Jump to content

Musik


Zoodiack

Vad lyssnar ni helst på av dessa  

153 members have voted

  1. 1. Vad lyssnar ni helst på av dessa

    • Iron maiden
      27
    • Sting
      6
    • Beatles
      30
    • Elvis
      15
    • J-LO
      6
    • BOB marley
      14
    • Eminem
      17
    • Maria Carey
      4
    • Rolling stones
      20
    • Rollergirl
      7


Rekommenderade inlägg

vad är det för kasst röstningssystem, man brukar ju kunna skriva in artister som inte är med på listan. Jag vill ärligt talat inte se ett enda av banden på den listan. Jag vill rösta på Slipknot, Machine Head och Linkin Park. Men det verkar ju inte vara möjligt :mad2:

 

Quotat från Håkan Durmér, officiell talesman och forumansvarig för Rockparty:

"Vi plockade bort den funktionen när det slutade med att vi hade tretusen band på listan, allt från bandet Pannkakssmet till Skördetröska och The Ollons."

Link to comment
Share on other sites

  • Svar 1,6k
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Top Posters In This Topic

Posted Images

nitzer0.jpg

 

Fastnat för ett till band som en vän till mig tyckt om och lyssnat en del på och har jag även lyssnat in mig på Nitzer Ebb, ett gammalt 80-tals EBM (Electric body music) som gör hårdsmälta låtar som fungerar utmärkt att träna till eller komma upp till på morgonen, hårdslagen synth möter starka beats och skrik, väldigt väldigt bra om man gillar synth eller om man nu gillar EBM redan är ju bandet redan en självklarhet, jag har känt till dom redan i ett par år men aldrig fastnat för mer än enstaka låtar föränns nu.

 

Rekommenderade låtar;

Violent Playground

Let your body learn

Floodwater

Control I´m here

Bordertalk

Getting closer

Industrial strenth medley

Link to comment
Share on other sites

Både Kasabian och Bloc Party är grymma, framförallt Bloc Party. Pure love till Silent Alarm.

 

Just nu blir det en hel del Damien Rice eftersom hans nya platta 9 kommit. Men även hans gamla är het i playlisten, och B-sides till den är även det fantastiskt material. Råder alla som gillar singer/songwriters att lyssna på Damien Rice om ni inte gjort det redan. Ooh, vad bra det är.

 

Annars blir det mycket RHCP-shuffling och övrig shuffling också. Har tagit bort all musik som jag lyssnat på och inte tyckt om, så nu är det bara en massa skitbra musik vilket är helt underbart.

Link to comment
Share on other sites

  • Filmstar
Det finns bara ett band, och det är Red Hot Chili Peppers. Oslagbara... speciellt skivan Blood Sugar Sex Magik är ett mästerverk, en sorts blandning av det gamla RHCP och det nya. Så bra.

Och här jammar de med Funkadelics låt Cosmic Slop. Originalet kan upplevas här och här (tyvärr är ljudet på blöjmannens (Garry Shider) gitarr för lågt i sista klippet). P-Funk y'all.

 

EDIT: Hittade Red Hot Mama med P-Funk utan störande text. Håll till godo.

Link to comment
Share on other sites

Då var man tillbaka från Unholy Alliance Chapter II i malmö. Kvällen blev lyckad även om det bara var de 2 banden som jag kom dit för att se som var bra, de andra kändes inte så imponernade.

 

Thine Eyes Bleed

Kollade inte på dem aktivt, utan utforskade "området" under tiden och köpte lite dricka å sånt. Men av det man hörde i bakgrunden så lät det helt okej. Men eftersom jag inte kollade kan jag inte riktigt uttala mig.

 

Lamb of God

Börjar ganska bra och har några riktigt tunga låtar även om de inte är så snabba. Men framåt slutet på spelningen tycker jag att låtarna börjar flyta ihop lite mycket och det är svårt att höra om det är en lång låt eller flera olika. Den här spelning gav mig inte så mycket och nog inte så många andra heller för det vara bara en liten grupp människor längst fram som var med på noterna.

 

2/5

 

Children of Bodom

Då var det dax för bandet som jag kom för, och de gjorde mig verkligen inte besviken. De öppnar med ett riktigt coolt jazzintro för att se starta i ett riktigt högt tempo som de inte släpper under hela tiden de är på scen. Alexi Laiho uppvisar det grymast gittarspel jag sett live än så länge i mitt liv. Det är helt jäkla otroligt! Det enda som är synd är att Slayer bara gett Bodom dryga 40 minuter och spela och detta gör att de måste välja bort flera låtar som annars hade varit självklara, men det är sånt man får leva med.

 

4/5

 

In Flames

Det här blev andra gången jag såg In Flames, första gången var på Hultsfred 06. De var bra då men de var ännu bättre ikväll. Det är framförallt kontakten med publiken som är den stora skilnaden, här är alla med på noterna och så var inte fallet på Hultsfred. Man har även en riktigt bra playlist som sträcker sig ända tillbaka till albumet The Jester Race och låten Graveland och fram till senaste albumet Come Clarity och låtar som Take This Life och Crawl Through Knives. Anders är helt underbar uppe scen och hans mellansnack är precis så sköna som de var på hultsfred. Återigen är det enda riktigt negativa att Slayer bara gett dem ca 50 minuter att spela.

 

4/5

 

Slayer

Efter att ha sett dem på Hultsfred 05 och blivit besviken över hur tråkiga de var så hoppade jag de skulle visa en annan sida ikväll, men icke. Det är samma tråkiga och helt energilösa spelning och man tittar bara på klockan. Rätt många lämnade lokalen under Slayers spelning, men jag lyckades stanna till slutet i alla fall. Det enda som var bra var de coola upp och ned vända korsen man byggt med sina förstärkare.

 

2-/5

Link to comment
Share on other sites

Åter fallit tillbaka till ett av mina favoritband, Tool som med sin psykedeliska och proggresiva musik trollbinder och fascinerar lyssnar med delvis svårsmälta låtar med djupa budskap som når fram genom dom långa bassolona och Maynard James Keenans underbara stämma. Dom släppte ju även skivan 10.000 Days tidigare i år som var sådär med några bra spår men når inte i närheten av sina föregångare AEnima och Lateralus.

 

Rekommenderade låtar:

Sober

46 & 2

Schism

Lateralus

Parabola

The Grudge

Third Eye

H

AEnima

Wings for Marie pt. 1 & 2

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Nick Drake - Pink Moon (1972)

 

nickdrake.jpg

 

Från Ginza;

"Pink moon" är albumet som mer än något annat gjorde Nick Drake till en kultfigur. Detta lugna och bleka, tredje album blev hans sista. Det är Nick Drake ensam - ensam på sång och gitarr. Detta melankoliska album är precis lika vackert idag som det var när det släpptes. Nick Drake var en ung man som skrev musik som speglade hans liv. Ett liv som blev kort, men berikande för världen.

 

1. Pink moon

2. Place to be

3. Road

4. Which will

5. Horn

6. Things behind the sun

7. Know

8. Parasite

9. Ride

10. Harvest breed

11. From the morning

Link to comment
Share on other sites

Rakii: Historien om Nick Drakes liv är mycket sorglig. Han var tjugotre när han bestämde sig för att ta sitt liv. En sanslöst låg ålder.

Alla hans skivor speglar ensamheten och hopplösheten i hans liv, och jag blir ledsen över att lyssna på hans musik, men kan ändå inte låta bli. Väldigt bra musik. Jag rekommenderar även hans album Five Leaves Left som är sorgligt till tusen, men otroligt bra. Det sista albumet har jag dock inte hört, men jag funderar på att ta och göra det någon dag när jag har väldigt lite för mig.

Link to comment
Share on other sites

Jo jag har läst en del om Drakes korta liv och visst är det tragiskt men oftast tycks det vara dom med kortast livslängd som gör den finaste musiken och dom bästa skivorna, i vissa undanfall då. Ska helt klart skaffa Five Leaves Left då Pink Moon är ett mindre mästerverk du borde ta och lyssna på.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Iggy Pop - The Idiot (1977)

 

200px_IggyPopTheIdiot.jpg

 

Bara av ren nyfikenhet fick jag för mig att ta och lyssna igenom Iggys andra skiva som han gjorde i samband med David Bowie som även var med och skapade Iggys forna bands The Stooges Raw Power men gillar helt klart soundet helt klart bättre här än på den allmänt skrälliga och oljudslåtande Raw... här får Iggy själv utlopp för sina känslobanor och tankar kring sitt dåvarande heroinmissbruk som han även fick skriva in sig på mentalsjukhus för att bekämpa. Tillsammans med Bowie drog dom båda till Berlin för att skapa en milstolpe inom musikhistorien och kan klart hålla med om att det är en riktigt bra skiva med ett lite säreget sound för den tiden med inslag av jazz, post-punk, psykedelika och rock, en salig och minst sagt väldigt bra blandning stilar på en nästintill perfekt skiva.

Link to comment
Share on other sites

Delta i diskussionen

Du kan svara nu och bli medlem senare. Om du är medlem, logga in för att svara med ditt användarnamn.
Notera: Din post kommer granskas av en moderator innan den blir synlig för andra.

Guest
Svara...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Loading...

×
×
  • Skapa nytt...