Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)

[Czechflash]

Yojimbo: Jag såg Hardcore för något år sen och håller med dig i en hel del, bl.a. George C. Scott som var en riktigt bra skådespelare och lite av en favorit faktiskt. Men när jag läser mina tankar om filmen så verkar det ha varit ojämnt skådespeleri på annat håll, vilket är synd. Musiken var stundtals mycket bra och creepy, men blandades med konstiga ljud som förstörde. Gav den hur som helst -3/5.

[Yojimbo]

Yojimbo: Jag såg Hardcore för något år sen och håller med dig i en hel del, bl.a. George C. Scott som var en riktigt bra skådespelare och lite av en favorit faktiskt. Men när jag läser mina tankar om filmen så verkar det ha varit ojämnt skådespeleri på annat håll, vilket är synd. Musiken var stundtals mycket bra och creepy, men blandades med konstiga ljud som förstörde. Gav den hur som helst -3/5.

Jag tyckte aldrig att skådespelarna skötte sig dåligt - förutom då de manliga porrskådisarna som var lika bra som sina karaktärer, ungefär. Dock inget negativt med det egentligen. Jag tycker att Season Hubley gör en mycket bra insats som kvinnlig prostituerad - dock inte i Jodie Foster-klass men inte heller alls så långt ifrån.

 

Musiken och ljudbilden tyckte jag var mästerlig - ovanligt att höra ett så genomtänkt val av "ljud", som i alla fall för mig lyfte känslan ytterligare. Det påminde om Lynch någon gång, faktiskt.

Men jag håller med dig om att slutet kunde ha varit bättre, då jag på sätt och vis hoppades på något mer vågat, med tanke på den så mörka stämningen som genomsyrat filmen dessförinnan - det hade höjt mitt betyg ytterligare. Frågan är om Schrader var påverkad av finansiärers krav ändå?

 

[Czechflash]

 

Men jag håller med dig om att slutet kunde ha varit bättre, då jag på sätt och vis hoppades på något mer vågat, med tanke på den så mörka stämningen som genomsyrat filmen dessförinnan - det hade höjt mitt betyg ytterligare. Frågan är om Schrader var påverkad av finansiärers krav ändå?

Angående din spoiler så är det mycket möjligt. Och precis som du skriver så var det ju en mörk stämning filmen igenom, så det var lite synd och hade säkert höjt helheten för mig lite grann iaf.

[Jojje]

Plox: Tack för "tipset" om Stranded. En sf-rulle som jag varken sett eller hört talas om. Ska försöka se den; jag typ älskar ju Kubricks 2001 . Såg att det var en hel del ettor för Stranded på Filmtipset. Vi får väl se vad jag tycker.

 

Jo, och sen angående Profondo rosso så är det en av mina Argento-favoriter. Och musiken är ju som sagt underbar.

[Puffie]

Titel: Videocracy

Genre: Dokumentär

Land: Sverige/Italien

År: 2009

Regi: Erik Gandini

Skådespelare: -

IMDb: 6.6

 

Kommersiell TV i Italien har rykte om sig som den sämsta i Europa och har blivit en maktfaktor för den sittande premiärministern och ägaren Silvio Berlusconi. Bakom en fond av skrattspäckad underhållning och lättklädda kvinnor döljer sig ett skrämmande maskineri.

 

Som A.C. Milan supporter och Italienälskare har man en hatkärlek till Silvio Berlusconi. Efter att han köpte Milan 1986 och investerade miljoner i klubben blev Milan under 90-talet världens framgångsrikaste fotbollsklubb. Berlusconi byggde senare starten på sin politiska karriär kring kärleken till fotbollen och dess kultur. Idag är han inblandad i den ena korruptionsskandalen efter den andra och hans åtagande som premiärminister hindrar han från att spendera pengar i fotbollsklubben. Hade det varit upp till mig skulle Berlusconi ersättas som premiärminister och återgå till livet som affärsman och fotbollsälskare.

 

Personligen hade jag hoppats att Videocracy skulle gå betydligt djupare på Berlusconis makt i Italien och hur han format dagens samhälle. Istället känns Videocracy mer som en skildring av kändis och Tv - världen i Italien. En hel del motbjudande och giriga personer och händelser hinner avverkas under filmens knappa 1,5 timmar. Tyvärr känns dokumentären väldigt ytlig och man går inte djupare in på något ämne. Även filmens berättarröst har brister, personen har en konstig engelsk brytning och är troligen inte särskilt duktig på engelska då han hela tiden använder ett väldigt simpelt språk. Det simpla språket gör att vissa inslag tappar i tyngd då omformuleringarna inte ger den korrekta innebörden.

 

 

Jag ställer mig även tveksam till valet av personer som intervjuas för att ge bättre inblick i den italienska medievärlden. Ta mekanikern Rick som exempel. Hans största dröm är att bli känd, för att uppnå detta har han utvecklat det perfekta uppträdandet, nämligen en mix mellan karate och framförande av Ricky Martin låtar. Han redovisar en hel del siffror under sin intervju, man kan ifrågasätta hur mycket han egentligen vet och hur mycket han bara höftar. Gandini borde snegla på The Cove och ta inspiration därifrån hur man gör en dokumentär som är intressant och berör.

 

Även om utförandet är ganska uselt så är Videocracy långt ifrån ointressant. Det är skrämmande att se hur många Nazisympatisörer som har högt uppsatta positioner i Italien och hur mediestrukturen gynnar de giriga och omoraliska. Även om Italien är praktexemplet i denna diskussion så ska man ha i åtanke att de långt ifrån är ensamma om det här problemet.

 

2+/5

 

PS. Dokumentären finns för tillfället på SVT-Play för er som är intresserade av att se den. Ni hittar den här.

[Jojje]

Puffie: Håller med om att Videocracy (3+/5) inte är helt lyckad men för mig var den ändå klart sevärd. Som du skriver så känns det mer som en skildring av usel tv och äckliga kändisar, än en skildring om hur Berlusconi styr Italien. Fast om man ser filmen som just en skildring av en ytlig och äcklig tv/kändis-värld så blir den bättre.

 

Jo, och berättarrösten var verkligen dålig. Misstänker, som jag skrev i min recension, att det var Gandini själv. Den var störande, helt klart.

[Plox]

Jojje: Ser fram emot dina åsikter kring Stranded! Ja det var faktiskt en rekommenderad etta hos mig på filmtipset, fattar inte hur folk kan tycka så illa om den. En fin och ganska udda liten sf-rulle. Mycket nöje!

 

Tack för tipset om Videocracy, Puffie. Velat se den ett bra tag nu och kommer definitivt passa på nu när de ligger ute på SVT-Play.

 

Yojimbo: Ja ditt eviga tjat om Movie Geeks United fick i alla fall mig att lyssna lite på ett avsnitt igår haha. Klart intressant. Ska ge det fler chanser.

[Czechflash]

 

Titel: Pineapple Express

Genre: Komedi/Action

Land: USA

År: 2008

Regi: David Gordon Green

I rollerna: Seth Rogen, James Franco, Gary Cole, Rosie Perez

 

Handling: Två knarkande losers blir vittnen till ett mord som begås av en polis. Pundaren och hans knarklangare tvingas till en galen flykt undan en mobb som vill tysta dem för alltid...

 

Omdöme: En ganska så omtalad och hyllad film när den kom, vad jag inte visste var att det skulle vara en del action då jag trodde det skulle vara ytterligare en ungdomskomedi i mängden. Och visst är det en ungdomskomedi i mängden på många sätt och vis där Seth Rogen som den marijuanaberoende Dale Denton och James Franco som hans knarklangare Saul Silver till en början röker på och har kul tillsammans. Men så blir Dale Denton vittne till ett brutalt mord begått av en polis och de två måste fly undan mördarna som skickas efter dem.

 

 

Blandningen av genrer gör filmen till en lite annorlunda upplevelse som bjuder på en del skratt och andra småtrevliga scener som i många fall är välgjorda. Regissören David Gordon Green gjorde den mycket sevärda Snow Angels året innan och det är helt annorlunda filmer. Filmens manus är annars skrivet av Seth Rogen så det är lite si och så med det. Seth Rogen tycker jag ofta spelar över och är alldeles för ojämn, men i en sån här film förväntar man sig inte strålande skådespeleri. Däremot tycker jag James Franco, som jag trott på sedan jag såg honom i City by the Sea (2002) som son till Robert De Niro, övertygar som "stoner" och han har tillräcklig potential för att verkligen slå igenom på allvar, kanske i Danny Boyles kommande film 127 Hours...

 

3 - Skådespelare

2 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

3 - Foto

--------------

14 - Totalt

 

Betyg: -3/5 alt. 3/5 - 6.5/10

IMDb: 7.2

 

[Puffie]

Jojje: Har läst din recension och kan bara konstatera att vi tycker likadant. Jag tror mitt låga betyg till viss utsträckning beror på att jag verkligen sett framemot att få en djupare inblick i både Berlusconis politik och i hans åtagande som affärsman, man vill gärna veta så mycket som möjligt om ägaren till sin favoritklubb. När filmen istället fokuserade på kändisskapet i allmänhet blev jag väldigt besviken, vilket med all sannolikhet färgat av sig på betyget.

 

Czech: Jag har sett Pinapple Express ett antal gånger sedan releasen eftersom den bjuder på mycket skratt och är sådär lagom betungande. Jag håller med dig om att mixen av olika genre gör att den står ut lite ur mängden vilket definitivt arbetar till filmens fördel. Seth Rogen spelar alltid över, men jag tycker att han passar utmärkt i den här sortens filmer. 3+/5 får Pineapple Express av mig.

[Czechflash]

 

Titel: Persona

Genre: Drama

Land: Sverige

År: 1966

Regi: Ingmar Bergman

I rollerna: Bibi Andersson, Liv Ullmann, Margaretha Krook, Gunnar Björnstrand

 

Handling: Sjuksystern Alma blir placerad att ta hand om skådespelerskan Elisabeth som har slutat tala efter ett mentalt sammanbrott. Avskilda från den övriga världen, vid en sommarstuga, ska de ta itu med problemen.

 

Omdöme: Ingmar Bergman har jag inte sett allt för mycket av, men av det jag sett har det inte direkt fått mig att vilja kasta mig över hans övriga verk. I och med Persona tycker jag mig se likheter med några av hans andra filmer, liksom en blandning av stilar. Det är en ganska så konstig inledning på filmen som både förvånar och förbryllar. En sak som jag snabbt kan konstatera är att jag verkligen gillar Sven Nykvists svartvita foto som talar om klass.

 

 

Filmen känns ganska modern tack vare det rena svartvita fotot och jag är övertygad om att det inte hade blivit samma effekt i färg. Inledningen på sjukhemmet där Bibi Andersson som sjuksköterskan Alma träffar och lär känna skådespelerskan Elisabeth Vogler, spelad av Liv Ullmann, tycker jag bådar mycket gott. Det är lågmält och spänt. Man förflyttar dock snart handlingen ut till en sommarstuga vid vattnet och det är där "behandlingen" börjar på allvar. Här fördes tankarna till Bergmans egna Vargtimmen (1968), men som tur är blir det inte lika dåligt.

 

 

Det blir till en intressant studie att se Alma behandla och bearbeta Elisabeth när de är ensamma ute på landet. De kommer närmare varandra och det är uppenbart att det finns en sexuell laddning dem emellan. Filmen känns i vissa avseenden lite före sin tid, tänker då främst på Almas hemlighet hon berättar som är väldigt vågad. Känner också att filmen verkligen är på gång när man istället väljer att utveckla en dröm Alma har som gör att avslutande kvarten eller så blir till lite av en besvikelse.

 

 

Både Bibi Andersson och Liv Ullmann bjuder annars på bra och övertygande skådespeleri rakt igenom och jag gillar de långa tagningarna som kräver att skådespelarna sköter sig. Är trots allt lite besviken att filmen inte lyfter på slutet och istället går i fel riktning för min del. Å andra sidan är det en intressant inblick i hur Alma förändras och det var lite oväntat. En sak jag tänkte på var hur extremt viktig musiken är för att scenerna ska bli något mer än en vanlig scen. Tänkte på det speciellt när Alma är ute vid klipporna och Elisabeth är inne i stugan. Sammanfattningsvis känns filmen ojämn, men den är klart intressant och sevärd.

 

4 - Skådespelare

3 - Handling

3 - Känsla

3 - Musik

4 - Foto

--------------

17 - Totalt

 

Betyg: +3/5 - 7.0/10

IMDb: 8.1

 

[Yojimbo]

Yojimbo: Ja ditt eviga tjat om Movie Geeks United fick i alla fall mig att lyssna lite på ett avsnitt igår haha. Klart intressant. Ska ge det fler chanser.

Bra att det börjar ge resultat, haha. Jag laddar ner programmen och lyssnar på mp3:n jämt och ständigt och har gjort i mer än ett och ett halvt års tid nu - perfekt bussunderhållning. Det har blivit ett beroende helt klart och om de avslöjade att programmet skulle läggas ner skulle jag nog bli deprimerad, så beroendet är ganska starkt.

 

Man har ju lärt känna dem som håller i programmet. Jag lär mig en hel del och hänger dessutom med i snacket om äldre och nya filmer - speciellt temaprogrammen om speciella filmer eller regissörer är extra roligt, men det vardagliga är minst lika bra, om inte bättre. De har gjort en hel del intressanta program och jag hittade en bra sida om man vill läsa mer om och ladda ner äldre program.

 

Podcast directory - MGU:s arkiv

[Yojimbo]

 

Men jag håller med dig om att slutet kunde ha varit bättre, då jag på sätt och vis hoppades på något mer vågat, med tanke på den så mörka stämningen som genomsyrat filmen dessförinnan - det hade höjt mitt betyg ytterligare. Frågan är om Schrader var påverkad av finansiärers krav ändå?

Angående din spoiler så är det mycket möjligt. Och precis som du skriver så var det ju en mörk stämning filmen igenom, så det var lite synd och hade säkert höjt helheten för mig lite grann iaf.

Det var som jag trodde gällande slutet, efter att ha läst trivian om Hardcore.

Det slutet kändes mycket mer fyndigt och inte alls lika plötsligt och hollywood-dramatsikt som filmens slut nu är. Synd att skickliga manusförfattare som Schrader ska fingervisas på det viset.

 

[Czechflash]

Det var som jag trodde gällande slutet, efter att ha läst trivian om Hardcore.

Det slutet kändes mycket mer fyndigt och inte alls lika plötsligt och hollywood-dramatsikt som filmens slut nu är. Synd att skickliga manusförfattare som Schrader ska fingervisas på det viset.

Mmm, håller med om att det hade varit ett mer passande slut. Men i trivian står det inget om att han blev tvingad till att ändra slutet utan mer att han förmodligen ångrade sig

 

EDIT: Förresten angående Pineapple Express så är den tyska titeln Ananas Express medan den japanska är Smoking High

[Czechflash]

 

Titel: Brooklyn's Finest

Genre: Kriminaldrama/Thriller

Land: USA

År: 2009

Regi: Antoine Fuqua

I rollerna: Richard Gere, Don Cheadle, Ethan Hawke, Wesley Snipes

 

Handling: Polisen Tango jobbar under täckmantel med drogbrott, en tjänst som tvingar honom att välja mellan vänskap och plikten, samtidigt som det tär på hans relation med sin fru. Familjefadern Sal lockas av girighet och korruption då pengarna inte räcker till för att kunna flytta från det skadliga huset han bor i med sin familj. Eddie går snart i pension från polisyrket och måste varje dag hitta en anledning att fortsätta leva, men det blir allt svårare. Alla tar de ödet i sina händer och slutligen sammanstrålar dem i Brooklyn.

 

Omdöme: Regissören Antoine Fuqua är mest känd för sin mörka polisfilm Training Day (2001) som gav Denzel Washington en Oscar. Här återvänder han till den mörka världen av korrupta poliser då vi får följa Richard Gere (Eddie), Don Cheadle (Tango) och Ethan Hawke (Sal) som poliser i Brooklyn. De har alla problem de måste hantera och hanterar dem på olika sätt. Alla tre historierna får ungefär lika mycket tid och man lär känna och förstå deras växande frustration.

 

 

Det är tre högst kapabla skådespelare som alla övertygar i de tre olika rollerna som utvecklas genom filmen. Jag kan kanske tycka att man skulle kunna tycka om någon eller samtliga karaktärerna lite mer än man till slut gör, men de har alla mörka sidor som kommer fram vilket gör att man har svårt att känna sympati även om man förstår dem. Jag gillar att filmen har den mörka tonen rakt igenom och inte viker ner sig bara för att vi får följa huvudpersonerna, hjältarna. Samtidigt känns det som en standard story som bjuder på ungefär vad man kan förvänta sig.

 

 

Det är svårt att säga vem jag tycker ger den bästa prestationen då karaktärerna är så olika, men Richard Gere är nog mest nedtonad, Ethan Hawke definitivt den mest uppskruvade och så Don Cheadle som är något mittemellan och den karaktären jag nog känner för mest av de tre. Att de tre historierna/karaktärerna skiljer sig, men i grund och botten har samma problem, gör att man förstår deras frustration och ilska. Man visar verkligen upp en dålig sida av poliskåren som kritiserar från botten till toppen.

 

 

Filmen höjer sig dock inte över mängden vad gäller andra täta och mörka polisfilmer. Tror det är för att scenerna aldrig blir tillräckligt starka, gripande eller så där jättetäta som man vill ha dem. Kanske är det för att man hoppar mellan historierna som man tappar lite flyt och intensitet. Men det är trots allt en välgjord och välspelad film som tål att ses även om den inte direkt överraskar. En sak som ger filmen den mörka stämningen är musiken som aldrig släpper taget.

 

4 - Skådespelare

3 - Handling

4 - Känsla

4 - Musik

3 - Foto

--------------

18 - Totalt

 

Betyg: +3/5 - 7.0/10

IMDb: 7.3

 

[Voldo]

The Notebook

Kärleksdramat The Notebook är baserad på Nicholas Sparks roman med samma namn. Många tjejer har filmen som favorit, så jag var ganska säker på vad jag skulle förvänta mig av den. Det här är Die Hard för tjejer helt enkelt. Filmen fungerar dock för oss av det manliga könet också, det rör sig absolut inte om någon poänglös dynga som Twilight.

 

 

Den gamle mannen Duke (James Garner) börjar läsa en bok för en gammal kvinna (Gena Rowlands, regissörens mor f.ö.) på ett vårdhem. Kvinnan lider av alzheimer, och Duke hoppas att hon ska bli frisk genom att få höra berättelsen han läser. Den handlar om ett ungt par och deras förälskelse. Noah (Ryan Gosling) får ögonen på Allie (Rachel McAdams) under ett tivolibesök. Noah bestämmer sig för att med drastiska åtgärder få Allie att gå på dejt med honom, och han lyckas. Snart är de två ett par som hyser stor kärlek för varandra. Problemet är bara att Noah är fattig medan Allie är rik som sten. Hennes föräldrar vill inte se henne ihop med en fattiglapp, och hon skickas iväg till en annan stad för att börja på college. Sju år passerar och Allie gifter sig med en mer välbärgad man. En dag ser hon en bild på Noah i tidningen och reser iväg för att besöka honom.

 

Jag tillhör inte huvudmålgruppen för denna film, och jag kan inte påstå att jag blev överförtjust i den. Storyn är lite av en klassisk Romeo & Julia-saga med standardklichéer. Trots att man inte bjuds på några större överraskningar är det en ganska vacker saga ändå som berörde mig lagom mycket. Ryan Gosling och Rachel McAdams har bra kemi tillsammans. Gosling gick faktiskt in ganska hårt för rollen och bosatte sig i South Carolina under två månader innan inspelningen börjat, och sysslade med att ro båt och bygga möbler, precis som hans karaktär gör.

 

 

Bland det bästa med filmen är ett fint fotoarbete som ger oss eleganta vyer med solnedgångar och svanar. Annars har jag inte mycket mer att tillägga, jag är helt klart nöjd med The Notebook, men den är långt ifrån något mästerverk. En stark sexa för betyget bli.

 

6/10