Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)

[Tjalan]

Kom precis hem från Kick-Ass. Vilken jävla film, för jävla klockren för att vara sann. Det var inte huvudhistorian som gjorde det, framförallt, utan Hit Girl. Visst har hon sett jävligt ball ut på de trailers man har sett men hon var för bra för att vara sann. Fyfan vad rolig film. Man vet att den är bra när man sitter och verkligen hoppas på att den inte ska ta slut. Varje gång de klippte i slutet bad jag till gud om att det inte skulle vara sista. Riktigt jävla underhållande.

 

Sen är det ju alltid en fördel om filmer har Nicolas Cage i rollistan.

 

Just nu lutar jag åt att ge den en femma, men ska nog sova på det.

[Puffie]

Titel: Collateral

Genre: Thriller

Land: USA

År: 2004

Regi: Michael Mann

Skådespelare: Tom Cruise, Jamie Foxx, Mark Ruffalo, Jada Pinkett Smith

IMDb: 7.8

 

Max har i tolv år arbetat som taxichaufför i Los Angeles. En sen kväll får han en ovanlig kund, Vincent. Han är yrkesmördare och är i staden för att utöva sitt yrke, inte bara en utan flera gånger denna natt och han behöver en chaufför.

 

Collateral är inte bara en djupdykning i ett mörkt och våldsamt Los Angeles utan det är även en skildring av de mörkaste delarna av det mänskliga psyket. Inledningsvis känns karaktärerna aningen stereotypa, Max känns otroligt godhjärtad och väldigt principfast och Vincent upplevs precis så kall och likgiltig som en yrkesmördare behöver vara. Men samtidigt som den spännande taxifärden går från stopp till stopp i Los Angeles utvecklas också karaktärerna i bilen. Max skräck och hjälplöshet gentemot situationen byts sakta ut mot ilska och handlingskraft och en mörkare sida av Max börjar träda fram. Ju längre filmen lider desto mer tar han efter Vincent när han hamnar i trängda situationer. Vincents likgiltiga och kyliga fasad är intakt filmen igenom men vid några tillfällen så ser man en strimma av mänsklighet som är på väg att bryta sig igenom fasaden. Båda karaktärernas djup och utveckling är starkt bidragande till att Collateral står ut ur mängden.

 

 

Max och Vincent porträtteras av Jamie Foxx och Tom Cruise. Foxx imponerar på mig, vilket är första gången i hans karriär. Han hanterar rollen mycket bra och visar att han är en duktig skådespelare om han bara väljer rätt roller. Cruise presterar här sitt livs roll, han gör Vincent till en otroligt cool yrkesmördare. Absolut bland de bästa tolkningar av en yrkesmördare jag sett. Michael Mann står även han för en fantominsats, Collateral är en otroligt snygg film med flertalet genialiska partier. Min personliga favorit är ”breakdownet” när vargarna springer över vägen precis innan skottlossningen på diskoteket. Fantastiskt hur han lugnar ner hela filmen och sen sakta bygger upp stämning och tempo via musiken för att sen låta allt kulminera i totalt kaos minuter senare.

 

 

Något som irriterat mig tidigare gånger jag sett filmen är slutet. Jag har tyckt det känns för ”Hollywood-aktigt” och det har inte passat ihop med resten av filmen. Men den här gången irriterar det mig inte alls lika mycket, det är nästan så jag tycker det är vackert. Man lägger en fin grund med historien om mannen som sitter död sex timmar på ett pendeltåg i Los Angeles innan någon upptäcker att han är död, som ett bevis på storstadens opersonlighet och kyla. Framåt slutet har Max och Vincent ofrivilligt lärt känna varandra mycket väl, men likväl blir en av dem lämnade på ett pendeltåg för att dö. Jag tycker den här scenen knyter samman filmen mycket väl och blir en bra avslutning på en enormt spännande och intressant thriller.

 

5/5

[Plox]

Ah kul med Kick-Ass, Tjalan. Känns som de flesta är helt till sig när det kommer till den filmen, förutom då den svårflörtade pressen. Eller ja den har ju faktiskt gått hem hyfsat även där. På detta forum har det dock varit väldigt tyst om den. Så kul med en kommentar.

 

Ser verkligen fram emot den och får nog offra en biobiljett.

 

Puffie: Trevlig läsning. Själv tror jag bara jag sett Collateral en gång och laddar för en omitt (inväntar Bluray-release). Men Manns filmer är alltid högtidsstunder hos mig.

 

Jojje: Haha, där rök nog Hardware från min "ska-se-lista". Eller? Jag är ju trots allt barnsligt förtjust i postapokalyps. Men det kanske inte hjälper här?

[Czechflash]

Jag såg trailern till Kick-Ass på bio för en vecka sen och kände att det absolut inte var en film för mig. Kanske att den kan överraska, men frågan är om man kan uppskatta den om man inte gillar trailern ?

 

Puffie: Väldigt upplyftande att läsa dina tankar kring Collateral. Och jag håller med i allt du skriver. Vill pusha lite extra för musiken och fotot som skapar den speciella stämning som bara Michael Mann kan. Och slutet, ja där håller jag också på att ändra mig efter att ha sett den ett par gånger. Till en början ville jag ha ett annat slut, men jag accepterar mer och mer slutet man valt och precis som du nämner är det ett sorgligt och vackert slut som trots allt passar. Man hoppas verkligen MM kommer med en ny film med samma fina helhet då de senaste två haft potentialen men inte räckt hela vägen.

[Tjalan]

Jag tyckte att Kick-Ass såg rätt underhållande ut på alla trailers jag har sett men trodde knappast att den skulle vara såhär bra. Nu var det ju, som sagt, till största delen Hit Girls förtjänst och inte resten som väl ungefär var lika roligt som jag trott att det skulle vara. Men Hit Girl och Nicolas Cage var så klockrena. Jag ska gifta mig med Chloe Moretz så fort som hon blir laglig. Då kan hon gå runt och säga "Okay, you cunts... let's see what you can do now" och "Show's over, motherfuckers" hela dagarna.

 

Min personliga favorit är ”breakdownet” när vargarna springer över vägen precis innan skottlossningen på diskoteket.

Är nog en av de absolut snyggaste scenerna som någonsin gjorts. Rysningarna man får när Shadow on the Sun går igång är inte att leka med.

[Nit89ram]

Kick Ass såg jag faktiskt på premiären i fredags, det har bara inte blivit av att jag har skrivit något om den än. Utifrån de trailers jag hade sett så hade jag relativt höga förväntningar på filmen, som delvis infriades. Filmen var för det första en riktigt underhållande och en skön fläkt i en genre som har börjat stagnera och bli för standardmässing på sistone.

 

Jag hade dock några invändningar kring filmen som gjorde att jag inte kunde njuta full ut. För det första så tyckte jag att inledningen, innan actionscenerna började, vara lite svajiga och nästan som hämtad ur en collegekomedi. Det var först när superhjältetemat kom in i bilden som filmen började på riktigt. Det var framförallt roligt att se actionsekvenser i en superhjältefilm som sneglade mer åt serietidningshållet än det mer realistiska.

 

Efter "Batman Begins" har det ju nästan gått inflation på dessa filmer som försöker göra det hela realistiskt och då kändes det skönt med en film som struntade i detta faktum och körde på sin grej. En riktig serietidningsfilm och man saknades nästan de klassiska "Bang!" och "Kaboom!" från Adam Wests Batman-serie

 

Angående karaktärerna så var det egentligen enbart Big Daddy och Hit Girl som verkligen fungerade fullt ut för mig och som vågade strunta i "reglerna" på riktigt. Om även karaktärerna Kick Ass själv, Red Mist och Frank D'Amico hade vågat spela ut (läs: över) mer med sina karaktärer så hade jag uppskattat filmen mer. För även om filmen vågade köra på sin grej, så hade jag hoppats att man tog det ett steg ytterligare. Det som började som en kombinerat parodi/hyllning av genren började snart utveckla sig till en "riktig" superhjältefilm, vilket kändes lite trist.

 

Om regissören/manusförfattarna hade vågat köra sin grej fullt ut, struntat eller trimmat ner "skolbiten" och låtit alla inblandade skådespelare våga kör sin grej, så hade jag tyckt att det varit en riktigt, riktigt bra film. Nu blir det någoting mitt emellan, men fortfarande en riktigt underhållande och sevärd film.

 

6/10

 

Nu låter det kanske som jag mest är negativ kring filmen, men det var mer för att jag hade vissa förhoppningar på filmen som i vissa stunder infriades. Filmens styrka är, precis som Tjalan nämner, främst Chloe Moretz och Nicolas Cage i deras roller.

[Plox]

Filmens styrka är, precis som Tjalan nämner, Chloe Moretz och Nicolas Cage.

Inte speciellt ofta Cage tillhör en films styrkor. Spännande.

[Tjalan]

Äsch, Cage hade väl en helt ok karriär innan han började hoppa på varenda film som han kunde få? Innan alla Knowing och Wicker Man som bara är fruktansvärt roliga.

[Jojje]

Du skrev förresten inget om Niels Arestrup i rollen som korsikanen. Tycker han, tillsammans med Tahar Rahim, gör en helgjuten rollprestation.

Japp, glömde bort det då det på nåt sätt kändes självklart om man har sett filmen. Arestrup är perfekt som korsikanen med sin vita bakåtslick och lågmälda pondus (men ibland "högmälda" pondus när det gällde).

 

Jojje: Haha, där rök nog Hardware från min "ska-se-lista". Eller? Jag är ju trots allt barnsligt förtjust i postapokalyps. Men det kanske inte hjälper här?

Jag tycker nog du kan ta och se den bara för att. Var bara beredd på att det är en b-splatterskräckis. Om man är på det klara med det så kan man nog uppskatta den lite mer än vad jag gjorde; jag trodde nånstans att det var en seriös film, haha.

 

Puffie: Collateral var enligt mig tydligen 2004 års tredje bästa film. Och håller med: vargscenen är bäst (fast det är väl egentligen prärievargar/coyotes).

[Czechflash]

 

Titel: L'armée des ombres / Army of Shadows / Skugornas armé

Genre: Drama/Krig

Land: Frankrike/Italien

År: 1969

Regi: Jean-Pierre Melville

I rollerna: Lino Ventura, Paul Meurisse, Jean-Pierre Cassel, Simone Signoret

 

Handling: Filmen, som bygger på Joseph Kessels roman, tar sin början i oktober 1942 och följer Philippe Gerbier och de andra kämparna i motståndsrörelsen under några månader. Gerbier är en tystlåten och hövlig civilingenjör, som i själva verket är en av motståndsrörelsens viktigaste ledare. Efter att ha lyckats undfly Vichyregimen och Gestapo, ger Gerbier order om att döda en man som förrått honom och följer senare med Luc Jardin, filosof och hans överordnade inom motståndsrörelsen, till London. Så småningom beger han sig tillbaka till Frankrike för att hjälpa till att organisera olika motståndsaktiviteter, och får upp ögonen för Mathilde – en stark, skarpsinnig kvinna med en förmåga att bekämpa tyskarna på de mest snillrika sätt man kan tänka sig. Rörelsen måste dock genomlida många svåra prövningar, som också ställer medlemmarna inför svåra personliga val.

 

Omdöme: Det var ett par år sen jag såg denna en av Jean-Pierre Melvilles mest hyllade filmer (även om han gjorde mer än en handfull högst hyllade filmer). Personligen såg jag inte storheten med den på samma sätt som jag gjort med några av hans andra filmer, men det var något som lockade mig tillbaka till filmen. Melville hade för vana att ha lite dialog i sina filmer och låta atmosfären och bildspråket berätta stora delar av historien. Så även här där man även använt sig en del av berättarröst i denna verklighetsbaserad historia.

 

 

Lino Ventura spelar huvudrollen som Philippe Gerbier och han har genom åren blivit lite av en personlig favorit hos mig. Han kan liknas med en viss Robert De Niro till utseendet och delvis till skådespeleriet, även om han sällan gjorde de där extrema rollerna som De Niro blev känd för. Istället var det kroppsspråket och sättet han agerade på med små medel som gjorde hans prestationer så övertygande och perfekta. Han ingav liksom en säkerhet och kändes som han gjorde andra bättre runt sig. Tillsammans med de övriga ger han här en nedtonad prestation som speglar filmen väldigt bra överlag.

 

 

Filmen är inte så där jättespännande som man kan förvänta sig, men samtidigt bygger den upp en tät hinna som är svår att tränga igenom. Det blir påtagligt realistiskt på detta sätt och man känner allt mer tyngden hos karaktärerna och historien som till en början inte känns helt utvecklad. Det är inte heller den mest minnesvärda filmen av Melville, men när man närmar sig slutet känner man hur stark helheten är. Fotot har en blågrå ton som får fram den rätta stämningen och liksom visar sinnesstämningen hos karaktärerna. Kanske att ett par scener var onödigt långa under filmens gång, men man blir belönad till slut där både musiken och fotot spelar en viktig roll.

 

4 - Skådespelare

3 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

4 - Foto

--------------

19 - Totalt

 

Betyg: -4/5 - 7.5/10

IMDb: 8.1

 

[Czechflash]

 

Titel: RocknRolla

Genre: Action/Kriminaldrama

Land: Storbritannien

År: 2008

Regi: Guy Ritchie

I rollerna: Gerard Butler, Tom Wilkinson, Mark Strong, Thandie Newton

 

Handling: När en rysk gangster/miljonär iscensätter en skum affär med miljontals euro på spel, vill samtliga medlemmar av Londons undre värld ha en bit av kakan. Alla från en farlig gangsterboss till en sexig kamrer, en korrupt politiker och ett gäng betydelselösa tjuvar drabbar samman i ett försök till snabba pengar.

 

Omdöme: Man kastas snabbt in i Guy Ritchies typiska stil när filmen börjar med snabba klipp, berättarröst och en hel del karaktärer inblandade i mixen. Gerard Butler spelar karaktären One Two som hamnar i en knipa där han och hans kumpaner blir skyldiga stora pengar till London-gangstern Lenny, spelad av Tom Wilkinson, och hans högra hand Archy (Mark Strong). Så när de får chansen att komma över en stor summa pengar efter ett tips från Stella (Thandie Newton), som har hand om siffrorna åt den ryske miljonären/gangstern Uri (Karel Roden), blir det självklart en enda soppa av det hela.

 

 

Filmen har helt klart en del smarta drag och scener som sticker ut, bl.a. några komiska sådana mellan One Two och Handsome Bob (Tom Hardy), men även en sorts homage till Quentin Tarantino när One Two och Stella börjar dansa likt Pulp Fiction och på så vis kan konversera ostört. Filmens svagaste sida är helt klart manuset som inte bjuder på något särskilt minnesvärt eller för den delen annorlunda. Det finns ingen direkt twist och man får helt enkelt en ytligt välgjord film utan direkt substans. Gillar inte heller karaktären Johnny Quid som man bara vill ska dö, snabbt ! Måste avsluta med att hylla två av skådespelarna i filmen. Det är främst Tom Wilkinson som genomgående ger ett starkt porträtt samt Mark Strong som jag gillar mer och mer.

 

 

3 - Skådespelare

2 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

4 - Foto

--------------

15 - Totalt

 

Betyg: 3/5 - 6.5/10

IMDb: 7.3

 

[Czechflash]

 

Titel: Blind Date

Genre: Komedi/Romantik

Land: USA

År: 1987

Regi: Blake Edwards

I rollerna: Bruce Willis, Kim Basinger, John Larroquette, William Daniels

 

Handling: Walter arbetar på ett finansbolag och är något av en arbetsnarkoman. Han har en viktig affärsmiddag framför sig och måste ha en dam vid sin sida på kvällen, men Walter är ungkarl. Han går motvilligt med på en blind date som visar sig vara en kombination mellan himmel och helvete...

 

Omdöme: I sin första riktiga filmroll spelar Bruce Willis här Walter Davis som måste hitta en dejt, snabbt. Hans företag ska ha middag för en japansk höjdare som de ska göra affärer med och Walter har ingen att ta med sig. Till slut går han med på en blind date med Nadia Gates (Kim Basinger), som är kusin till Walters svägerska. Han får dock ett varningens finger - låt henne inte dricka alkohol ! Men det blir lättare sagt än gjort då Walter och Nadia snart fattar tycke för varandra och Walter glömmer bort varningen...

 

 

Regissören Blake Edwards stod för några av de mest klassiska komedierna i Rosa Pantern-filmerna, men så hade han också en av de största komikerna någonsin i Peter Sellers. Det här är inte samma typ av komedi, men trots allt en film med potential. Bruce Willis och Kim Basinger är helt ok i sina roller och det är kul att se Willis innan han blev storstjärna året efter i och med Die Hard. Filmen blir dock aldrig så där jätterolig även om den puttrar på och är småtrevlig. Det blir lite överdrivet med ex-pojkvännen som förföljer paret, men mot slutet får det sig en liten twist som är välkommen.

 

3 - Skådespelare

2 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

14 - Totalt

 

Betyg: +2/5 alt. -3/5 - 6.0/10

IMDb: 5.5

 

[Nit89ram]

En del filmer där Czechflash och jag håller med i nästan allt du skriver om RocknRolla. Inte lika bra som Ritchies tidigare verk, Snatch och Lock, Stock...., men en trevlig återhämtning efter några svåra år (läs: Madonna ).

 

Filmen är inte lika citatfylld och spektakulär som sina föregångare, men innehåller ändå en del minnesvärda karaktärer som hade platsat även i hans andra gangsterfilmer. Främst Tom Wilkinsons, som var väldigt lik Ingvar Oldsberg i filmen, och Mark Strongs karaktärer.

 

Den stora positiva överraskningen med RocknRolla för mig var ändå att Guy Ritche visar att han har förmågan att göra film igen. Sherlock Holmes visar att det inte var någon engångsföretelse.

[Plox]

Mm, RocknRolla är en av få Ritchie-filmer jag ännu inte sett. Men kommer helt klart se den. Gillar verkligen hans stil, även om hans filmer tenderar att bli lite enformiga i längden. Sherlock Holmes är nog den film jag gillat minst av honom, även om det inte var dålig - vilket säger det mesta om Ritchies lägstanivå. Revolver är jag nog ensam om att hålla som hans bästa också. Så det är väl mig det är fel på.

 

Army of Shadows köpte jag hem för 20 spänn på HD-DVD och avancerade definitivt i prioriteringslistan efter din recension där Czech.

[Plox]

Beyond the stars (1989)

 

 

När man tittar på dvd-omslaget ovan så får man ändå en ganska skön känsla. Martin Sheen och Christian Slater i rymddräkt, Sharon Stone, och det ser ju faktiskt ut till att var en sevärd liten Sci-Fi-rulle det här. Men njae, det här var ingen hit faktiskt. För även om det är en film producerad direkt för televisionen så är det en film med alldeles för många fel och brister.

 

Men vi tar det från början. Ynglingen Eric (Slater) drömmer om att en gång få sätta sin fot på månen. Hans astronautdrömmar eskalerar då han under sommarlovet besöker sin far, som råkar ha den livs levande f.d. astronauten Paul (Sheen) i kvarteret. Eric gör nu allt för att imponera på denna sargade gamle “hjälte”.

 

 

Som ni kan läsa ovan så utspelar sig, bortsett den haltande inledningsscenen, på jorden. Och ja, tur var kanske det då inledningsscenen från månen vart allt annat än imponerande. Så någon direkt Sci-Fi blir det aldrig utan mer ett renodlat kärleksdrama, då Eric även hinner med att kära ner sig i en grannbruden. Men man får nog ändå säga att det är Erics stora beundran för Paul, samt hans astronautdrömmar, som är filmens grundplot.

 

Filmens i särklass största problem är klippningen. Jag brukar inte ens reflektera över hur en film är klippt. Men här förstörs verkligen det lilla flyt filmen tenderar att få just pga. klippningen. Vet inte om det har med det att göra att det är en gammal TV-film (reklampausklippningar?), men jag har i alla fall aldrig sett maken till en så genomuselt dåligt klippt film. Rykigt, spretigt och osammanhängande.

 

 

Skådespelet är trots allt det lilla som fungerar hyfsat, där såklart Martin Sheen får dra det tyngsta lasset. Han verkar förvisso gå på tomgång och lägger verkligen inte ner sin själ i karaktären, men han är en så pass rutinerad att det ändå räcker för att övertyga.

 

Men nja, filmen i sig var ingen större hit, där som sagt klippningen förstör det mesta och drar ner helhetsintrycket ganska kraftigt. Men en ruskigt svajig tvåa får det trots allt bli, inte helt värdelös - men närapå och jag kan verkligen inte rekommendera någon att ödsla tid på det här.

 

2-/5

 

----------------------------------------

 

Trailer:

 

http://www.youtube.com/watch?v=_ipHq6UGuJw