USA

År: 2010

Regi: Tim Burton

I rollerna: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Anne Hathaway

 

Handling: 19-åriga Alice återvänder till den magiska värld där hon upplevde sin barndoms äventyr. Där återförenas hon med sina gamla vänner, och med deras hjälp inser hon sin livsuppgift. Att störta Hjärter Dams terrorstyre i Underlandet.

 

Omdöme: Fantasy och Tim Burton är inte direkt hushållsnamn hos mig eftersom jag inte är särskilt förtjust i genren eller på det oftast intetsägande sätt som Burton gör sina filmer på. Men någon gång kan det vara skönt att koppla bort de vanliga filmsinnena och kastas in i en fantasyvärld man inte besöker allt för ofta. Detta tillsammans med 3D-tekniken gör att man kanske får sig en trevlig stund.

 

 

Just 3D-tekniker tycker jag nästan de använder för lite, eller åtminstone märks den inte av så pass mycket som jag trodde den skulle göra på förhand. Och det är en film där det passar att ha mycket 3D för att förstärka fantasy intrycken. Det faktum att jag blev trött så fort filmen började gjorde inte saken bättre då man lätt tappar intresset då. Samtidigt fångade inte filmen mig så värst mycket till en början, men blev ändå bättre med tiden. Också kul med några roliga karaktärer, så som betjänterna till Hjärter Dam som bestod av olika djur.

 

 

Sen tycker jag alla passar bra i sina respektive roller. Burton tar ju med sina två favoriter Johnny Depp och Helena Bonham Carter och det kan lätt bli tjatigt, men inte när de passar så pass bra i sina roller. Mest positivt överraskad blev jag annars av Mia Wasikowska som inte är ett känt ansikte, men även hon passar klart bra. Hade t.ex. varit jobbigt med en yngre skådespelerska som är ett stort Hollywood-namn. Filmen var iaf inte olidlig och glad blev jag att man slapp musikalnummer. Samtidigt var Danny Elfmans musik oftast bra, lite, lite påminnande om Bond och Morricone.

 

3 - Skådespelare

2 - Handling

2 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

13 - Totalt

 

Betyg: 2/5 alt. +2/5 - 5.5/10

IMDb: 6.9

 

[Plox]

Plox: Du ser lite udda filmer för tillfället känns det som, någon anledning ? Bara kul tycker jag då det blir trist om alla ser samma filmer som man själv sett. Jag har inget minne av Stranded, men har betygsatt den på IMDb så nog såg jag den allt för många år sen. Gav den inte så jättebra betyg, men totalsågning var det inte heller. Kul att du uppskattade den och jag kan mycket väl tänka mig att de som sågar en sån film förväntar sig fart och fläkt plus att de kanske stör sig på just dubbning och/eller mindre budget.

Inget jag bestämt mig för att göra, har bara blivit så. Men faktum är att det är roligare att skriva om lite mindre kända filmer, lyfta fram dem som är bra i förhoppning om att någon kanske blir sugen på dem.

 

Men jag ser mycket "vanligt" också, men har inte kommit till skott att skriva något om dem. Lägger som sagt hellre skrivtiden på de mindre filmerna.

 

Stranded var en sån där jag velat se väldigt länge, blev så jäkla glad när jag sprang på den och såg den samma kväll den damp ner på hallgolvet.

[Czechflash]

Inget jag bestämt mig för att göra, har bara blivit så. Men faktum är att det är roligare att skriva om lite mindre kända filmer, lyfta fram dem som är bra i förhoppning om att någon kanske blir sugen på dem.

 

Men jag ser mycket "vanligt" också, men har inte kommit till skott att skriva något om dem. Lägger som sagt hellre skrivtiden på de mindre filmerna.

 

Stranded var en sån där jag velat se väldigt länge, blev så jäkla glad när jag sprang på den och såg den samma kväll den damp ner på hallgolvet.

Förstår precis vad du menar. Blir alltid glad när jag ser mindre kända filmer som visar sig vara pärlor, eller iaf bättre än man trodde. Då är det alltid roligare att skriva och kanske få andra att ta en titt.

 

Fast skillnaden är väl att jag försöker skriva om alla filmer jag ser, även om det tar emot vissa gånger. De filmer jag inte skriver om är främst filmer jag sett tidigare och förmodligen redan skrivit om. Det händer lite då och då och då känns det onödigt att skriva om dem igen, om det inte finns något speciellt att påpeka på då.

[Plox]

Förstår precis vad du menar. Blir alltid glad när jag ser mindre kända filmer som visar sig vara pärlor, eller iaf bättre än man trodde. Då är det alltid roligare att skriva och kanske få andra att ta en titt.

 

Fast skillnaden är väl att jag försöker skriva om alla filmer jag ser, även om det tar emot vissa gånger. De filmer jag inte skriver om är främst filmer jag sett tidigare och förmodligen redan skrivit om. Det händer lite då och då och då känns det onödigt att skriva om dem igen, om det inte finns något speciellt att påpeka på då.

Jo, sen är det alltid lättare att skriva en positiv recension av en film också. Svårare och tråkigare att sätta ord på de sämre...

 

Men jag ska försöka dra ner på filmtempot en smula nu framöver, blivit lite för mycket filmtittande på sistone. Och därmed istället försöka skriva några radar om alla filmer jag ser. Inte bara hasta mig igenom allting, viket jag känner att jag gjort lite nu.

 

Men jag har nog någon form av hjärnskada också, för när jag väl påbörjat något så vill jag slutföra det. Snabbt dessutom. Men det är ju lite svårt att "slutföra" ett filmintresse. Finns ju liksom ganska många filmer jag vill se och har nog insett att jag nog får dras med det här intresset hela livet haha.

 

Blev ett väldigt svamligt inlägg det här. Ta det med en nypa salt. Nu ska jag gå och se en film.

[Yojimbo]

Hardcore (1979)

 

 

Jake Van Dorn (George C. Scott) är en hederlig affärsman i ett litet idylliskt samhälle och ensam fader till en 15-årig, tystlåten dotter. Efter att ha skickat henne till ett kristet ungdomsläger får han reda på att hon har försvunnit spårlöst. Han kopplar in en privatdetektiv och efter en lång tids letande hittar han en billig porrfilm där Jakes dotter medverkar. Jake tar själv upp sökandet efter sin dotter, som leder honom in i en mörk, mörk värld...

 

Jag bestämde mig för att fördjupa mig i manusförfattaren och regissören Paul Schraders meritlista, vilket är särpräglat intressant just på grund av hans vilja att ta sig ann kontroversiella teman och gräva ner sig i ensamma mäns psyken (Taxi Driver, Raging Bull, American Gigolo, The Last Temptation of Christ och Light Sleeper, m.fl.). Att placera dessa ensamma i ett rum och se vad som händer är något han gillar. Även om Hardcore inte tillhör hans ”lonely man”-tetralogi så går den att räkna till denna typ av film och speciellt spår av Taxi Driver går att se i fotot och miljöerna.

 

George C. Scott spelar huvudrollen med en sällan skådad trovärdighet och hänger sig fullkomligt åt de känslor som en förälder i karaktärens situation skulle känna. Scenen då han bevittnar filmen hans dotter medverkar i är en av de mest hjärtslitande ögonblicken jag sett någon prestera (”Turn it off!!!”).

 

 

Precis som Taxi Driver är Robert De Niros film så är Hardcore detsamma för George C. Scott, från början till slut. Paul Schrader hade en jobbig relation med honom under inspelningen, där Scott inte kunde hålla sig borta från alkoholproblemen och hade måttlig respekt för Schrader som regissör. En gång övertalade han Schrader att genomföra en scen endast i gengäld mot att Schrader lovade att aldrig någonsin regissera en film igen.

 

Filmen påminner i etapper om senare filmer som Boogie Nights (1997) och Paris, Texas (1984), utöver nämnda Taxi Driver. De mörkare partierna går att jämföra med Gaspar Noes mardrömstripp Enter the Void (2009), och om exakt samma story skulle filmas om igen hade Noe varit den klart intressantaste regissören för uppdraget. För övrigt är handlingen är faktiskt en modern variant av Ford-westernklassikern The Searchers (1956), med en hård man på jakt efter en ung kvinna som förts in i en främmande kultur.

 

 

Filmens dunkla soundtrack av smått genialiske Jack Nietzche ger filmen precis rätt tonläge – pulserande, påträngande. Fotot fångar i sin tur de smutsiga kvarteren och Jake Van Dorns känslomässiga tillstånd med kraft, och det märks att Schrader redan tidigt var skicklig på att hantera filmmediet även praktiskt. Han växte, likt Jake, upp i en strikt kristen miljö och såg sitt livs första film vid 18 års ålder! Filmer var inget han tilläts se dessförinnan, vilket är smått otroligt att höra idag.

 

Någon sade att Hardcore var daterad. Ja, givetvis ytligt - till klädstil och till viss del i den kristna miljön, men känslomässigt, skådespelarmässigt och i ämnets laddning så är den definitivt mycket stark även idag.

 

8/10

 

Jag rekommenderar verkligen Movie Geeks Uniteds två radioepisoder tillägnade Paul Schrader – dels ”Paul Schrader tribute” och dels deras intervju med Paul Schrader i egen hög person. Det är en mycket intressant man med ett, vad det verkar, outtömligt intresse för att berätta. Länk finns här (rulla dock ner på sidan tills du hittar "Tribute series" med Paul Schraders nuna på bild).