Filmer du just sett ! Bra och dåliga (Del 1 och 2!)

[Czechflash]

Det som jag verkligen fastnade för med The King of Kong är det starka intresset för någonting som de har och som skildras grymt bra i dokumentären. Precis som vi har vårt filmintresse kan vi också relatera till deras starka intresses för arkadspel. Det var vad jag fastnade för när jag såg den första gången, om det är någonting jag gillar är det folk som verkligen gräver ner sig i sitt intresse och skiter i vad andra tycker om det.

Mmm, det håller jag med om. Det gör ju att man, som du säger, förstår deras handlingar och tankesätt lite mer. Är lite sugen på att se om Cinemania som jag såg får ett par år sen men aldrig såg hela. För de som inte sett den handlar det om just ett par cineaster som man får följa.

[Tjalan]

Var iväg och såg Iron Man 2 under eftermiddagen. Tycker att den var snäppet sämre än den första. Dels för att alla förutom Tony får väldigt lite tid, och att handlingsutvecklingen var löjligt lik den första. Samtidigt var Robert Downey Jr. sjukt cool, precis som vanligt, SLJ var tung som Nick Fury och att säga att Scarlett Johanssons rumpa var välsvarvad är att underdriva. Warmachine var tung, och Sam Rockwells sliskiga version av Tony Stark var underhållande.

 

Något som är minst lika bra som i den första är specialeffekterna. Dräkterna känns alltid väldigt naturliga och det ser inte ut som att de är datoranimerade, något som alltid är uppskattat. Rent allmänt känns det som att båda filmerna använder effekter på helt rätt sätt, de används för att föra handlingen framåt. De är inte handlingen.

 

Iron Man är 4,5/5, så jag skulle säga att numero dos är värd ungefär 3,5/5. Fast kanske en fyra ändå. Det är ju trots allt Robert Downey Jr., och så gillar jag ju i allmänhet hjältar utan superkrafter. Tycker att en space age-suit eller ett ton gadgets är mycket coolare än att bli biten av en radioaktiv spindel eller utsatt för någon sorts explosion i rymden.

[Nit89ram]

Kul att höra den första recension på forumet kring Iron Man 2. Jag var på förhand tveksam kring om alla skurkar får tillräckligt med tid att utvecklas på, vilket du tyvärr bekräftade Tjalan.

 

Men om den är lika underhållande som ettan och en Downey Jr. i högform så får det nog bli ett biobesök ändå.

 

Dessutom håller jag med din tanke kring gadgets kontra superkrafter. Därför gillar jag Batman och Iron Man mer än till exempel Spider-Man och Superman.

[Omberg]

Håller med er båda två Tjalan och Nitram, angående superkrafter vs. gadgets. Jag är ju en "vetenskapsman" i den betydelse att jag gillar realism, även i surrealistiska filmer. Så en film om teknologi kan vara väldigt bra om det utförs på ett bra sätt (bör tilläggas att mina egna kunskaper inom fysik m.m. är väldigt mediokra )

 

Gillade Iron Man väldigt mycket och har höga förhoppningar om 2:an. Det enda jag funderar på är hur Rourke funkar med sin dialekt. Gillar generellt inte påklistrade dialekter eftersom man ofta känner till skådespelaren sen innan och känner att den inte är äkta. Var detta nånting du tänkte på, Tjalan?

[Tjalan]

På sätt och vis. Min polare snackade upp hans dialekt rätt mycket innan vi såg filmen och han gick och skrattade ut den, så det hade man ju med sig in. Sedan är det ju liksom Rourke... men i slutändan kändes den inte så väldigt krystad. Tror att hans whiskeyröst kan ha bidragit till att få den att låta bättre, och även att han stundtals talade ryska, något som givetvis höjer realitetsgraden.

[Voldo]

Iron Man

Många filmer om serietidningshjältar produceras nuförtiden, och fler tycks konstant vara på väg. Den klassiska hjälten gjord av skrot blev filmatiserad för ett par år sedan och fick gott mottagande av såväl kritiker som publik. Jag passar på att uppvärma med Iron Man inför uppföljaren som precis börjat gå på biograferna.

 

 

Tony Stark (Robert Downey Jr.) är en rik och genialisk playboy som arbetar för Stark Industries, ett företag som hans far grundat för många år sedan. När Tony befinner sig i Afghanistan för att demonstrera en ny missil som företaget tillverkat, blir han attackerad av rebeller som kidnappar och beordrar honom att bygga missilen åt dem. I tre månaders tid hålls han fången, men istället för att tillverka missilen gör han i ordning en robotaktig dräkt som han planerar att använda vid sin kommande flykt, och det gör han. Han flyr och anländer tillbaka till USA där han börjar jobba på en liknande dräkt igen som han tänker använda i goda syften. Obadiah Stane (Jeff Bridges), Tonys medarbetare, vill också ha tillgång till en sådan robotdräkt, men att använda den för att hjälpa andra har han inga tankar på.

 

 

Iron Man är en härligt hänförande film med en förträfflig huvudrollsinnehavare. Downey Jr. äger duken totalt medan han ryker av karisma. Jag skulle tro att han är den största anledningen till att filmen blivit så väldigt populär och uppföljaren så väldigt efterlängtad. Han charmar sin publik ordentligt helt enkelt, lite som Johnny Depp gjorde i rollen som Jack Sparrow. Den näst största anledningen måste vara den subtila humorn som inte någon annan superhjältefilm har såvitt jag vet.

 

 

Men när det kommer till kritan tycker jag inte att Iron Man är extraordinärt bra. Den kommer aldrig upp i samma mästerliga nivå som The Dark Knight eller Watchmen, och fler superhjältefilmer finns som jag värderar högre, mest med tanke på att storyn är av det vanliga, förutsägbara slaget som inte bjuder på någonting jättenytt. Hursomhelst, filmen underhåller med spänning, action och humor hela vägen, inget man gäspar till.

 

7/10

[Cooper]

Jag var också iväg och såg Iron Man 2 idag. Den var rolig och underhållande, men inte mycket mer. Jag gillade inte den första jättemycket heller(3/5), och skulle väl säga att den här är ett litet snäpp sämre. Däremot är RDJ helt underbar, Scarlett var en positiv överraskning och SLJ är underhållande som alltid. Det är en rolig stund i biomörkret, helt klart, men inget som man lägger på minnet. 3-/5

[Tjalan]

Håller med er båda två Tjalan och Nitram, angående superkrafter vs. gadgets. Jag är ju en "vetenskapsman" i den betydelse att jag gillar realism, även i surrealistiska filmer. Så en film om teknologi kan vara väldigt bra om det utförs på ett bra sätt (bör tilläggas att mina egna kunskaper inom fysik m.m. är väldigt mediokra )

Illusionen av realism helt enkelt. Jag är med dig till 100%. Det var ju det som var det absolut sämsta med The Dark Knight, hans Bat-Sonar. Det var helt enkelt att gå för långt. Det var inte realistiskt!

[Plox]

Nja får se om jag ens ser Iron Man 2. Mest då jag inte gillade den första filmen speciellt mycket, men också då de flesta som älskade ettan verkar tycka att tvåan är ett kliv tillbaka. Så njä.

[Czechflash]

Nja får se om jag ens ser Iron Man 2. Mest då jag inte gillade den första filmen speciellt mycket, men också då de flesta som älskade ettan verkar tycka att tvåan är ett kliv tillbaka. Så njä.

Mmm, jag gillade iofs ettan och hade tänkt se tvåan på bio, men hade mina reservationer på om de skulle kunna upprepa vad de lyckades med i ettan då det lätt blir upprepande i en uppföljare (no shit). Men nu när de som sett den verkar tycka att den är snäppet sämre är det frågan om man ska se den på bio eller vänta och se den hemma. Om jag inte har något bättre för mig en vardag kanske jag tar mig en titt på bio trots allt.

[Yojimbo]

Jag har sett nåt otroligt med biofilmer de senaste tre veckorna nu, men jag ska ändå se Iron Man 2 på bio nåsta vecka. Först ska jag dock se först Iron Man - i helgen, eftersom jag undvek den på bio och aldrig tagit mig tillfälle att se den efter det. Jag är dock rätt peppad på 2:an ändå, även om jag förstår att den inte kan hålla samma nivå som 1:an. Samuel L. Jackson är trots allt med - och som många har nämnt - Scarlett Johansson.

 

Jag är ju en gammal Marvel-nörd i grunden så då räcker det med att det finns en respekt för grundmaterialet, vilket serietidningsfilmatiseringar har nästan uteslutande nu för tiden.

[Nit89ram]

Dessutom är det Marvel själv som producerar Iron Man-filmerna, så man får ju hoppas att de har lite respekt för grundmaterialet

[Yojimbo]

Dessutom är det Marvel själv som producerar Iron Man-filmerna, så man får ju hoppas att de har lite respekt för grundmaterialet

Exakt - sedan Marvel själv har fått göra sina filmatiseringar så har det blivit fler och bättre filmer av den varan.

[Czechflash]

- och som många har nämnt - Scarlett Johansson.

Hmm, vet inte hur hon är i filmen, men i trailern tycker jag hon verkar passa och känns annorlunda mot vad man är van vid att se henne. Får se om det inte blir ett biobesök i början av veckan trots allt då jag är ledig och då gärna går och ser en film mitt på dagen.

[Nit89ram]

Eyes Wide Shut

 

Förväntningar är en intressant aspekt vid filmtittande som mer eller mindre kan bestämma hur du i slutändan tycker om en film. För höga förväntningar kan förstöra den bästa av filmer, om kraven inför den var alldeles för stora. På samma sätt kan det fungera åt andra hållet där höga förväntningar som infrias indikerar en riktigt bra film.

 

Detta faktum var högst aktuellt när jag såg Eyes Wide Shut för första gången. Det var min favoritregissör Stanley Kubricks sista film, något som oundvikligen skapade förväntningar. Att det dessutom skulle vara en av hans mest personliga filmer gjorde inte saken sämre. På förhand, med höga förväntningar, var det således inte mycket som talade för att jag verkligen skulle bli hänförd av filmen och känna den där speciella Kubrick-känslan. Lyckligtvis hade jag fel och detta kvarstår nu när jag har sett om filmen en andra gång.

 

 

Eyes Wide Shut kretsar kring ett medelålders par i centrala New York, spelad av Tom Cruise och Nicole Kidman. Det räcker som beskrivning av filmens handling för detta är ingen historiedriven, utan snarare en känslodriven film. Man får direkt och filmen igenom, ta del av huvudkaraktärernas innersta tankar och känslor. Detta främst genom Cruises karaktär och det är här i "känslostadiumet" som majoriteten av filmen utspelar sig i.

 

Filmen byggs upp under inledningen med ett antal välspelade och genomarbetade scener som hjälper till att skapa en förståelse för paret och deras handlingar. När huvudkaraktärerna väl fått känna på varandra och jag som åskådare har lärt känna dem så bär det av ordentligt. Avskjutningsraketen som drar igång filmen på allvar är en scen som inkluderar ett hus och är en av de mest täta och spännande scener jag någonsin har sett på film.

 

 

Många skräckfilmer försöker desperat uppnå denna känsla som "hus-scenen" framkallar, men alldeles för få lyckas. Härifrån och fram till slutet känner man sig högst delaktig i historien och spänningsfaktorn ligger hela tiden i ens medvetande och pockar på ens uppmärksamhet. Jag sitter på helspänn under filmens avslutande del och det bästa är att det inte krävs mycket för att jag ska kunna känna den där härliga känslan av mystik och spänning. Det räcker med en pianoslinga och två personer som tittar på varandra. Underbart, och ett starkt bevis på Kubricks styrka som filmskapare.

 

Kubricks styrka innefattar att man, förutom att man ser och hör vad som händer, även känner det via det visuella. Detta tack vare hans fantastiska känsla för bildkomposition och kamerarörelser. Kameran är sällan fast fokuserad utan flyter följsamt med händelsen på skärmen, utan att stjäla för mycket av fokus från karaktärerna. Långsamma zoomningar och långa kamerarörelser är små detaljer som höjer ett redan väl genomfört kameraarbete. Förutom rörelsen i bilden så är det slående hur fantastiskt vackert allt är. Kubricks förkärlek för naturligt ljus är på inget sätt en gimmick, utan en viktig del i hans kameraarbete. Bara faktumet att man ser varifrån ljuset kommer skapar ett djup i bilden, som tillsammans med de naturliga kamerarörelserna ger ett organiskt och naturligt uttryck.

 

 

Organiskt och naturligt är något som även är beskrivande för de inblandade skådespelarna, där Tom Cruise drar det stora lasset. Tom Cruise är en något ojämn skådespelare, men i rätt miljö kan han göra stordåd och så är fallet här. Han skiftar mellan att vilt gestikulera sina känslor, till att sitta helt still i ett hörn utan att man tappar fokus kring vad han känner inombords. Han backas skickligt upp av Nicole Kidman som gör ett hästjobb i kontrast till hennes utrymme i filmen och blir en värdig motpol mot Cruises karaktär och de har en perfekt kemi gemensamt. Även resten av filmens småroller fylls ut väl av mer eller mindre väntade skådespelare. Kubrick krävde mycket från sina skådespelare och lyckades även att utnyttja deras fulla potential, vilket resulterade i att även den minsta av roller i filmen blir minnesvärd.

 

Eyes Wide Shut är en sexuellt laddad film som verkligen går på djupet när det gäller mänskliga känslor och vår relation till våra mer syndiga sidor. Kubrick har blivit beskylld genom sin karriär att vara för kylig i sina filmer, men detta tycker jag snarare är till filmernas fördel. Genom att inte peka med hela handen vad man på förhand ska tycka så skapar man själv sin egen bild kring situationen och på så sätt skapas en starkare relation till filmerna. Tillvägagångssätt säger dessutom mer om oss människor och vår relation till varandra, vilket sammanfattas med klinisk precision i en av Eyes Wide Shuts scener innehållande en mänsklig ring.

 

 

Som sagt så kan höga förväntningar förstöra den bästa av filmer och vara både till dess fördel och nackdel. Höga förväntningar kan resultera i en tråkig och riktigt dötrist film. Eller som Eyes Wide Shut i en alldeles, alldeles underbar sådan.

 

10/10